Isaiah 23

Utsaga om Tyrus. Jämren eder, I Tarsis-skepp! Ty det är ödelagt, utan hus och utan gäster; från kittéernas land når dem budskapet härom.

Et Udsagn om Tyrus. Jamrer, I Tarsisskibe, eders Fæstning er i Grus! De får det at vide på Vejen fra Kyperns Land.

Sitten stumma, I kustlandets invånare! Köpmän från Sidon, sjöfarande män, uppfyllde dig;

Det er ude med Kystlandets Folk, med Zidons Købmænd, hvis Sendebud for over Havet,

av Sihors säd och Nilflodens skördar skaffade du dig vinning, i det du for över stora vatten och drev handel därmed bland folken.

de mange Vande, hvis Indkomst var Sjihors Sæd, hvis Vinding Alverdens Varer.

Men stå där nu med skam, du Sidon; ty så säger havet, havets fäste: »Så är jag då utan avkomma och har icke fött några barn, icke uppfött ynglingar, icke fostrat jungfrur.»

Skam få du, Zidon, thi Havet siger: "Jeg har ikke haft Veer, jeg fødte ikke, ej har jeg fostret Ynglinge, opfødt Jomfruer!"

När man får höra detta i Egypten, då bävar man vid ryktet om Tyrus.

Når Rygtet når Ægypten, skælver de ved Rygtet om Tyrus.

 Dragen bort till Tarsis och jämren eder,      I kustlandets invånare.

Drag over til Tarsis og jamrer, I Kystlandets Folk!

 Är detta eder glada stad,      hon den urgamla,  som av sina fötter bars till fjärran land,      för att gästa där?

Er det eders jublende By fra Urtids Dage, hvis Fødder førte den viden om som Gæst?

 Vem beslöt detta över Tyrus,      henne som delade ut kronor,  vilkens köpmän voro furstar,      vilkens krämare voro stormän på jorden?

Hvo satte sig dette for mod det kronede Tyrus, hvis Købmænd var Fyrster, hvis Kræmmere Jordens Adel?

 HERREN Sebaot var den som beslöt det,      för att slå ned all den stolta härligheten  och ödmjuka alla stormän på jorden.

Det gjorde Hærskarers HERRE for at vanære Hovmod, skænde al Stolthed, al Jordens Adel.

 Bred nu ut dig över ditt land såsom Nilfloden,      du dotter Tarsis;      du bär ingen boja mer.

Græd, I Tarsisskibe, Havn er der ikke mer!

 Han räckte ut sin hand över havet,      han kom konungariken att darra;  HERREN bjöd om Kanaans fästen      att de skulle ödeläggas.

Han udrakte Hånden mod Havet, rystede Riger, HERREN samled Folk for at jævne Kana'ans Fæstninger.

 Han sade: »Du skall ej allt framgent      få leva i fröjd,  du kränkta jungfru,      du dotter Sidon.  Stå upp och drag bort till kittéernas land;      dock, ej heller där får du ro.

Han sagde: "Aldrig mer skal du juble, du voldtagne Jomfru, Zidons Datter! Stå op, drag over til Kypern, selv der skal du ej finde Hvile!"

 Se, kaldéernas land,      folket som förr ej var till,  de vilkas land Assyrien gjorde till boning      åt öknens djur,  de resa där sina belägringstorn      och omstörta stadens platser      och göra den till en grushög.

Se til Kyprioternes Land! Søfarere grunded det Folk; de rejste dets Vagttårne, Byer og Borge. Han gjorde det til en Ruinhob.

 Jämren eder, I Tarsis-skepp,      ty edert fäste är förstört.»

Jamrer, I Tarsisskibe, eders Fæstning er i Grus!

På den tiden skall Tyrus ligga förgätet i sjuttio år, såsom rådde där alltjämt en och samma konung; men efter sjuttio år skall det gå med Tyrus, såsom det heter i visan om skökan:

På hin Dag skal Tyrus gå ad Glemme i halvfjerdsindstyve År, som i een Konges Dage. Men efter halvfjerdsindstyve Års Forløb skal det gå med Tyrus som med Skøgen i Visen:

 »Tag din harpa      och gå omkring i staden,      du förgätna sköka;  spela vackert      och sjung flitigt,  så att man kommer ihåg dig.»

Tag din Citer, gå rundt i Byen, du glemte Skøge, leg smukt på Strenge, syng, hvad du kan, så du kommes i Hu!"

Ty efter sjuttio år skall HERREN se till Tyrus, och det skall åter få begynna att taga emot skökolön och bedriva otukt med jordens alla konungariken i den vida världen.

Efter halvfjerdsindstyve Års Forløb vil HERREN se til Tyrus; det skal atter modtage Skøgeløn og bole med Alverdens Riger på den vide Jord.

Men hennes handelsförvärv och vad hon får såsom skökolön skall vara helgat åt HERREN; det skall icke läggas upp och icke gömmas, utan de som bo inför HERRENS ansikte skola av hennes handelsförvärv hava mat till fyllest och präktiga kläder.

Men dets Vinding og Skøgeløn skal helliges HERREN; den skal ikke gemmes hen eller lægges op; dem, der bor for HERRENs Åsyn, skal dets Vinding tjene til Føde, Mættelse og prægtige Klæder.