Jeremiah 2

Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

I stalo se slovo Hospodinovo ke mně, řkoucí:

Gå åstad och predika för Jerusalem och säg: Så säger HERREN:  Jag kommer ihåg, dig till godo, din ungdoms kärlek,      huru du älskade mig under din brudtid,  huru du följde mig i öknen,      i landet där man intet sår.Hes. 16,8.

Jdi a volej, tak aby slyšel Jeruzalém, řka: Takto praví Hospodin: Rozpomínám se na tě pro milosrdenství mladosti tvé, a pro lásku snětí tvého, když jsi za mnou chodila po poušti v zemi, kteráž nebývá osívána.

 Ja, en HERRENS heliga egendom är Israel,      förstlingen av hans skörd;  alla som vilja äta därav ådraga sig skuld,      olycka kommer över dem,      säger HERREN.Jak. 1,18.

Tehdáž svatost Hospodinova byl Izrael, prvotiny úrod jeho. Všickni, kteříž jej zžírali, obviněni byli; zlé věci na ně přišly, praví Hospodin.

 Hören HERRENS ord, I av Jakobs hus,  I alla släkter av Israels hus.

Slyšte slovo Hospodinovo, dome Jákobův, a všecky čeledi domu Izraelského.

 Så säger HERREN:  Vad orätt funno edra fäder hos mig,  eftersom de gingo bort ifrån mig  och följde efter fåfängliga avgudar  och bedrevo fåfänglighet?2 Kon. 17,15. Mik. 6,3 f. Rom. 1,21.

Takto praví Hospodin: Jakou shledali otcové vaši při mně nepravost, že se vzdálili ode mne, a chodíce za marností, marní učiněni jsou,

 De frågade icke: »Var är HERREN,  han som förde oss upp ur Egyptens land,  han som ledde oss i öknen,  det öde och oländiga landet,  torrhetens och dödsskuggans land,  det land där ingen vägfarande färdades,  och där ingen människa bodde?»5 Mos. 8,15.

Tak že ani neřekli: Kde jest Hospodin, kterýž nás vyvedl z země Egyptské, kterýž nás vodil po poušti, po zemi pusté a strašlivé, po zemi vyprahlé a stínu smrti, po zemi, skrze niž nechodil žádný, a kdež žádný člověk nebydlil?

 Och jag förde eder in i det bördiga landet,  och I fingen äta av dess frukt och dess goda.  Men när I haden kommit ditin, orenaden I mitt land  och gjorden min arvedel till en styggelse.Jer. 16,18.

Nýbrž, když jsem vás uvedl do země úrodné, abyste jedli ovoce její i dobré věci její, všedše tam, poškvrnili jste země mé, a dědictví mé zohavili jste.

 Prästerna frågade icke: »Var är HERREN?»  De som hade lagen om händer ville icke veta av mig,  och herdarna avföllo från mig;  profeterna profeterade i Baals namn  och följde efter sådana som icke kunde hjälpa.1 Sam. 2,12. 12,21.

Kněží neřekli: Kde jest Hospodin? a ti, kteříž se obírají s zákonem, nepoznali mne, pastýři pak odstoupili ode mne, a proroci prorokovali skrze Bále, a za věcmi neužitečnými chodili.

 Därför skall jag än vidare gå till rätta med eder, säger HERREN,  ja, ännu med edra barnbarn skall jag gå till rätta.

Pročež vždy nesnáz mám s vámi, praví Hospodin, i s syny synů vašich nesnáz míti musím.

 Dragen bort till kittéernas öländer      och sen efter,  sänden bud till Kedar      och forsken noga efter;  sen till, om något sådant där har skett.

Projděte ale ostrovy Citim, a pohleďte, i do Cedar pošlete, a pošetřte pilně, a pohleďte, stalo-li se co takového.

 Har väl något hednafolk bytt bort sina gudar?      Och dock äro dessa inga gudar.  Men mitt folk har bytt bort sin ära      mot en avgud som icke kan hjälpa.Ps. 106,20.

Zdali změnil který národ bohy, ačkoli nejsou bohové? Lid pak můj změnil slávu svou v věc neužitečnou.

 Häpnen häröver, I himlar;  förskräckens och bäven storligen, säger HERREN.5 Mos. 32,1. Jes. 1,2.

Užasněte se nebesa nad tím, a děste se, chřadněte velmi, praví Hospodin.

 Ty mitt folk har begått      en dubbel synd:  mig hava de övergivit,      en källa med friskt vatten,  och de hava gjort sig brunnar,  usla brunnar,  som icke hålla vatten.Ps. 36,10. Jer. 17,13. Joh. 4,13 f.

Nebo dvojí zlost spáchal lid můj: Mne opustili pramen vod živých, aby sobě vykopali čisterny, čisterny děravé, kteréž nedrží vody.

 Är väl Israel en träl      eller en hemfödd slav,  eftersom han så har lämnats till plundring?

Zdali otrok jest Izrael? Zdali man doma zplozený? Pročež vydán jest v loupež?

 Lejon ryta mot honom,      de låta höra sitt skri.  De göra hans land till en ödemark,  hans städer brännas upp,      så att ingen kan bo i dem.Jes. 5,29. Jer. 4,7.

Lvíčata řvou na něj, a vydávají hlas svůj, a obracejí zemi jeho v pustinu; města jeho vypálena jsou, tak že není žádného obyvatele.

 Till och med Nofs och Tapanhes' barn      avbeta dina berg.Jes. 19,13

Obyvatelé také Nof a Tachpanes pasou na vrchu hlavy tvé.

 Men är det ej du själv som vållar dig detta,  därmed att du övergiver HERREN din Gud,  när han vill leda dig på den rätta vägen?Jer. 4,18.

Zdaliž toho sobě nepůsobíš, opouštějíc Hospodina Boha svého v ten čas, když tě vodí po cestě své?

 Varför vill du nu gå till Egypten  och dricka av Sihors vatten?  Och varför vill du gå till Assyrien  och dricka av flodens vatten?Jes. 31,1.

A nyní co tobě do cesty Egyptské, že piješ vodu z Níle? Aneb co tobě do cesty Assyrské, že piješ vodu z řeky?

 Det är din ondska som bereder dig tuktan,  det är din avfällighet som ådrager dig straff.  Märk därför och besinna  vilken olycka och sorg det har med sig  att du övergiver HERREN, din Gud,  och icke vill frukta mig,  säger Herren, HERREN Sebaot.Jes. 3,9. Hos. 5,5.

Trestati tě bude zlost tvá, a odvrácení tvá domlouvati budou tobě. Poznejž tedy a viz, že zlá a hořká věc jest, že opouštíš Hospodina Boha svého, a není bázně mé při tobě, dí Panovník Hospodin zástupů.

 Ty för länge sedan      bröt du sönder ditt ok  och slet av dina band      och sade: »Jag vill ej tjäna.»  Och på alla höga kullar  och under alla gröna träd  lade du dig ned för att öva otukt.Jes. 57,5 f. Jer. 3,6.

Ačkoli dávno polámal jsem jho tvé, potrhal jsem to, čím jsi svázána byla, a řeklas: Nebuduť sloužiti modlám, však po každém pahrbku vysokém, a pod každým dřevem zeleným touláš se, ó nevěstko.

 Jag hade ju planterat dig såsom ett ädelt vinträd  av alltigenom äkta art;  huru har du då kunnat förvandlas för mig  till vilda rankor av ett främmande vinträd?2 Mos. 15,l7. Ps. 44,3. 80,9. Jes. 5,1 f. Matt. 21,33. Mark. 12,1. Luk. 20,9.

Ješto jsem já tě vysadil vinným kmenem výborným, všecku napořád semenem čistotným, i kterakž jsi mi proměnila se v plané réví cizího kmene?

 Ja, om du ock tvår dig med lutsalt  och tager än så mycken såpa,  så förbliver dock din missgärning oren inför mig,  säger Herren, HERREN.

Nebo bys ty se pak umyla sanitrem, a mnoho na sebe mýdla vypotřebovala, předceť patrná jest nepravost tvá před oblíčejem mým, praví Panovník Hospodin.

 Huru kan du säga: »Jag har ej orenat mig,  jag har icke följt efter Baalerna»?  Besinna vad du har bedrivit i dalen,  ja, betänk vad du har gjort.  Du är lik ett ystert kamelsto, som löper hit och dit.

Kterakž můžeš říci: Nepoškvrňovala jsem se, za Báli jsem nechodila? Pohleď na cestu svou v tomto údolí, poznej, cos činila, dromedářko rychlá, kteráž znamení necháváš na cestách svých.

 Du är lik en vildåsna,      fostrad i öknen,  en som flåsar i sin brunst,      och vars brånad ingen kan stävja;  om någon vill till henne,      behöver han ej löpa sig trött;  när hennes månad kommer,      träffar man henne.

Jsi divoká oslice, zvyklá na poušti, kteráž podlé líbosti duše své hltá vítr, když se jí příčina dá. Kdo jí překážku učiní? Všickni ti, kteříž jí hledají, nepotřebí se jim kvaltovati, naleznouť ji v měsíci jejím.

 Akta din fot, så att den icke tappar skon,      och din strupe, så att den ej bliver torr av törst.  Men du svarar: »Du mödar dig förgäves.      Nej, jag älskar de främmande,      och efter dem vill jag följa.»Jer. 18,11 f.

Dí-liť kdo: Zdržuj nohu svou, aby bosá nebyla, a hrdlo své od žízně, tedy říkáš: To nic, nikoli; nebo jsem zamilovala cizí, a za nimi choditi budu.

 Såsom tjuven står där med skam, när han ertappas,  så skall Israels hus komma på skam,  med sina konungar, och furstar,  med sina präster och profeter,

Jakož k hanbě přichází zloděj, když postižen bývá, tak zahanben bude dům Izraelský, oni, králové jejich, knížata jejich, a kněží jejich, i proroci jejich,

 dessa som säga till trästycket:      »Du är min fader»,  och säga till stenen:      »Du har fött mig.»  Ty de vända ryggen till mig      och icke ansiktet;  men när olycka är på färde, ropa de:      »Upp och fräls oss!»Jer. 32,33.

Kteříž říkají dřevu: Otec můj jsi, a kameni: Ty jsi mne zplodil. Nebo se hřbetem ke mně obracejí a ne tváří, ale v čas trápení svého říkají: Vstaň a vysvoboď nás.

 Var äro då dina gudar,      de som du gjorde åt dig?  Må de stå upp.  Kunna de frälsa dig      i din olyckas tid?  Ty så många som dina städer äro,  så många hava dina gudar blivit, du Juda.5 Mos. 32,37 f. Dom. 10,14. Jer. 11,13.

I kdež jsou bohové tvoji, kterýchž jsi nadělal sobě? Nechť vstanou, budou-li tě moci vysvoboditi v čas trápení tvého, poněvadž podlé počtu měst svých máš bohy své, ó Judo.

 Huru kunnen I gå till rätta med mig?  I haven ju alla avfallit från mig, säger HERREN.

Co se vaditi budete se mnou? Vy všickni odstoupili jste ode mne, dí Hospodin.

 Förgäves har jag slagit edra barn;  de hava icke velat taga emot tuktan.  Edert svärd har förtärt edra profeter,  såsom vore det ett förhärjande lejon.1 Kon. 19,10. Jes. 1,5. Jer. 5,8. 17,23. Matt. 23,34.

Nadarmo jsem bil syny vaše, kázně nepřijali; sežral meč váš proroky vaše jako lev, kterýž dáví.

 Du onda släkte, giv akt på HERRENS ord.  Har jag då för Israel varit en öken      eller ett mörkrets land,  eftersom mitt folk säger: »Vi hava gjort oss fria,      vi vilja ej mer komma till dig»?

Ó národe, vy posuďte slova Hospodinova, zdali jsem byl pouští Izraelovi, zdali zemí tmavou? Proč říká lid můj: Panujeme, nepřijdeme více k tobě?

 Icke förgäter en jungfru sina smycken      eller en brud sin gördel?  Men mitt folk har förgätit mig      sedan urminnes tid.Jer. 3,21.

Zdali se zapomíná panna na ozdoby své, a nevěsta na tkanice své? Lid pak můj zapomněl se na mne za dny nesčíslné.

 Huru skickligt går du icke till väga,      när du söker älskog!  Därför har du ock blivit förfaren      på det ondas vägar.

Proč zastáváš cesty své, hledajíc toho, což miluješ? Pročež i jiné nešlechetnice učíš cestám svým.

 Ja, på dina mantelflikar finner man blod  av arma och oskyldiga, som du har dödat,  icke därför att de ertappades vid inbrott,  nej, därför att din håg står till allt sådant.

Nad to, na podolcích tvých nalézá se krev duší chudých nevinných. Nenesnadně nalézám to, nebo viděti to na těch všech podolcích.

 Och dock säger du: »Jag går fri ifrån straff;  hans vrede mot mig har förvisso upphört.»  Nej, jag vill gå till rätta med dig,  om du än säger: »Jag har icke syndat.»

A vždy říkáš: Poněvadž nevinná jsem, jistě odvrácena jest prchlivost jeho ode mne. Aj, já v soud vejdu s tebou, proto že pravíš: Nehřešila jsem.

 Varför har du nu så brått  att vandra åstad på en annan väg?  Också med Egypten skall du komma på skam,  likasom du kom på skam med Assyrien.2 Krön. 28,20. Jes. 30,3 f.

Proč tak běháš, proměňujíc cestu svou? Jakož jsi zahanbena od Assyrských, tak i od Egyptských zahanbena budeš.

 Också därifrån skall du få gå din väg,  med händerna på huvudet.  Ty HERREN förkastar dem som du förlitar dig på,  och du skall icke bliva lyckosam med dem.2 Sam. 13,19.

Také odtud vyjdeš, a ruce tvé budou nad hlavou tvou; nebo zamítá Hospodin troštování tvá, a nepovedeť se šťastně v nich.