Psalms 95

 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN,  jubel till vår frälsnings klippa.

Poďte, zpívejme Hospodinu, prokřikujme skále spasení našeho.

 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse  och höja jubel till honom med lovsånger.

Předejděme oblíčej jeho s díkčiněním, žalmy prozpěvujme jemu.

 Ty HERREN är en stor Gud,  en stor konung över alla gudar.

Nebo Hospodin jest Bůh veliký, a král veliký nade všecky bohy,

 Han har jordens djup i sin hand,  och bergens höjder äro hans;

V jehož rukou základové země, a vrchové hor jeho jsou.

 hans är havet, ty han har gjort det,  och hans händer hava danat det torra.

Jehož jest i moře, nebo on je učinil, i země, kterouž ruce jeho sformovaly.

 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla,  låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Poďte, sklánějme se, a padněme před ním, klekejme před Hospodinem stvořitelem naším.

 Ty han är vår Gud,  och vi äro det folk som han har till sin hjord,  vi äro får som stå under hans vård.

Onť jest zajisté Bůh náš, a my jsme lid pastvy jeho, a stádo rukou jeho. Dnes uslyšíte-li hlas jeho,

 O att I villen i dag höra hans röst!  Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba,  såsom på Massas dag i öknen,

Nezatvrzujte srdce svého, jako při popuzení, a v den pokušení na poušti,

 där edra fäder frestade mig,  där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

Kdežto pokoušeli mne otcové vaši, zkusiliť jsou mne, a viděli skutky mé.

 I fyrtio år var det släktet mig till leda,  och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta,  och de vilja icke veta av mina vägar.»

Za čtyřidceti let měl jsem nesnáz s národem tím, a řekl jsem: Lid tento bloudí srdcem, a nepoznali cest mých.

 Så svor jag då i min vrede:  »De skola icke komma in i min vila.»

Jimž jsem přisáhl v hněvě svém, že nevejdou v odpočinutí mé.