Ezekiel 19

 Men du, stäm upp en klagosång      över Israels furstar;

     säg:      Huru var icke din moder en lejoninna!      Bland lejon låg hon;  hon födde upp sina ungar      bland kraftiga lejon.1 Mos.49,9 f.

 Så födde hon upp en av sina ungar,      så att han blev ett kraftigt lejon;  han lärde sig att taga rov,      människor åt han upp.2 Kon. 23,31 f. Jer. 22,10 f.

 Men folken fingo höra om honom      och han blev fångad i deras grop;  och man förde honom med krok i nosen      till Egyptens land.

 När hon nu såg att hon fick vänta förgäves,      och att hennes hopp blev om intet,  då tog hon en annan av sina ungar      och gjorde denne till ett kraftigt lejon.2 Kon. 24,18 f.

 Stolt gick han omkring bland lejonen,      ja, han blev ett kraftigt lejon;  han lärde sig att taga rov,      människor åt han upp.

 Han våldförde deras änkor,      deras städer förödde han.  Och landet med vad däri var blev förfärat      vid dånet av hans rytande.

 Då bådade man upp folk mot honom      runt omkring från länderna;  och de bredde ut sitt nät för honom,      och han blev fångad i deras grop

 Sedan satte de honom i en bur, med krok i nosen,      och förde honom till konungen Babel  Där satte man honom in i fasta borgar,  för att hans röst ej mer skulle höras      bort till Israels berg.2 Kon. 25,6.

 Medan de levde i ro, var din moder såsom ett vinträd,      planterat vid vatten.  Och det blev ett fruktsamt träd, rikt på skott,      genom det myckna vattnet.

 Det fick starka grenar,      tjänliga till härskarspiror,  och dess stam växte hög,      omgiven av lövverk,  så att det syntes vida, ty det var högt      och rikt på rankor.

 Då ryckte man upp det i vrede,      och det blev kastat på jorden,  och stormen från öster      förtorkade dess frukt.  Dess starka grenar      brötos av och torkade bort,      elden fick förtära dem.Hes. 17,10. Hos. 13,15.

 Nu är det utplanterat i öknen,      i ett torrt och törstande land.

 Och eld har gått ut från dess yppersta gren      och har förtärt dess frukt.  Så finnes där nu ingen stark gren kvar,   ingen härskarspira!2 Krön. 36,11, 19 f. En klagosång är detta, och den har fått tjäna såsom klagosång.