Micah 7

Ve mig! Det går mig som ved ved Frugthøst, ved Vinhøstens Efterslæt: Ikke en Drue at spise, ej en Figen, min Sjæl har Lyst til!

 Ve mig!  Det är mig,  såsom när frukten är insamlad om sommaren,  eller såsom när efterskörden efter vinbärgningen är slut  och ingen druvklase mer finnes att äta,  intet förstlingsfikon av dem jag hade haft lust till.

De fromme er svundet af Landet, ikke et Menneske er sanddru. De lurer alle på Blod og jager hverandre med Net.

 De fromma äro försvunna ur landet,  och ingen redlig man finnes bland människorna.  Alla ligga de på lur efter blod;  envar vill fånga den andre i sitt nät.

Deres Hænder er flinke til ondt, Fyrsten kræver, Dommeren er villig for Betaling; Stormanden nævner, hvad han begærer; og derefter snor de det sammen.

 Till att främja det onda äro deras händer redo:  fursten begär gåvor,      och domaren står efter vinning;  den mäktige kräver öppet      vad honom lyster;  så bedriva de vrånghet.

Den bedste er som en Tornebusk, den ærlige værre end en Tjørnehæk. Dine Vægteres Dag, din Hjemsøgelse kommer, af Rædsel rammes de nu.

 Den bäste ibland dem är såsom ett törnsnår,      den redligaste värre än en taggig häck.  Men när dina siares dag är inne,      ja, när hemsökelsen når dig,  då skall bestörtning komma ibland dem.

Tro ikke eders Næste, stol ikke. på en Ven, vogt Mundens Døre for hende. du favner!

 Man får icke tro på någon vän,      icke lita på någon förtrogen;  för henne som vilar i din famn      måste du vakta din muns dörrar.

Thi Søn agter Fader ringe, Datter står Moder imod Svigerdatter Svigermoder, en Mand har sine Husfolk til Fjender.

 Ty sonen föraktar sin fader,  dottern sätter sig upp mot sin moder,  sonhustrun mot sin svärmoder,  och envar har sitt eget husfolk till fiender.

Men jeg vil spejde efter HERREN, jeg bier på min Frelses Gud; min Gud vil høre mig.

 Men jag vill skåda efter HERREN,  jag vill hoppas på min frälsnings Gud;  min Gud skall höra mig.

Glæd dig ej over mig, min Fjende! Thi jeg faldt, men står op; om end jeg sidder i Mørke, er HERREN mit Lys.

 Glädjens icke över mig, I mina fiender.      Om jag än har fallit, skall jag dock stå upp igen;  om jag än sitter i mörkret,      är dock HERREN mitt ljus.

Jeg vil bære HERRENs Vrede - jeg synded jo mod ham - indtil han strider for mig og skaffer mig Ret; han fører mig ud i Lys, jeg skal skue hans Retfærd.

 Eftersom jag har syndat mot HERREN,      vill jag bära hans vrede,  till dess att han utför min sak      och skaffar mig rätt,  till dess att han för mig ut i ljuset,      så att jag med lust får se på hans rättfärdighet.

Min Fjende skal se derpå og fyldes med Skam, han, som spørger mig: "Hvor er HERREN din Gud?". Mine Øjne skal med Skadefryd se ham, når han trampes ned som Skarn på Gaden.

 När mina fiender se det,      skola de höljas med skam,  desamma som säga till mig:      »Var är nu HERREN, din Gud?»  Mina ögon skola se med lust på dem;  ty då skola de bliva nedtrampade       såsom orenlighet på gatan.

En Dag skal dine Mure bygges, en Dag skal Grænsen vides ud,

 En dag skall komma, då dina murar skola byggas upp;  på den dagen skola dina gränser sträcka sig vida.

en Dag skal man komme til dig lige fra Assur til Ægypten, lige fra Ægypten til Floden, fra Hav til Hav, fra Bjerg til Bjerg.

 På den dagen      skall man komma till dig  både från Assur      och från Egyptens städer,  ja från Egypten      och ända ifrån floden,  och från hav till hav,      och från berg till berg.

Men Jorden og de, som bor derpå, lægges øde til Løn for deres Værk.

 Men eljest skall jorden bliva en ödemark      för sina inbyggares skull;  det skall vara deras gärningars frukt.

Vogt med din Stav dit Folk, din Ejendoms Hjord, som bor for sig selv i Skoven, i Frugthavens Midte; lad dem græsse i Basan og Gilead som i gamle Dage!

 Vakta med din stav ditt folk,      din arvedels hjord,  så att den får hava sin avskilda boning      i skogen på Karmel;  låt den gå i bet i Basan och i Gilead,      likasom under forna dagar.

Giv os Undere at skue, som da du drog ud af Ægypten;

 Ja, likasom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land      skall jag låta dem se underbara ting.

lad Folkene se det og blues ved al deres Vælde, lægge Hånd på Mund, lad Ørene døves på dem!

 Hedningarna skola se det och komma på skam      med all sin makt.  De skola nödgas lägga handen på munnen,      deras öron skola vara bedövade.

Lad dem slikke Støv som Slangen, som Jordens Kryb, rædde komme frem af deres Borge til HERREN vor Gud og ængstes og frygte for dig!

 De skola slicka stoftet såsom ormar;      lika maskar som kräla på jorden      skola de med bävan övergiva sina borgar.  Med förskräckelse skola de söka HERREN, vår Gud;      Ja, för dig skola de frukta.

Hvo er en Gud som du, der tilgiver Brøde, bærer over med Synd hos din Ejendoms Rest, ej evigt gemmer på Vrede, men gerne er nådig?

 Vem är en sådan Gud som du?  --      du som förlåter  kvarlevan av din arvedel dess missgärning      och tillgiver den dess överträdelse,  du som icke behåller vrede evinnerligen,  ty du har lust till nåd,

Han vil atter forbarme sig over os, træde vor Brøde under Fod, du vil kaste alle vore Synder i Havets Dyb!

 och du skall åter förbarma dig över oss      och trampa våra missgärningar under fötterna.  Ja, du skall kasta alla deras synder      i havets djup.

Du vil vise Jakob Trofasthed, Abraham Nåde, som du svor vore Fædre til i fordums Dage.

 Du skall bevisa trofasthet mot Jakob      och nåd mot Abraham,  såsom du med ed har lovat våra fäder      i forntidens dagar.