Psalms 120

Sıkıntıya düşünce RAB’be seslendim; Yanıtladı beni.

En vallfartssång.  Jag ropar till HERREN i min nöd,  och han svarar mig.

Ya RAB, kurtar canımı yalancı dudaklardan, Aldatıcı dillerden!

 HERRE, rädda min själ      från lögnaktiga läppar,      från en falsk tunga.

Ey aldatıcı dil, RAB ne verecek sana, Daha ne verecek?

 Varmed bliver du lönad,      både nu och allt framgent,      du falska tunga?

Yiğidin sivri oklarıyla Retem çalısından alevli korlar!

 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar      och med glödande ginstkol.

Vay bana, Meşek’te garip kaldım sanki, Kedar çadırları arasında oturdum.

 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land  och bo ibland Kedars hyddor!

Fazla kaldım Barıştan nefret edenler arasında.

 Länge nog har min själ måst bo      ibland dem som hata friden.

Ben barış yanlısıyım, Ama söze başladığımda, Onlar savaşa kalkıyor!

 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord,      äro de redo till strid.