Ecclesiastes 4

Och ytterligare såg jag på alla de våldsgärningar som förövas under solen. Jag såg förtryckta fälla tårar, och ingen fanns, som tröstade dem; jag såg dem lida övervåld av sina förtryckares hand, och ingen fanns, som tröstade dem.

Depois volvi-me, e atentei para todas as opressões que se fazem debaixo do sol; e eis as lágrimas dos oprimidos, e eles não tinham consolador; do lado dos seus opressores havia poder; mas eles não tinham consolador.

Då prisade jag de döda, som redan hade fått dö, lyckliga framför de levande, som ännu leva;

Pelo que julguei mais felizes os que já morreram, do que os que vivem ainda.

Men lycklig framför båda prisade jag den som ännu icke hade kommit till, den som hade sluppit att se vad ont som göres under solen.

E melhor do que uns e outros é aquele que ainda não é, e que não viu as más obras que se fazem debaixo do sol.

Och jag såg att all möda och all skicklighet i vad som göres icke är annat än den enes avund mot den andre. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.

Também vi eu que todo trabalho e toda destreza em obras provêm da inveja que o homem tem do seu próximo. Também isso é e vaidade e desejo vão.

 Dåren lägger händerna i kors  och tär så sitt eget kött.

O tolo cruza as mãos, e come a sua; própria carne.

Ja, bättre är en handfull ro än båda händerna fulla med möda och med jagande efter vind.

Melhor é um punhado com tranquilidade do que ambas as mãos cheias com trabalho e vão desejo.

Och ytterligare såg jag något som är fåfänglighet under solen:

Outra vez me volvi, e vi vaidade debaixo do sol.

mången finnes, som står ensam och icke har någon jämte sig, varken son eller broder; och likväl är det ingen ände på all hans möda, och hans ögon bliva icke mätta på rikedom. Och för vem mödar jag mig då och nekar mig själv vad gott är? Också detta är fåfänglighet och ett uselt besvär.

Há um que é só, não tendo parente; não tem filho nem irmão e, contudo, de todo o seu trabalho não há fim, nem os seus olhos se fartam de riquezas. E ele não pergunta: Para quem estou trabalhando e privando do bem a minha alma? Também isso é vaidade a e enfadonha ocupação.

Bättre är att vara två än en, ty de två få större vinning av sin möda.

Melhor é serem dois do que um, porque têm melhor paga do seu trabalho.

Om någondera faller, så kan ju den andre resa upp sin medbroder. Men ve den ensamme, om han faller och icke en annan finnes, som kan resa upp honom.

Pois se caírem, um levantará o seu companheiro; mas ai do que estiver só, pois, caindo, não haverá outro que o levante.

Likaledes, om två ligga tillsammans, så hava de det varmt; men huru skall den ensamme bliva varm?

Também, se dois dormirem juntos, eles se aquentarão; mas um só como se aquentará?

Och om någon kan slå ned den som är ensam, så hålla dock två stånd mot angriparen. Och en tretvinnad tråd brister icke så snart.

E, se alguém quiser prevalecer contra um, os dois lhe resistirão; e o cordão de três dobras não se quebra tão depressa.

Bättre är en gammal konung som är dåraktig och ej har förstånd nog att låta varna sig är en fattig yngling med vishet.

Melhor é o mancebo pobre e sábio do que o rei velho e insensato, que não se deixa mais admoestar,

Ty ifrån fängelset gick en gång en sådan till konungavälde, fastän han var född i fattigdom inom den andres rike.

embora tenha saído do cárcere para reinar, ou tenha nascido pobre no seu próprio reino.

Jag såg huru alla som levde och rörde sig under solen följde ynglingen, denne nye som skulle träda i den förres ställe;

Vi a todos os viventes que andavam debaixo do sol, e eles estavam com o mancebo, o sucessor, que havia de ficar no lugar do rei.

det var ingen ände på hela skaran av alla dem som han gick i spetsen för. Men ändå hava de efterkommande ingen glädje av honom. Ty också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.                  Predikaren, 5 Kapitlet          Förhastade löften inför Gud.  Fåfänglig                 undran; fåfänglig ävlan. [ (Ecclesiastes 4:17) Bevara din fot, när du går till Guds hus; att komma dit för att höra är bättre än något slaktoffer som dårarna frambära; ty de äro oförståndiga och göra så vad ont är. ]

Todo o povo, à testa do qual se achava, era inumerável; contudo os que lhe sucederam não se regozijarão a respeito dele. Na verdade também isso é vaidade e desejo vão.