Isaiah 23

Utsaga om Tyrus. Jämren eder, I Tarsis-skepp! Ty det är ödelagt, utan hus och utan gäster; från kittéernas land når dem budskapet härom.

Utsagn om Tyrus. Jamre eder, I Tarsis-skib! For det er ødelagt, så der ikke mere er hus, og I ikke mere kan komme hjem; fra Kittims land blir det kunngjort for dem.

Sitten stumma, I kustlandets invånare! Köpmän från Sidon, sjöfarande män, uppfyllde dig;

Bli stille, I som bor på kysten som Sidons sjøfarende kjøbmenn opfylte!

av Sihors säd och Nilflodens skördar skaffade du dig vinning, i det du for över stora vatten och drev handel därmed bland folken.

Av Sikors sæd, av Nilens høst, som blev ført frem over det store hav, gjorde det sig vinning, og det var et marked for folkene.

Men stå där nu med skam, du Sidon; ty så säger havet, havets fäste: »Så är jag då utan avkomma och har icke fött några barn, icke uppfött ynglingar, icke fostrat jungfrur.»

Skam dig, Sidon! - For havet, havets festning sier: Jeg har ikke hatt fødselsveer, heller ikke født, heller ikke opfødd unge menn eller fostret jomfruer.

När man får höra detta i Egypten, då bävar man vid ryktet om Tyrus.

Når de får høre om dette i Egypten, skal de skjelve ved ryktet om Tyrus.

 Dragen bort till Tarsis och jämren eder,      I kustlandets invånare.

Far over til Tarsis, jamre eder, I som bor på kysten!

 Är detta eder glada stad,      hon den urgamla,  som av sina fötter bars till fjärran land,      för att gästa där?

Er dette eders jublende by, som blev til i fordums dager, hvis føtter bærer den bort til å bo som fremmed i det fjerne?

 Vem beslöt detta över Tyrus,      henne som delade ut kronor,  vilkens köpmän voro furstar,      vilkens krämare voro stormän på jorden?

Hvem har besluttet dette mot Tyrus, mot henne som delte ut kroner, hun hvis kjøbmenn var fyrster, hvis kremmere var stormenn på jorden?

 HERREN Sebaot var den som beslöt det,      för att slå ned all den stolta härligheten  och ödmjuka alla stormän på jorden.

Herren, hærskarenes Gud, har besluttet det for å vanhellige all stolt prakt, for å vanære alle jordens store.

 Bred nu ut dig över ditt land såsom Nilfloden,      du dotter Tarsis;      du bär ingen boja mer.

Bred dig ut over ditt land som strømmen, du Tarsis' datter! Det er intet bånd mere.

 Han räckte ut sin hand över havet,      han kom konungariken att darra;  HERREN bjöd om Kanaans fästen      att de skulle ödeläggas.

Han har rakt ut sin hånd over havet, han har fått kongeriker til å skjelve; Herren har befalt å ødelegge Kana'ans faste borger.

 Han sade: »Du skall ej allt framgent      få leva i fröjd,  du kränkta jungfru,      du dotter Sidon.  Stå upp och drag bort till kittéernas land;      dock, ej heller där får du ro.

Han sa: Du skal ikke mere bli ved å juble, du voldtatte jomfru, Sidons datter! Bryt op, dra over til Kittim! Heller ikke der skal du finne ro.

 Se, kaldéernas land,      folket som förr ej var till,  de vilkas land Assyrien gjorde till boning      åt öknens djur,  de resa där sina belägringstorn      och omstörta stadens platser      och göra den till en grushög.

Se, kaldeernes land, dette folk som fordum ikke var til, de hvis land Assur har gjort til bolig for ørkenens dyr, de reiser sine beleiringstårn, omstyrter dets palasser og gjør det til en grushaug.

 Jämren eder, I Tarsis-skepp,      ty edert fäste är förstört.»

Jamre eder, I Tarsis-skib! For ødelagt er eders faste borg.

På den tiden skall Tyrus ligga förgätet i sjuttio år, såsom rådde där alltjämt en och samma konung; men efter sjuttio år skall det gå med Tyrus, såsom det heter i visan om skökan:

På den tid skal Tyrus bli glemt i sytti år, så lenge som en konges dager; når sytti år er til ende, skal det gå Tyrus som det heter i visen om skjøgen:

 »Tag din harpa      och gå omkring i staden,      du förgätna sköka;  spela vackert      och sjung flitigt,  så att man kommer ihåg dig.»

Ta din citar, gå omkring i byen, du glemte skjøge! Spill det beste du kan, syng vise på vise, så folk kan komme dig i hu!

Ty efter sjuttio år skall HERREN se till Tyrus, och det skall åter få begynna att taga emot skökolön och bedriva otukt med jordens alla konungariken i den vida världen.

Når de sytti år er til ende, da skal Herren ta sig av Tyrus, og det skal atter få ta imot horelønn, og det skal drive utukt med alle verdens riker over den vide jord.

Men hennes handelsförvärv och vad hon får såsom skökolön skall vara helgat åt HERREN; det skall icke läggas upp och icke gömmas, utan de som bo inför HERRENS ansikte skola av hennes handelsförvärv hava mat till fyllest och präktiga kläder.

Men dets vinning og dets horelønn skal være helliget til Herren, den skal ikke legges op og ikke gjemmes; for de som bor for Herrens åsyn, skal få dets vinning og bruke den til å ete sig mette og klæ sig i prektige klær for.