Psalms 141

141:1

En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig.

Salmo di Davide. O Eterno io t’invoco; affrettati a rispondermi. Porgi l’orecchio alla mia voce quand’io grido a te.

141:2

Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer.

La mia preghiera stia nel tuo cospetto come l’incenso, l’elevazione delle mie mani come il sacrifizio della sera.

141:3

Sätt, o HERRE, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.

O Eterno, poni una guardia dinanzi alla mia bocca, guarda l’uscio delle mie labbra.

141:4

Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar tillsammans med män som göra vad orätt är; av deras läckerheter vill jag icke äta.

Non inclinare il mio cuore ad alcuna cosa malvagia, per commettere azioni empie con gli operatori d’iniquità; e fa’ ch’io non mangi delle loro delizie.

141:5

Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det. Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa;

Mi percuota pure il giusto; sarà un favore; mi riprenda pure; sarà come olio sul capo; il mio capo non lo rifiuterà; anzi malgrado la loro malvagità, continuerò a pregare.

141:6

deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra att mina ord äro ljuvliga.

I loro giudici saran precipitati per il fianco delle rocce, e si darà ascolto alle mie parole, perché sono piacevoli.

141:7

Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand.

Come quando si ara e si rompe la terra, le nostre ossa sono sparse all’ingresso del soggiorno dei morti.

141:8

Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ.

Poiché a te son vòlti gli occhi miei, o Eterno, o Signore; in te mi rifugio, non abbandonare l’anima mia.

141:9

Bevara mig för de snaror som de lägga ut på min väg och för ogärningsmännens giller.

Guardami dal laccio che m’hanno teso, e dagli agguati degli operatori d’iniquità.

141:10

De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi.

Cadano gli empi nelle loro proprie reti, mentre io passerò oltre.