Ecclesiastes 11

Lança o teu pão sobre as águas, porque depois de muitos dias o acharás.

 Sänd ditt bröd över vattnet,  ty i tidens längd får du det tillbaka.

Reparte com sete, e ainda até com oito; porque não sabes que mal haverá sobre a terra.

 Dela vad du har i sju delar, ja, i åtta,  ty du vet icke vilken olycka som kan gå över landet.

Estando as nuvens cheias de chuva, derramam-na sobre a terra. Caindo a árvore para o sul, ou para o norte, no lugar em que a árvore cair, ali ficará.

 Om molnen äro fulla av regn,  så tömma de ut det på jorden;  och om ett träd faller omkull,  det må falla mot söder eller mot norr,  så ligger det på den plats där det har fallit.

Quem observa o vento, não semeará, e o que atenta para as nuvens não segará.

 En vindspejare får aldrig så,  och en molnspanare får aldrig skörda.

Assim como tu não sabes qual o caminho do vento, nem como se formam os ossos no ventre da que está grávida, assim também não sabes as obras de Deus, que faz todas as coisas.

 Lika litet som du vet vart vinden far,  eller huru benen bildas i den havandes liv,  lika litet förstår du Guds verk,  hans som verkar alltsammans.

Pela manhã semeia a tua semente, e à tarde não retenhas a tua mão; pois tu não sabes qual das duas prosperará, se esta, se aquela, ou se ambas serão, igualmente boas.

 Så ut om morgonen din säd,  och underlåt det ej heller om aftonen,  ty du vet icke vilketdera som är gagneligast,  eller om det ena jämte det andra är bäst.

Doce é a luz, e agradável é aos olhos ver o sol.

 Och ljuset är ljuvligt,  och det är gott för ögonen att få se solen.

Se, pois, o homem viver muitos anos, regozije-se em todos eles; contudo lembre-se dos dias das trevas, porque hão de ser muitos. Tudo quanto sucede é vaidade.

 Ja, om en människa får leva än så många år,  så må hon vara glad under dem alla,  men betänka, att eftersom mörkrets dagar bliva så många,  är ändå allt som händer fåfänglighet.                 Predikaren, 12 Kapitlet              Ungdom och ålderdom.  Slutord.

Alegra-te, mancebo, na tua mocidade, e anime-te o teu coração nos dias da tua mocidade, e anda pelos caminhos do teu coração, e pela vista dos teus olhos; sabe, porém, que por todas estas coisas Deus te trará a juízo.

 Gläd dig, du yngling, din ungdom,  och låt ditt hjärta unna dig fröjd i din ungdomstid;  ja, vandra de vägar ditt hjärta lyster  och så, som det behagar dina ögon.  Men vet att Gud för allt detta  skall draga dig till doms.

Afasta, pois, do teu coração o desgosto, remove da tua carne o mal; porque a mocidade e a aurora da vida são vaidade.

 Ja, låt grämelse vika ur ditt hjärta,  och håll plåga borta från din kropp.  Ty ungdom och blomstring är fåfänglighet.