Psalms 120

En vallfartssång.  Jag ropar till HERREN i min nöd,  och han svarar mig.

Hodočasnička pjesma Kad bijah u nevolji, Jahvi zavapih i on me usliša.

 HERRE, rädda min själ      från lögnaktiga läppar,      från en falsk tunga.

Jahve, izbavi dušu moju od usana prijevarnih, od zlobna jezika!

 Varmed bliver du lönad,      både nu och allt framgent,      du falska tunga?

Kojim zlom da te prokunem, zlobni jeziče?

 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar      och med glödande ginstkol.

Strelicama oštrim iz ratničke ruke i ugljevljem žarkim.

 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land  och bo ibland Kedars hyddor!

Jao meni što mi je boraviti u Mešeku i stanovati u šatorima kedarskim!

 Länge nog har min själ måst bo      ibland dem som hata friden.

Predugo mi duša mora živjeti s mrziteljima mira.

 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord,      äro de redo till strid.

Kada o miru govorim, oni sile na rat.