Psalms 120

Zu Jehova rief ich in meiner Bedrängnis, und er erhörte mich.
En vallfartssång.  Jag ropar till HERREN i min nöd,  och han svarar mig.
Jehova, errette meine Seele von der Lippe der Lüge, von der Zunge des Truges!
 HERRE, rädda min själ      från lögnaktiga läppar,      från en falsk tunga.
Was soll man dir geben und was dir hinzufügen, du Zunge des Truges?
 Varmed bliver du lönad,      både nu och allt framgent,      du falska tunga?
Scharfe Pfeile eines Gewaltigen, samt glühenden Kohlen der Ginster.
 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar      och med glödande ginstkol.
Wehe mir, daß ich weile in Mesech, daß ich wohne bei den Zelten Kedars!
 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land  och bo ibland Kedars hyddor!
Lange hat meine Seele bei denen gewohnt, die den Frieden hassen.
 Länge nog har min själ måst bo      ibland dem som hata friden.
Ich will nur Frieden; aber wenn ich rede, so sind sie für Krieg.
 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord,      äro de redo till strid.