Isaiah 13

Detta är en utsaga om Babel, vad som uppenbarades för Jesaja, Amos' son.

Břímě Babylona, kteréž viděl Izaiáš syn Amosův.

 Resen upp ett baner på ett kalt berg,      ropen högt till dem;  viften med handen att de må draga in      genom de mäktiges portar.

Na hoře vysoké vyzdvihněte korouhev, povyšte hlasu k nim, dejte návěští rukou, ať vejdou do bran knížecích.

 Jag själv har bådat upp mina invigda,  ja, kallat mina hjältar till mitt vredesverk,      min stolta skara, som jublar.

Já jsem přikázal posvěceným svým, povolal jsem také i udatných reků svých k vykonání hněvu svého, veselících se z vyvýšení mého.

 Hör, det larmar på bergen      såsom av ett stort folk.  Hör, det sorlar av riken      med hopade hednafolk.  HERREN Sebaot mönstrar      sin krigarskara.

Hlas množství na horách, jakožto lidu mnohého, hlas a zvuk království a národů shromážděných: Hospodin zástupů sbírá vojsko k válce.

 Ifrån fjärran land komma de,      ifrån himmelens ända,  HERREN och hans vredes redskap,      för att fördärva hela jorden.

Táhnou z země daleké od končin nebes. Hospodin a osudí prchlivosti jeho, aby poplénil všecku zemi.

 Jämren eder, ty nära är HERRENS dag;  såsom våld från den Allsvåldige kommer den.

Kvělte, nebo blízko jest den Hospodinův, jako zpuštění od Všemohoucího přijde.

 Därför sjunka alla händer ned,  och alla människohjärtan förfäras.

A protož všeliké ruce oslábnou, a všeliké srdce člověka rozplyne se.

 Man förskräckes, man gripes      av ångest och kval,  ja, våndas såsom en barnaföderska.  Häpen stirrar den ene på den andre;  röda såsom eldslågor äro deras ansikten.

I budou předěšeni, svírání a bolesti je zachvátí, jako rodička stonati budou; každý nad bližním svým užasne se, tváře jejich k plameni podobné budou.

 Se, HERRENS dag kommer,      gruvlig och med förgrymmelse      och med vredesglöd,  för att göra jorden till en ödemark  och utrota syndarna som där bo.

Aj, den Hospodinův přichází přísný, a zůřivost a rozpálení hněvu, aby obrátil tu zemi v poušť, a hříšníky její z ní vyhladil.

 Ty himmelens stjärnor och stjärnbilder  sända ej mer ut sitt ljus,  solen går mörk upp,  och månens ljus skiner icke.

Nebo hvězdy nebeské a planéty jejich nedopustí svítiti světlu svému; zatmí se slunce při vycházení svém, a měsíc nevydá světla svého.

 Jag skall hemsöka jordens krets för dess ondska  och de ogudaktiga för deras missgärning;  jag skall göra slut på de fräckas övermod  och slå ned våldsverkarnas högmod.

A navštívím na okršlku země zlost, a na bezbožných nepravost jejich; a káži přestati pýše pyšných, a vysokomyslnost tyranů snížím.

 Jag skall göra en man mer sällsynt än fint guld,  en människa mer sällsynt än guld från Ofir.

Způsobím to, že dražší bude člověk nad zlato čisté, člověk, pravím, nad zlato z Ofir.

 Därför skall jag komma himmelen att darra,  och jorden skall bäva och vika från sin plats --  genom HERREN Sebaots förgrymmelse,  på hans glödande vredes dag.

Z té příčiny zatřesu nebesy, a pohne se země z místa svého, v prchlivosti Hospodina zástupů, a ve dni rozpálení hněvu jeho.

 Och likasom jagade gaseller  och en hjord som ingen samlar  vända de då hem, var och en till sitt folk,  och fly, var och en till sitt land.

I bude jako srna zplašená, a jako stádo, když není, kdo by je shromáždil; jeden každý k lidu svému se obrátí, a každý do země své uteče.

 Men envar som upphinnes bliver genomborrad,  och envar som gripes faller för svärd.

Kdožkoli nalezen bude, bude proboden, a kteříž by se koli shlukli, od meče padnou.

 Deras späda barn krossas      inför deras ögon,  deras hus plundras,      och deras kvinnor skändas.

Nadto i dítky jejich rozrážíny budou před očima jejich, domové jejich zloupeni, a ženy jejich poškvrněny.

 Ty se, jag vill uppväcka mot dem mederna,  som akta silver för intet  och icke fråga efter guld.

Aj, já vzbudím proti nim Médské, kteříž sobě stříbra nebudou vážiti, a v zlatě nebudou se kochati,

 Deras bågar skola fälla de unga männen,  med frukten i moderlivet hava de intet förbarmande,  och barnen skona de icke.

Ale z luků dítky rozrážeti, aniž se nad plodem života slitují, aniž synům odpustí oko jejich.

 Och det skall gå med Babel, rikenas krona,  kaldéernas ära och stolthet,  likasom när Gud omstörtade Sodom och Gomorra.

I budeť Babylon, někdy ozdoba království a okrasa důstojnosti Kaldejské, podobný podvrácené Sodomě a Gomoře.

 Aldrig mer skall det bliva bebyggt,  från släkte till släkte skall det ligga obebott;  ingen arab skall där slå upp sitt tält,  ingen herde lägra sig där med sin hjord.

Nebudou se v něm osazovati na věky, ani bydliti od pokolení až do pokolení; aniž rozbije tam stanu svého Arab, ani pastýři tam odpočívati budou.

 Nej, öknens djur skola lägra sig där,  och dess hus skola fyllas av uvar;  strutsar skola bo där,  och gastar skola hoppa där.

Ale lítá zvěř tam odpočívati bude, a domové jejich šelmami naplněni budou; bydliti budou tam i sovy, a příšery tam skákati budou.

 Schakaler skola tjuta i dess palatser  och ökenhundar i praktbyggnaderna.  Snart kommer dess tid;  dess dagar skola ej fördröjas.

Ozývati se také budou sobě hrozné potvory na palácích jejich, a draci na hradích rozkošných. A blízkoť jest, že přijde čas jeho, a dnové jeho prodlévati nebudou.