Song of Solomon 7

 »Huru sköna äro icke dina fötter      i sina skor, du ädla!  Dina höfters rundning      är såsom ett bröstspännes kupor,      gjorda av en konstnärs händer.

quid videbis in Sulamiten nisi choros castrorum quam pulchri sunt gressus tui in calciamentis filia principis iunctura feminum tuorum sicut monilia quae fabricata sunt manu artificis

 Ditt sköte är en rundad skål,      må vinet aldrig fattas däri.  Din midja är en vetehög,      omhägnad av liljor.

umbilicus tuus crater tornatilis numquam indigens poculis venter tuus sicut acervus tritici vallatus liliis

 Din barm är lik ett killingpar,      tvillingar av en gasell.

duo ubera tua sicut duo hinuli gemelli capreae

 Din hals liknar Elfenbenstornet,  dina ögon dammarna i Hesbon,      vid Bat-Rabbimsporten.  Din näsa är såsom Libanonstornet,      som skådar ut mot Damaskus.

collum tuum sicut turris eburnea oculi tui sicut piscinae in Esebon quae sunt in porta filiae multitudinis nasus tuus sicut turris Libani quae respicit contra Damascum

 Ditt huvud höjer sig såsom Karmel,  och lockarna på ditt huvud hava purpurglans.  En konung är fångad i deras snara.»               ----

caput tuum ut Carmelus et comae capitis tui sicut purpura regis vincta canalibus

 »Huru skön och huru ljuv är du icke,      du kärlek, så följd av lust!

quam pulchra es et quam decora carissima in deliciis

 Ja, din växt är såsom ett palmträds,      och din barm liknar fruktklasar.

statura tua adsimilata est palmae et ubera tua botris

 Jag tänker: I det palmträdet vill jag stiga upp,      jag vill gripa tag i dess kvistar.  Må din barm då vara mig      såsom vinträdets klasar  och doften av din andedräkt      såsom äpplens doft

dixi ascendam in palmam adprehendam fructus eius et erunt ubera tua sicut botri vineae et odor oris tui sicut malorum

 och din mun såsom ljuvaste vin!»      »Ja, ett vin som lätt glider ned i min vän  och fuktar de slumrandes läppar.

guttur tuum sicut vinum optimum dignum dilecto meo ad potandum labiisque et dentibus illius ruminandum

 Jag är min väns,      och till mig står hans åtrå.»               ----

ego dilecto meo et ad me conversio eius

 Kom, min vän;      låt oss gå ut på landsbygden  och stanna i byarna över natten.

veni dilecte mi egrediamur in agrum commoremur in villis

 Bittida må vi gå till vingårdarna, för att se      om vinträden hava slagit ut,  om knopparna hava öppnat sig,      om granatträden hava fått blommor.  Där vill jag giva      min kärlek åt dig.

mane surgamus ad vineas videamus si floruit vinea si flores fructus parturiunt si floruerunt mala punica ibi dabo tibi ubera mea

 Kärleksäpplena sprida sin doft,  och vid våra dörrar finnas alla slags ädla frukter,  både nya och gamla;  åt dig, min vän, har jag förvarat dem.          Bruden talar v.  1--2.  -- Bruden talar           till Jerusalems döttrar v.  3--4.  --            Brudens uppträdande omtalas v.  5a.           Bruden talar 5b--7.  -- En av brudens         bröder talar v.  8, en annan broder v.  9,         bruden själv v.  10.  -- Brudgummen talar          v.  11--12.  -- Brudgummen talar v.  13,                      bruden v.  14.

mandragorae dederunt odorem in portis nostris omnia poma nova et vetera dilecte mi servavi tibi