Psalms 27

Av David.  HERREN är mitt ljus och min frälsning;      för vem skulle jag frukta?  HERREN är mitt livs värn;      för vem skulle jag rädas?

RAB benim ışığım, kurtuluşumdur, Kimseden korkmam. RAB yaşamımın kalesidir, Kimseden yılmam.

 När de onda draga emot mig      och vilja uppsluka mig,  då stappla de själva och falla,      mina motståndare och fiender.

Hasımlarım, düşmanlarım olan kötüler, Beni yutmak için üzerime gelirken Tökezleyip düşerler.

 Om ock en här lägrar sig mot mig,      så fruktar ändå icke mitt hjärta;  om krig uppstår mot mig,      så är jag dock trygg.

Karşımda bir ordu konaklasa, Kılım kıpırdamaz, Bana karşı savaş açılsa, Yine güvenimi yitirmem.

 Ett har jag begärt av HERREN,      därefter traktar jag:  att jag må få bo i HERRENS hus      i alla mina livsdagar,  för att skåda HERRENS ljuvlighet      och betrakta hans tempel.

RAB’den tek dileğim, tek isteğim şu: RAB’bin güzelliğini seyretmek, Tapınağında O’na hayran olmak için Ömrümün bütün günlerini O’nun evinde geçirmek.

 Ty han döljer mig i sin hydda      på olyckans dag,  han beskärmar mig i sitt tjäll,      han för mig upp på en klippa.

Çünkü O kötü günde beni çardağında gizleyecek, Çadırının emin yerinde saklayacak, Yüksek bir kaya üzerine çıkaracak beni.

 Och nu skall mitt huvud resa sig      över mina fiender runt omkring mig,  och jag vill offra i hans hydda      jublets offer,  jag vill sjunga till HERRENS ära      och lovsäga honom.

O zaman çevremi saran düşmanlarıma karşı Başım yukarı kalkacak, Sevinçle haykırarak kurbanlar sunacağım O’nun çadırında, O’nu ezgilerle, ilahilerle öveceğim.

 Hör, o HERRE!  Jag höjer min röst och ropar,      var mig nådig och svara mig.

Sana yakarıyorum, ya RAB, kulak ver sesime, Lütfet, yanıtla beni!

 Mitt hjärta förehåller dig ditt ord:      »Söken mitt ansikte.»  Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag;

Ya RAB, içimden bir ses duydum: “Yüzümü ara!” dedin, İşte yüzünü arıyorum.

 fördölj icke ditt ansikte för mig.  Driv icke bort din tjänare i vrede,      du som har varit min hjälp;  förskjut mig icke, övergiv mig icke,      du min frälsnings Gud.

Yüzünü benden gizleme, Kulunu öfkeyle geri çevirme! Bana hep yardımcı oldun; Bırakma, terk etme beni, Ey beni kurtaran Tanrı!

 Nej, om än min fader och min moder övergiva mig,      skall HERREN upptaga mig.

Annemle babam beni terk etseler bile, RAB beni kabul eder.

 Visa mig, HERRE, din väg,  och led mig på en jämn stig,      för mina förföljares skull.

Ya RAB, yolunu öğret bana, Düşmanlarıma karşı Düz yolda bana öncülük et.

 Överlämna mig icke åt mina ovänners vilja;  ty mot mig uppstå falska vittnen      och män som andas våld.

Beni hasımlarımın keyfine bırakma, Çünkü yalancı tanıklar dikiliyor karşıma, Ağızları şiddet saçıyor.

 Ja, jag tror förvisso      att jag skall få se HERRENS goda      i de levandes land.

Yaşam diyarında RAB’bin iyiliğini göreceğimden kuşkum yok.

 Förbida HERREN,  var frimodig och oförfärad i ditt hjärta;      ja, förbida HERREN.

Umudunu RAB’be bağla, Güçlü ve yürekli ol; Umudunu RAB’be bağla!