Psalms 122

En sang ved festreisene; av David. Jeg gleder mig ved dem som sier til mig: Vi vil gå til Herrens hus.

En vallfartssång; av David.  Jag gladdes, när man sade till mig:  »Vi skola gå till HERRENS hus.»

Våre føtter står i dine porter, Jerusalem!

 Våra fötter fingo träda in  i dina portar, Jerusalem,

Jerusalem, du velbyggede, lik en by som er tett sammenføiet,

 Jerusalem, du nyuppbyggda stad,  där hus sluter sig väl till hus,

hvor stammene drar op, Herrens stammer, efter en lov for Israel, for å prise Herrens navn!

 dit stammarna draga upp,      HERRENS stammar,      efter lagen för Israel,  till att prisa HERRENS namn.

For der er stoler satt til dom, stoler for Davids hus.

 Ty där äro ställda      domarstolar,  stolar för Davids hus.

Bed om fred for Jerusalem! La det gå dem vel som elsker dig!

 Önsken Jerusalem frid;  ja, dem gånge väl, som älska dig.

Der være fred innen din voll, ro i dine saler!

 Frid vare inom dina murar,  välgång i dina palats!

For mine brødres og mine venners skyld vil jeg si: Fred være i dig!

 För mina bröders och vänners skull  vill jag tillsäga dig frid.

For Herrens, vår Guds huses skyld vil jeg søke ditt beste.

 För HERRENS, vår Guds, hus' skull  vill jag söka din välfärd.