Psalms 141

En psalm av David.  HERRE, jag ropar till dig,      skynda till mig;  lyssna till min röst,      då jag nu ropar till dig.
Dávid zsoltára. Uram! hívlak téged: siess én hozzám; figyelmezz szavamra, mikor hívlak téged.
 Min bön gälle inför dig      såsom ett rökoffer,  mina händers upplyftande      såsom ett aftonoffer.
Mint jóillatú füst jusson elődbe imádságom, *s* kezem felemelése estvéli áldozat *legyen.*
 Sätt, o HERRE,      en vakt för min mun,  bevaka mina läppars dörr.
Tégy Uram závárt az én szájamra; őriztessed az én ajkaim nyílását!
 Låt icke mitt hjärta      vika av till något ont,  till att öva ogudaktighetens gärningar  tillsammans med män som göra vad orätt är;  av deras läckerheter vill jag icke äta.
Ne engedd szívemet rosszra hajlani, hogy istentelenül ne cselekedjem a gonosztevő emberekkel egybe; és ne egyem azoknak kedvelt ételéből!
 Må den rättfärdige slå mig      i kärlek och straffa mig;  det är såsom olja på huvudet,      och mitt huvud skall icke försmå det.  Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas,  genom att det går dem illa;
Ha igaz fedd engem: jól van az; ha dorgál engem: mintha fejem kenné. Nem vonakodik fejem, sőt még imádkozom is értök nyavalyájokban.
 deras ledare skola störtas      ned utför klippan,  och man skall då höra      att mina ord äro ljuvliga.
Ha sziklához paskoltatnak az ő bíráik, akkor hallgatják az én beszédeimet, mert gyönyörűségesek.
 Såsom när man har plöjt      och ristat upp jorden,  så ligga våra ben kringströdda      vid dödsrikets rand.
Mint a ki a földet vágja és hányja, úgy szóratnak szét csontjaik a Seol torkában.
 Ja, till dig, HERRE,      Herre, se mina ögon;  till dig tager jag min tillflykt,      förkasta icke min själ.
De az én szemeim, Uram Isten, rajtad csüggenek; hozzád folyamodom: ne oltsd el életemet!
 Bevara mig för de snaror      som de lägga ut på min väg  och för ogärningsmännens giller.
Őrizz meg a tőrtől, a mit elém hánytak, és a gonosztevőknek hálóitól!
 De ogudaktiga falle i sina egna garn,  medan jag går oskadd förbi.
Essenek az álnokok saját tőreikbe; míg én egyben általmegyek!