Psalms 122

(Sang til Festrejserne. Af David.) Jeg frydede mig, da de sagde til mig: "Vi drager til HERRENs Hus!"

En vallfartssång; av David.  Jag gladdes, när man sade till mig:  »Vi skola gå till HERRENS hus.»

Så står vore Fødder da i dine Porte, Jerusalem,

 Våra fötter fingo träda in  i dina portar, Jerusalem,

Jerusalem bygget som Staden, hvor Folket samles;

 Jerusalem, du nyuppbyggda stad,  där hus sluter sig väl till hus,

thi did op drager Stammerne, HERRENs Stammer en Vedtægt for Israel om at prise HERRENs Navn.

 dit stammarna draga upp,      HERRENS stammar,      efter lagen för Israel,  till att prisa HERRENS namn.

Thi der står Dommersæder, Sæder for Davids Hus.

 Ty där äro ställda      domarstolar,  stolar för Davids hus.

Bed om Jerusalems Fred! Ro finde de, der elsker dig!

 Önsken Jerusalem frid;  ja, dem gånge väl, som älska dig.

Der råde Fred på din Mur, Tryghed i dine Borge!

 Frid vare inom dina murar,  välgång i dina palats!

For Brødres og Frænders Skyld vil jeg ønske dig Fred,

 För mina bröders och vänners skull  vill jag tillsäga dig frid.

for Herren vor Guds hus's skyld vil jeg søge dit bedste.

 För HERRENS, vår Guds, hus' skull  vill jag söka din välfärd.