Song of Solomon 7

 »Huru sköna äro icke dina fötter      i sina skor, du ädla!  Dina höfters rundning      är såsom ett bröstspännes kupor,      gjorda av en konstnärs händer.

Ano te ataahua o ou waewae i roto i ou hu, e te tamahine a te rangatira! Ko nga hononga o ou huha, koia ano kei o nga peara, he mea hanga na nga ringa o te kaimahi mohio.

 Ditt sköte är en rundad skål,      må vinet aldrig fattas däri.  Din midja är en vetehög,      omhägnad av liljor.

Ko tou pito, koia ano kei te oko porotaka, kihai i hapa i te waina whakaranu; ko tou kopu, ano he puranga witi kua oti te karapoti ki nga rengarenga.

 Din barm är lik ett killingpar,      tvillingar av en gasell.

Ko ou u e rua, ano ko nga kuao e rua, he mahanga na te anaterope.

 Din hals liknar Elfenbenstornet,  dina ögon dammarna i Hesbon,      vid Bat-Rabbimsporten.  Din näsa är såsom Libanonstornet,      som skådar ut mot Damaskus.

Ko tou kaki ano he pourewa rei; ko ou kanohi, ano ko nga roto wai i Hehepona, i te kuwaha o Peterapimi; ko tou ihu, ano ko te pourewa o Repanona, e titiro atu nei ki Ramahiku.

 Ditt huvud höjer sig såsom Karmel,  och lockarna på ditt huvud hava purpurglans.  En konung är fångad i deras snara.»               ----

Ko tou mahunga i runga i a koe rite tonu ki Karamere, a ko te makawe o tou mahunga ki te papura; e mau herehere ana te kingi i roto i ona uru.

 »Huru skön och huru ljuv är du icke,      du kärlek, så följd av lust!

Ano te ataahua, ano te pai ou, e te mea e arohaina ana, ahuareka tonu!

 Ja, din växt är såsom ett palmträds,      och din barm liknar fruktklasar.

Rite tonu koe ki te nikau i a koe e tu nei, a ko ou u ki nga tautau karepe.

 Jag tänker: I det palmträdet vill jag stiga upp,      jag vill gripa tag i dess kvistar.  Må din barm då vara mig      såsom vinträdets klasar  och doften av din andedräkt      såsom äpplens doft

I mea ahau, Ka pikitia e ahau te nikau, ka hopukia atu e ahau ona manga: kia rite ou u ki nga tautau o te waina, te kakara o tou ha ki te aporo;

 och din mun såsom ljuvaste vin!»      »Ja, ett vin som lätt glider ned i min vän  och fuktar de slumrandes läppar.

A ko tou mangai kia rite ki te waina tino pai e mania nei tana heke ma taku e aroha nei, e rere ana na nga ngutu o te hunga e moe ana.

 Jag är min väns,      och till mig står hans åtrå.»               ----

Kei taku e aroha nei ahau; ko ahau ano tana e hiahia ai.

 Kom, min vän;      låt oss gå ut på landsbygden  och stanna i byarna över natten.

Haere mai, e taku e aroha nei, taua ka haere ki te parae, ka moe taua ki nga pa ririki.

 Bittida må vi gå till vingårdarna, för att se      om vinträden hava slagit ut,  om knopparna hava öppnat sig,      om granatträden hava fått blommor.  Där vill jag giva      min kärlek åt dig.

Kia moata to taua maranga ki nga mara waina; kia kite ai, e tupu ana ranei te waina, kua puta ranei te karepe hou, e kopuku ana ranei nga pamekaranete; ko reira hoatu ai e ahau toku aroha ki a koe.

 Kärleksäpplena sprida sin doft,  och vid våra dörrar finnas alla slags ädla frukter,  både nya och gamla;  åt dig, min vän, har jag förvarat dem.          Bruden talar v.  1--2.  -- Bruden talar           till Jerusalems döttrar v.  3--4.  --            Brudens uppträdande omtalas v.  5a.           Bruden talar 5b--7.  -- En av brudens         bröder talar v.  8, en annan broder v.  9,         bruden själv v.  10.  -- Brudgummen talar          v.  11--12.  -- Brudgummen talar v.  13,                      bruden v.  14.

Kei te patu te kakara o nga manitareki, kei o taua kuwaha ano nga momo hua papai katoa, nga mea hou, nga mea tawhito, he mea rongoa naku mau, e taku e aroha nei.