Jonah 2

Antan li te nan vant pwason an, Jonas lapriyè Seyè a, Bondye li a, li di:

Men HERREN sände en stor fisk, som slukade upp Jona. Och Jona var i fiskens buk tre dagar och tre nätter.

Nan mizè mwen te ye a, Seyè, mwen te rele nan pye ou, ou te reponn mwen. Byen fon nan peyi kote mò yo ye a, mwen te mande ou sekou, ou te tande vwa mwen.

Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk.

Ou te voye m' jete byen fon, nan fon lanmè. Dlo te sènen m' toupatou. Tout kouran dlo ak tout lanm lanmè yo te pase sou mwen.

Han sade:  »Jag åkallade HERREN i min nöd,      och han svarade mig;  från dödsrikets buk ropade jag,      och du hörde min röst.

Mwen t'ap di nan kè m': Gen lè ou voye m' jete byen lwen ou. Mwen p'ap janm wè kay ki apa pou ou a ankò!

 Du kastade mig i djupet, mitt i havet,      och strömmen omslöt mig,  alla dina svallande böljor      gingo över mig.

Dlo yo kouvri m', yo te prèt pou neye m'. Lanmè a te fin vale m', zèb lanmè te mare nan tout tèt mwen.

 Jag tänkte då: 'Jag är bortdriven      ifrån dina ögon.'  Men jag skall åter få skåda upp      mot ditt heliga tempel.

Mwen desann, mwen desann, mwen rive jouk nan rasin mòn yo, nan peyi kote sa ki antre pa soti. Men, Seyè, Bondye mwen, ou rale m' soti nan twou a. Ou ban m' lavi ankò.

 Vatten omvärvde mig in på livet,      djupet omslöt mig;  sjögräs omsnärjde mitt huvud.

Lè m' santi mwen taprale vre, mwen vin chonje ou, Seyè! Mwen lapriyè nan pye ou. Kote ou chita nan tanp ki apa ou a, ou tande m'.

 Till bergens grund sjönk jag ned,  jordens bommar slöto sig bakom mig för evigt.  Men du förde min själ upp ur graven,      HERRE, min Gud.

Moun k'ap sèvi zidòl ki pa vo anyen yo, se moun ki vire do bay Bondye ki bay favè a.

 När min själ försmäktade i mig,      då tänkte jag på HERREN,  och min bön kom till dig,      i ditt heliga tempel.

Men, m'ap chante pou m' fè lwanj ou, m'a ofri bèt pou yo touye pou ou. M'a kenbe angajman mwen te pran an. Se Seyè a ki delivrans nou.

 De som hålla sig till fåfängliga avgudar,      de låta sin nåds Gud fara.

Lè sa a, Seyè a bay pwason an lòd pou li vonmi Jonas sou rivaj lanmè a.

 Men jag vill offra åt dig,      med högljudd tacksägelse;  vad jag har lovat vill jag infria;      frälsningen är hos HERREN!» [ (Jonah 2:11) Och på HERRENS befallning kastade fisken upp Jona på land. ]