Micah 7

 Ve mig!  Det är mig,  såsom när frukten är insamlad om sommaren,  eller såsom när efterskörden efter vinbärgningen är slut  och ingen druvklase mer finnes att äta,  intet förstlingsfikon av dem jag hade haft lust till.

وَيْلٌ لِي! لأَنِّي صِرْتُ كَجَنَى الصَّيْفِ، كَخُصَاصَةِ الْقِطَافِ، لاَ عُنْقُودَ لِلأَكْلِ وَلاَ بَاكُورَةَ تِينَةٍ اشْتَهَتْهَا نَفْسِي.

 De fromma äro försvunna ur landet,  och ingen redlig man finnes bland människorna.  Alla ligga de på lur efter blod;  envar vill fånga den andre i sitt nät.

قَدْ بَادَ التَّقِيُّ مِنَ الأَرْضِ، وَلَيْسَ مُسْتَقِيمٌ بَيْنَ النَّاسِ. جَمِيعُهُمْ يَكْمُنُونَ لِلدِّمَاءِ، يَصْطَادُونَ بَعْضُهُمْ بَعْضًا بِشَبَكَةٍ.

 Till att främja det onda äro deras händer redo:  fursten begär gåvor,      och domaren står efter vinning;  den mäktige kräver öppet      vad honom lyster;  så bedriva de vrånghet.

اَلْيَدَانِ إِلَى الشَّرِّ مُجْتَهِدَتَانِ. الرَّئِيسُ طَالِبٌ وَالْقَاضِي بِالْهَدِيَّةِ، وَالْكَبِيرُ مُتَكَلِّمٌ بِهَوَى نَفْسِهِ فَيُعَكِّشُونَهَا.

 Den bäste ibland dem är såsom ett törnsnår,      den redligaste värre än en taggig häck.  Men när dina siares dag är inne,      ja, när hemsökelsen når dig,  då skall bestörtning komma ibland dem.

أَحْسَنُهُمْ مِثْلُ الْعَوْسَجِ، وَأَعْدَلُهُمْ مِنْ سِيَاجِ الشَّوْكِ. يَوْمَ مُرَاقِبِيكَ عِقَابُكَ قَدْ جَاءَ. الآنَ يَكُونُ ارْتِبَاكُهُمْ.

 Man får icke tro på någon vän,      icke lita på någon förtrogen;  för henne som vilar i din famn      måste du vakta din muns dörrar.

لاَ تَأْتَمِنُوا صَاحِبًا. لاَ تَثِقُوا بِصَدِيق. احْفَظْ أَبْوَابَ فَمِكَ عَنِ الْمُضْطَجِعَةِ فِي حِضْنِكَ.

 Ty sonen föraktar sin fader,  dottern sätter sig upp mot sin moder,  sonhustrun mot sin svärmoder,  och envar har sitt eget husfolk till fiender.

لأَنَّ الابْنَ مُسْتَهِينٌ بِالأَبِ، وَالْبِنْتَ قَائِمَةٌ عَلَى أُمِّهَا، وَالْكَنَّةَ عَلَى حَمَاتِهَا، وَأَعْدَاءُ الإِنْسَانِ أَهْلُ بَيْتِهِ.

 Men jag vill skåda efter HERREN,  jag vill hoppas på min frälsnings Gud;  min Gud skall höra mig.

وَلكِنَّنِي أُرَاقِبُ الرَّبَّ، أَصْبِرُ لإِلهِ خَلاَصِي. يَسْمَعُنِي إِلهِي.

 Glädjens icke över mig, I mina fiender.      Om jag än har fallit, skall jag dock stå upp igen;  om jag än sitter i mörkret,      är dock HERREN mitt ljus.

لاَ تَشْمَتِي بِي يَا عَدُوَّتِي، إِذَا سَقَطْتُ أَقُومُ. إِذَا جَلَسْتُ فِي الظُّلْمَةِ فَالرَّبُّ نُورٌ لِي.

 Eftersom jag har syndat mot HERREN,      vill jag bära hans vrede,  till dess att han utför min sak      och skaffar mig rätt,  till dess att han för mig ut i ljuset,      så att jag med lust får se på hans rättfärdighet.

أَحْتَمِلُ غَضَبَ الرَّبِّ لأَنِّي أَخْطَأْتُ إِلَيْهِ، حَتَّى يُقِيمَ دَعْوَايَ وَيُجْرِيَ حَقِّي. سَيُخْرِجُنِي إِلَى النُّورِ، سَأَنْظُرُ بِرَّهُ.

 När mina fiender se det,      skola de höljas med skam,  desamma som säga till mig:      »Var är nu HERREN, din Gud?»  Mina ögon skola se med lust på dem;  ty då skola de bliva nedtrampade       såsom orenlighet på gatan.

وَتَرَى عَدُوَّتِي فَيُغَطِّيهَا الْخِزْيُ، الْقَائِلَةُ لِي: «أَيْنَ هُوَ الرَّبُّ إِلهُكِ؟» عَيْنَايَ سَتَنْظُرَانِ إِلَيْهَا. اَلآنَ تَصِيرُ لِلدَّوْسِ كَطِينِ الأَزِقَّةِ.

 En dag skall komma, då dina murar skola byggas upp;  på den dagen skola dina gränser sträcka sig vida.

يَوْمَ بِنَاءِ حِيطَانِكِ، ذلِكَ الْيَوْمَ يَبْعُدُ الْمِيعَادُ.

 På den dagen      skall man komma till dig  både från Assur      och från Egyptens städer,  ja från Egypten      och ända ifrån floden,  och från hav till hav,      och från berg till berg.

هُوَ يَوْمٌ يَأْتُونَ إِلَيْكِ مِنْ أَشُّورَ وَمُدُنِ مِصْرَ، وَمِنْ مِصْرَ إِلَى النَّهْرِ. وَمِنَ الْبَحْرِ إِلَى الْبَحْرِ. وَمِنَ الْجَبَلِ إِلَى الْجَبَلِ.

 Men eljest skall jorden bliva en ödemark      för sina inbyggares skull;  det skall vara deras gärningars frukt.

وَلكِنْ تَصِيرُ الأَرْضُ خَرِبَةً بِسَبَبِ سُكَّانِهَا، مِنْ أَجْلِ ثَمَرِ أَفْعَالِهِمْ.

 Vakta med din stav ditt folk,      din arvedels hjord,  så att den får hava sin avskilda boning      i skogen på Karmel;  låt den gå i bet i Basan och i Gilead,      likasom under forna dagar.

اِرْعَ بِعَصَاكَ شَعْبَكَ غَنَمَ مِيرَاثِكَ، سَاكِنَةً وَحْدَهَا فِي وَعْرٍ فِي وَسَطِ الْكَرْمَلِ. لِتَرْعَ فِي بَاشَانَ وَجِلْعَادَ كَأَيَّامِ الْقِدَمِ.

 Ja, likasom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land      skall jag låta dem se underbara ting.

« كَأَيَّامِ خُرُوجِكَ مِنْ أَرْضِ مِصْرَ أُرِيهِ عَجَائِبَ».

 Hedningarna skola se det och komma på skam      med all sin makt.  De skola nödgas lägga handen på munnen,      deras öron skola vara bedövade.

يَنْظُرُ الأُمَمُ وَيَخْجَلُونَ مِنْ كُلِّ بَطْشِهِمْ. يَضَعُونَ أَيْدِيَهُمْ عَلَى أَفْوَاهِهِمْ، وَتَصُمُّ آذَانُهُمْ.

 De skola slicka stoftet såsom ormar;      lika maskar som kräla på jorden      skola de med bävan övergiva sina borgar.  Med förskräckelse skola de söka HERREN, vår Gud;      Ja, för dig skola de frukta.

يَلْحَسُونَ التُّرَابَ كَالْحَيَّةِ، كَزَوَاحِفِ الأَرْضِ. يَخْرُجُونَ بِالرِّعْدَةِ مِنْ حُصُونِهِمْ، يَأْتُونَ بِالرُّعْبِ إِلَى الرَّبِّ إِلهِنَا وَيَخَافُونَ مِنْكَ.

 Vem är en sådan Gud som du?  --      du som förlåter  kvarlevan av din arvedel dess missgärning      och tillgiver den dess överträdelse,  du som icke behåller vrede evinnerligen,  ty du har lust till nåd,

مَنْ هُوَ إِلهٌ مِثْلُكَ غَافِرٌ الإِثْمَ وَصَافِحٌ عَنِ الذَّنْبِ لِبَقِيَّةِ مِيرَاثِهِ! لاَ يَحْفَظُ إِلَى الأَبَدِ غَضَبَهُ، فَإِنَّهُ يُسَرُّ بِالرَّأْفَةِ.

 och du skall åter förbarma dig över oss      och trampa våra missgärningar under fötterna.  Ja, du skall kasta alla deras synder      i havets djup.

يَعُودُ يَرْحَمُنَا، يَدُوسُ آثَامَنَا، وَتُطْرَحُ فِي أَعْمَاقِ الْبَحْرِ جَمِيعُ خَطَايَاهُمْ.

 Du skall bevisa trofasthet mot Jakob      och nåd mot Abraham,  såsom du med ed har lovat våra fäder      i forntidens dagar.

تَصْنَعُ الأَمَانَةَ لِيَعْقُوبَ وَالرَّأْفَةَ لإِبْرَاهِيمَ، اللَّتَيْنِ حَلَفْتَ لآبَائِنَا مُنْذُ أَيَّامِ الْقِدَمِ.