Isaiah 49

Hør mig, I fjerne Strande, lyt til, I Folk i det fjerne! HERREN har fra Moders Liv kaldt mig, fra Moders Skød nævnet mit Navn;

 Hören på mig, I havsländer,  och akten härpå, I folk, som bon i fjärran.  HERREN kallade mig, när jag ännu var i moderlivet,  han nämnde mitt namn, medan jag låg i min moders sköte.

til et skarpt Sværd gjorde han min Mund og skjulte mig i Skyggen af sin Hånd, til en sleben Pil har han gjort mig og gemt mig i sit Kogger,

 Och han gjorde min mun lik ett skarpt svärd  och gömde mig under sin hands skugga;  han gjorde mig till en vass pil  och dolde mig i sitt koger.

sagt til mig: "Du er min Tjener, Israel, ved hvem jeg vinder Ære."

 Och han sade till mig: »Du är min tjänare,  Israel, genom vilken jag vill förhärliga mig.»

Jeg sagde: "Min Møje er spildt, på Tomhed og Vind sled jeg mig op dog er min Ret hos HERREN, min Løn er hos min Gud."

 Men jag tänkte: »Förgäves har jag mödat mig,  fruktlöst och fåfängt har jag förtärt min kraft;  dock, min rätt är hos HERREN  och min lön hos min Gud.»

Og nu siger HERREN, som danned mig fra Moders Liv til sin Tjener for at hjemføre Jakob til ham og samle Israel til ham og i HERRENs Øjne er jeg æret, min Gud er blevet min Styrke -

 Och nu säger HERREN,  han som danade mig till sin tjänare, när jag ännu var i moderlivet,  på det att jag måtte föra Jakob tillbaka till honom,  så att Israel icke rycktes bort  -- ty jag är ärad i HERRENS ögon,  och min Gud har blivit min starkhet --

han siger: "For lidt for dig som min Tjener at rejse jakobs Stammer og hjemføre Israels frelste! Jeg gør dig til Hedningers Lys, at min Frelse må nå til Jordens Ende."

 han säger: Det är för litet för dig, då du är min tjänare,  att allenast upprätta Jakobs stammar  och föra tillbaka de bevarade av Israel;  jag vill sätta dig till ett ljus för hednafolken,  för att min frälsning må nå till jordens ända.

Så siger HERREN, Israels Genløser, dets Hellige, til den dybt foragtede, skyet af Folk, Herskernes Træl: Konger skal se det og rejse sig, Fyrster skal kaste sig ned for HERRENs Skyld, den trofaste, Israels Hellige, der udvælger dig.

 Så säger HERREN,  Israels förlossare, hans Helige,  till den djupt föraktade som är en styggelse för människor,  en träl under tyranner:  Konungar skola se det och stå upp,  furstar skola se det och buga sig  för HERRENS skull, som har bevisat sig trofast,  för Israels Heliges skull, som har utvalt dig.

Så siger HERREN: Jeg hører dig i Nådens Stund, jeg hjælper dig på Frelsens Dag, vogter dig og gør dig til Folkepagt for at rejse Landet igen, udskifte øde Lodder

 Så säger HERREN:  Jag bönhör dig i behaglig tid,  och jag hjälper dig på frälsningens dag;  jag skall bevara dig och fullborda i dig förbundet med folket,  så att du skall upprätta landet  och utskifta de förödda arvslotterna

og sige til de bundne: "Gå ud!" til dem i Mørket: "Kom frem!" Græs skal de finde langs Vejene, Græsgang på hver nøgen Høj;

 och säga till de fångna: »Dragen ut»,  till dem som sitta i mörkret: »Kommen fram.»  De skola finna bete utmed vägarna,  ja, betesplatser på alla kala höjder;

de hungrer og tørster ikke, dem stikker ej Hede og Sol. Thi deres Forbarmer fører dem, leder dem til Kildevæld;

 de skola varken hungra eller törsta,  ökenhettan och solen skola icke skada dem,  ty deras förbarmare skall leda dem  och skall föra dem till vattenkällor.

jeg gør alle Bjerge til Vej, og alle Stier skal højnes.

 Och jag skall göra alla mina berg till öppna vägar,  och mina farvägar skola byggas höga.

Se, nogle kommer langvejsfra, nogle fra Nord og Vest, nogle fra Sinims Land.

 Se, där komma de fjärran ifrån,  ja, somliga från norr och andra från väster,  somliga ock från sinéernas land.

Jubler, I Himle, fryd dig, du Jord, I Bjerge, bryd ud i Jubel! Thi HERREN trøster sit Folk, forbarmer sig over sine arme.

 Jublen, I himlar, och fröjda dig, du jord,  och bristen ut i jubel, I berg;  ty HERREN tröstar sitt folk  och förbarmar sig över sina betryckta.

Dog siger Zion: "HERREN har svigtet mig, Herren har glemt mig!"

 Men Sion säger: »HERREN har övergivit mig,  Herren har förgätit mig.»

Glemmer en Kvinde sit diende Barn, en Moder, hvad hun bar under Hjerte? Ja, selv om de kunde glemme, jeg glemmer ej dig.

 Kan då en moder förgäta sitt barn,  så att hon icke har förbarmande med sin livsfrukt?  Och om hon än kunde förgäta sitt barn,  så skulle dock jag icke förgäta dig.

Se, i mine Hænder har jeg tegnet dig, dine Mure har jeg altid for Øje.

 Se, på mina händer har jag upptecknat dig;  dina murar stå alltid inför mina ögon.

Dine Børn kommer ilende; de, som nedbrød og lagde dig øde, går bort.

 Redan hasta dina söner fram,  under det dina förstörare och härjare draga bort ifrån dig.

Løft Øjnene, se dig om, de samles, kommer alle til dig. Så sandt jeg lever, lyder det fra HERREN: Du skal bære dem alle som Smykke, binde dem som Bruden sit Bælte.

 Lyft upp dina ögon och se dig omkring:  alla komma församlade till dig.  Så sant jag lever, säger HERREN,  du skall få ikläda dig dem alla såsom en skrud  och lik en brud omgjorda dig med dem.

Thi dine Tomter og Grusdynger, dit hærgede Land ja, nu er du Beboerne for trang; de, som åd dig, er borte;

 Ty om du förut låg i ruiner och var ödelagd,      ja, om ock ditt land var förhärjat,  så skall du nu i stället bliva för trång för dina inbyggare,      och dina fördärvare skola vara långt borta.

end skal du høre dem sige, din Barnløsheds Børn: "Her er for trangt, så flyt dig, at jeg kan sidde!"

 Den tid stundar, då du skall få höra sägas av barnen      som föddes under din barnlöshet:  »Platsen är mig för trång,      giv rum, så att jag kan bo här.»

Da tænker du i dit Hjerte: "Hvo fødte mig dem? Jeg var jo barnløs og gold, landflygtig og bortstødt, hvo fostrede dem? Ene sad jeg tilbage, hvor kommer de fra?"

 Då skall du säga i ditt hjärta:      »Vem har fött dessa åt mig?  Jag var ju barnlös och ofruktsam,      landsflyktig och fördriven;      vem har då fostrat dessa?  Se, jag var lämnad ensam kvar;      varifrån komma då dessa?»

Så siger den Herre HERREN: Se, jeg løfter min Hånd for Folkene, rejser mit Banner for Folkeslag, og de bringer dine Sønner i Favnen, dine Døtre bæres på Skulder.

 Så säger Herren, HERREN:  Se, jag skall upplyfta min hand till tecken åt folken  och resa upp mitt baner till tecken åt folkslagen;  då skola de bära dina söner hit i sin famn  och föra dina döttrar fram på sina axlar.

Konger bliver Fosterfædre for dig, deres Dronninger skal være dine Ammer. De kaster sig på Ansigtet for dig, slikker dine Fødders Støv. Du skal kende, at jeg er HERREN; de, som bier på mig, bliver ikke til Skamme.

 Och konungar skola vara dina barns vårdare  och furstinnor deras ammor,  de skola falla ned inför dig med ansiktet mot jorden  och slicka dina fötters stoft.  Och du skall förnimma, att jag är HERREN  och att de som förbida mig icke komma på skam.

Kan Bytte fratages en Helt, kan den stærkes Fanger slippe bort?

 Kan man taga ifrån hjälten hans byte  eller rycka fångarna ifrån den som har segerns rätt?

Thi så siger HERREN: Om Fanger end fratages Helten, slipper Bytte end bort fra den stærke, jeg strider mod dem, der strider mod dig, og dine Børn vil jeg frelse.

 Och om än så vore, säger HERREN,  om man än kunde taga ifrån hjälten hans fångar  och rycka bytet ur den väldiges hand,  så skulle jag dock själv stå emot dina motståndare,  och själv skulle jag frälsa dina barn.

Dem, der trænger dig, lader jeg æde deres eget Kød, deres Blod skal de drikke som Most; REN, er din Frelser, din Genløser Jakobs Vældige.

 Ja, jag skall tvinga dina förtryckare att äta sitt eget kött,  och av sitt eget blod skola de bliva druckna såsom av druvsaft.  Och allt kött skall då förnimma, att jag, HERREN, är din frälsare  och att den Starke i Jakob är din förlossare.