Psalms 130

En vallfartssång.  Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Píseň stupňů. Z hlubokosti volám k tobě, Hospodine.

 Herre, hör min röst,  låt dina öron akta på      mina böners ljud.

Pane, vyslyš hlas můj, nakloň uší svých k hlasu pokorných proseb mých.

 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar,      Herre, vem kan då bestå?

Budeš-li nepravosti šetřiti, Hospodine Pane, kdo ostojí?

 Dock, hos dig är ju förlåtelse,      på det att man må frukta dig.

Ale u tebe jest odpuštění, tak aby uctivost k tobě zachována byla.

 Jag väntar efter HERREN,      min själ väntar,      och jag hoppas på hans ord.

Očekávám na Hospodina, očekává duše má, a ještě očekává na slovo jeho.

 Min själ väntar efter Herren      mer än väktarna efter morgonen,      ja, mer än väktarna efter morgonen.

Duše má čeká Pána, víc než ponocní svitání, kteříž ponocují až do jitra.

 Hoppas på HERREN, Israel;      ty hos HERREN är nåd,  och mycken förlossning är hos honom.

Očekávejž, Izraeli, na Hospodina; nebo u Hospodina jest milosrdenství, a hojné u něho vykoupení.

 Och han skall förlossa Israel      från alla dess missgärningar.

Onť zajisté vykoupí Izraele ze všech nepravostí jeho.