Psalms 120

En vallfartssång.  Jag ropar till HERREN i min nöd,  och han svarar mig.

In my distress I cried unto the LORD, and he heard me.

 HERRE, rädda min själ      från lögnaktiga läppar,      från en falsk tunga.

Deliver my soul, O LORD, from lying lips, and from a deceitful tongue.

 Varmed bliver du lönad,      både nu och allt framgent,      du falska tunga?

What shall be given unto thee? or what shall be done unto thee, thou false tongue?

 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar      och med glödande ginstkol.

Sharp arrows of the mighty, with coals of juniper.

 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land  och bo ibland Kedars hyddor!

Woe is me, that I sojourn in Mesech, that I dwell in the tents of Kedar!

 Länge nog har min själ måst bo      ibland dem som hata friden.

My soul hath long dwelt with him that hateth peace.

 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord,      äro de redo till strid.

I am for peace: but when I speak, they are for war.