Isaiah 1

La visione d’Isaia, figliuolo d’Amots, ch’egli ebbe relativamente a Giuda e a Gerusalemme ai giorni di Uzzia, di Jotham, di Achaz e di Ezechia, re di Giuda.

Detta är Jesajas, Amos' sons, syner, vad han skådade angående Juda och Jerusalem i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid.

Udite, o cieli! e tu, terra, presta orecchio! poiché l’Eterno parla: Io, dic’egli, ho nutrito de’ figliuoli e li ho allevati, ma essi si son ribellati a me.

 Hören, I himlar,      och lyssna, du jord;      ty HERREN talar.  Barn har jag uppfött och fostrat,  men de hava avfallit från mig.

Il bue conosce il suo possessore, e l’asino la greppia del suo padrone; ma Israele non ha conoscenza, il mio popolo non ha discernimento.

 En oxe känner sin ägare  och en åsna sin herres krubba,  men Israel känner intet,  mitt folk förstår intet.

Ahi, nazione peccatrice, popolo carico d’iniquità, razza di malvagi, figliuoli corrotti! Hanno abbandonato l’Eterno, hanno sprezzato il Santo d’Israele, si son vòlti e ritratti indietro.

 Ve dig, du syndiga släkte,  du skuldbelastade folk,  du ogärningsmäns avföda,      I vanartiga barn,  som haven övergivit HERREN,  föraktat Israels Helige      och vikit bort ifrån honom!

A che pro colpirvi ancora? Aggiungereste altre rivolte. Tutto il capo è malato, tutto il cuore è languente.

 Var skall man mer slå eder,      då I så fortgån i avfällighet?  Hela huvudet är ju krankt,      och hela hjärtat är sjukt.

Dalla pianta del piè fino alla testa non v’è nulla di sano in esso: non vi son che ferite, contusioni, piaghe aperte, che non sono state nettate, né fasciate, né lenite con olio.

 Ifrån fotbladet ända upp till huvudet      finnes intet helt,  blott sårmärken och blånader      och friska sår,  icke utkramade eller förbundna      eller lenade med olja.

Il vostro paese è desolato, le vostre città son consumate dal fuoco, i vostri campi li divorano degli stranieri, sotto agli occhi vostri; tutto è devastato, come per sovvertimento dei barbari.

 Edert land är en ödemark,      edra städer äro uppbrända i eld,  edra åkrar bliva i eder åsyn      förtärda av främlingar;  en ödeläggelse är det,      såsom där främlingar hava omstörtat allt.

E la figliuola di Sion è rimasta come un frascato in una vigna, come una capanna in un campo di cocomeri, come una città assediata.

 Allenast dottern Sion står kvar där,      såsom en hydda i en vingård,  såsom ett vaktskjul på ett gurkfält,      såsom en iniad stad.

Se l’Eterno degli eserciti non ci avesse lasciato un picciol residuo, saremmo come Sodoma, somiglieremmo a Gomorra.

 Om HERREN Sebaot icke hade lämnat      en liten återstod kvar åt oss,  då vore vi såsom Sodom,      vi vore Gomorra lika.

Ascoltate la parola dell’Eterno, o capi di Sodoma! Prestate orecchio alla legge del nostro Dio, o popolo di Gomorra!

 Hören HERRENS ord,      I Sodomsfurstar,  lyssna till vår Guds lag,      du Gomorra-folk.

Che m’importa la moltitudine de’ vostri sacrifizi? dice l’Eterno; io son sazio d’olocausti di montoni e di grasso di bestie ingrassate; il sangue dei giovenchi, degli agnelli e dei capri, io non li gradisco.

 Vad skall jag med edra många slaktoffer?      säger HERREN.  Jag är mätt på brännoffer av vädurar      och på gödkalvars fett,  och till blod av tjurar och lamm      och bockar har jag intet behag.

Quando venite a presentarvi nel mio cospetto, chi v’ha chiesto di calcare i mie cortili?

 När I kommen för att träda fram      inför mitt ansikte,  vem begär då av eder det,      att mina förgårdar trampas ned?

Cessate dal recare oblazioni vane; il profumo io l’ho in abominio; e quanto ai noviluni, ai sabati, al convocar raunanze, io non posso soffrire l’iniquità unita all’assemblea solenne.

 Bären ej vidare fram      fåfängliga spisoffer;  ångan av dem är      en styggelse för mig.  Nymånader och sabbater      och utlysta fester,  ondska i förening med högtidsförsamlingar,      sådant kan jag icke lida.

I vostri noviluni, le vostre feste stabilite l’anima mia li odia, mi sono un peso che sono stanco di portare.

 Edra nymånader och högtider      hatar min själ;  de hava blivit mig en börda,      jag orkar ej bära den.

Quando stendete le mani, io rifiuto di vederlo; anche quando moltiplicate le preghiere, io non ascolto; le vostre mani son piene di sangue.

 Ja, huru I än uträcken edra händer,      så gömmer jag mina ögon för eder,  och om I än mycket bedjen,      så hör jag icke därpå.  Edra händer äro fulla av blod;

Lavatevi, purificatevi, togliete d’innanzi agli occhi miei la malvagità delle vostre azioni; cessate del far il male;

 tvån eder då, och renen eder.  Skaffen edert onda väsende      bort ifrån mina ögon.      Hören upp att göra, vad ont är.

imparate a fare il bene; cercate la giustizia, rialzate l’oppresso, fate ragione all’orfano, difendete la causa della vedova!

 Lären att göra vad gott är,  faren efter det rätt är,      visen förtryckaren på bättre vägar,  skaffen den faderlöse rätt,      utfören änkans sak.

Eppoi venite, e discutiamo assieme, dice l’Eterno; quand’anche i vostri peccati fossero come lo scarlatto, diventeranno bianchi come la neve quand’anche fossero rossi come la porpora, diventeranno come la lana.

 Kom, låt oss gå till rätta      med varandra, säger HERREN.  Om edra synder än äro blodröda,      så kunna de bliva snövita,  och om de äro röda såsom scharlakan,      så kunna de bliva såsom vit ull.

Se siete disposti ad ubbidire, mangerete i prodotti migliori del paese;

 Om I ären villiga att höra,      skolen I få äta av landets goda.

ma se rifiutate e siete ribelli, sarete divorati dalla spada; poiché la bocca dell’Eterno ha parlato.

 Men ären I ovilliga och gensträviga,      skolen I förtäras av svärd;  ty så har HERRENS mun talat.

Come mai la città fedele è ella divenuta una prostituta? Era piena di rettitudine, la giustizia dimorava in lei, ed ora è ricetto d’assassini!

 Huru har hon icke blivit en sköka,      den trogna staden!  Den var full av rätt,      rättfärdighet bodde därinne,      men nu bo där mördare.

Il tuo argento s’è cangiato in scorie, il tuo vino è stato tagliato con acqua.

 Ditt silver har blivit slagg,  ditt ädla vin är utspätt med vatten.

I tuoi principi sono ribelli e compagni di ladri; tutti amano i regali e corron dietro alle ricompense; non fanno ragione all’orfano, e la causa della vedova non viene davanti a loro.

 Dina styresmän äro upprorsmän      och tjuvars stallbröder.  Alla älskar de mutor      och fara efter vinning.  Den faderlöse skaffa de icke rätt,  och änkans sak      kommer icke inför dem.

Perciò il Signore, l’Eterno degli eserciti, il Potente d’Israele, dice: Ah, io avrò soddisfazione dai miei nemici avversari, e mi vendicherò de’ miei nemici!

 Därför säger Herren,      HERREN Sebaot,      den Starke i Israel:  Ve!  Jag vill släcka      min harm på mina ovänner      och hämnas på mina fiender.

E ti rimetterò la mano addosso, ti purgherò delle tue scorie come colla potassa, e ti toglierò da te ogni particella di piombo.

 Jag vill vända min hand emot dig  och bortrensa ditt slagg såsom med lutsalt  och skaffa bort all din oädla malm.

Ristabilirò i tuoi giudici com’erano anticamente, e i tuoi consiglieri com’erano al principio. Dopo questo, sarai chiamata "la città della giustizia", "la città fedele".

 Jag vill åter giva dig      sådana domare som tillförne,  och sådana rådsherrar      som du förut ägde.  Därefter skall du kallas      »rättfärdighetens stad»,      »en trogen stad».

Sion sarà redenta mediante la rettitudine, e quelli in lei si convertiranno saran redenti mediante la giustizia;

 Sion skall genom rätt bliva förlossad      och dess omvända genom rättfärdighet.

ma i ribelli e i peccatori saran fiaccati assieme, e quelli che abbandonano l’Eterno saranno distrutti.

 Men fördärv skall drabba      alla överträdare och syndare,  och de som övergiva HERREN,      de skola förgås.

Allora avrete vergogna de’ terebinti che avete amati, e arrossirete dei giardini che vi siete scelti.

 Ja, de skola komma på skam med de terebinter      som voro eder fröjd;  och I skolen få blygas över de lustgårdar      som I haden så kära.

Poiché sarete come un terebinto dalle foglie appassite, e come un giardino senz’acqua.

 Ty I skolen bliva såsom en terebint      med vissnade löv  och varda lika en lustgård      utan något vatten.

L’uomo forte sarà come stoppa, e l’opera sua come una favilla; ambedue bruceranno assieme, e non vi sarà chi spenga.

 Och de väldige skola varda såsom blår,      och deras verk såsom en gnista,  och de skola tillsammans brinna,      och ingen skall kunna släcka.