Jeremiah 6

Shromažďte se, synové Beniaminovi, z prostředku Jeruzaléma, a v Tekoa trubte trubou, a nad Betkarem vyzdvihněte korouhev; nebo viděti zlé od půlnoci, a potření veliké.

 Bärgen edert gods ut ur Jerusalem,      I Benjamins barn,  stöten i basun i Tekoa,      och resen upp ett högt baner      ovanför Bet-Hackerem;  ty en olycka hotar från norr,      med stor förstöring.Jer. 1,14. 4,6.

Panně krásné a rozkošné připodobnil jsem byl dceru Sionskou.

 Hon som är så fager och förklemad, dottern Sion,      henne skall jag förgöra.

Ale přitáhnou k ní pastýři s stády svými, rozbijí proti ní stany vůkol, spase každý místo své.

 Herdar skola komma över henne      med sina hjordar;  de skola slå upp sina tält runt omkring henne,      avbeta var och en sitt stycke.Jer. 4,17.

Vyzdvihněte proti ní válku, vstaňte a přitrhněme o poledni. Běda nám, že pomíjí den, že se roztáhli stínové večerní.

 Ja, invigen eder till strid mot henne.      »Upp, låt oss draga åstad, medan middagsljuset varar!      Ack att dagen redan lider till ända!      Ack att aftonens skuggor förlängas!

Vstaňte a přitrhněme v noci, a zkazme paláce její.

     Välan, så låt oss draga ditupp om natten      och förstöra hennes palatser.»

Takto zajisté praví Hospodin zástupů: Nasekejte dříví, a zdělejte proti Jeruzalému náspy. Toť jest to město, kteréž navštíveno býti musí; což ho koli, jen nátisk jest u prostřed něho.

 Ty så säger HERREN Sebaot:  Fällen träd och kasten upp vallar      emot Jerusalem.  Hon är staden som skall hemsökas,      hon som i sig har idel förtryck

Jakož studnice vypryšťuje vodu svou, tak ono vypryšťuje zlost svou. Nátisk a zhoubu slyšeti v něm před oblíčejem mým ustavičně, bolest i bití.

 Likasom en brunn låter vatten välla fram,      så låter hon ondska framvälla.  Våld och förödelse hör man där,      sår och slag      äro beständigt inför min åsyn.

Usmysl sobě, ó Jeruzaléme, aby se neodloučila duše má od tebe, abych tě neobrátil v pustinu, v zemi nebydlitelnou.

 Låt varna dig, Jerusalem, så att min själ      ej vänder sig ifrån dig,  så att jag icke gör dig till en ödemark,      till ett obebott land.

Takto praví Hospodin zástupů: Jistě paběrovati budou jako vinný kmen ostatek Izraele, říkajíce: Sahej rukou svou jako ten,kterýž víno zbírá do putny.

 Så säger HERREN Sebaot:  En efterskörd, likasom på ett vinträd,      skall man hålla på kvarlevan av Israel.  Räck ut din hand åter och åter,      såsom när man plockar av druvor från rankorna.

Komuž mluviti budu, a kým osvědčovati, aby slyšeli? Aj, neobřezané jsou uši jejich, tak že nemohou pozorovati; aj, slovo Hospodinovo mají v posměchu, a nemají líbosti v něm.

 Men inför vem skall jag tala      och betyga för att bliva hörd?  Se, deras öron äro oomskurna,      så att de icke kunna höra.  Ja, HERRENS ord har blivit till smälek bland dem;      de hava intet behag därtill.Apg. 7,61.

Protož plný jsem prchlivosti Hospodinovy, ustal jsem, drže ji v sobě. Vylita bude i na maličké vně, spolu i na shromáždění mládenců, ovšem pak muž s ženou jat bude, stařec s kmetem.

 Därför är jag uppfylld av HERRENS vrede,      jag förmår icke hålla den inne.  Utgjut den över barnen på gatan  och över alla de unga männens samkväm;  ja, både man och kvinna skola drabbas därav,  jämväl den gamle och den som har fyllt sina dagars mått.Jer. 15,17.

A dostanou se domové jejich jiným, též pole i ženy, když vztáhnu ruku svou na obyvatele této země, dí Hospodin.

 Och deras hus skola gå över i främmandes ägo  så ock deras åkrar och deras hustrur,  ty jag vill uträcka min hand  mot landets inbyggare, säger HERREN.5 Mos. 28,30. Jer. 8,10 f. Klag. 5,2.

Od nejmenšího zajisté z nich, až do největšího z nich, všickni napořád vydali se v lakomství, anobrž od proroka až do kněze všickni napořád provodí faleš.

 Ty alla, både små och stora,      söka där orätt vinning,  och både profeter och präster      fara allasammans med lögn,Jes. 56,11.

A hojí potření dcery lidu mého povrchu, říkajíce: Pokoj, pokoj, ješto není žádného pokoje.

 de taga det lätt med helandet      av mitt folks skada;  de säga: »Allt står väl till, allt står väl till»,   och dock står icke allt väl till.Hes. 13,10. Am. 6,6. Mik. 3,6. 1 Tess. 5,3.

Styděli-liž se pak co proto, že ohavnost páchali? Aniž se lid co styděl, aniž jich proroci k zahanbení přivesti uměli. Protož padnou mezi padajícími; v čas, v němž je navštívím, klesnou, praví Hospodin.

 De skola komma på skam, ty de övade styggelse.  Likväl känna de alls icke någon skam  och veta icke av någon blygsel.  Därför skola de falla bland de andra;  när min hemsökelse träffar dem,  skola de komma på fall, säger HERREN,

Když takto říkával Hospodin: Zastavte se na cestách, a pohleďte, a vyptejte se na stezky staré, která jest cesta dobrá, i choďte po ní, a naleznete odpočinutí duši své, tedy říkávali: Nebudeme choditi.

Så sade HERREN: »Ställen eder vid vägarna och sen till, och frågen efter forntidens stigar, frågen vilken väg som är den goda vägen, och vandren på den, så skolen I finna ro för edra själar.» Men de svarade: »Vi vilja icke vandra på den.»Jes. 28,12. Matt. 11,29. 23,37.

Když jsem pak ustanovil nad vámi strážné, řka: Mějtež pozor na zvuk trouby, tedy říkávali: Nebudeme pozorovati.

Och när jag då satte väktare över eder och sade: »Akten på basunens ljud», svarade de: »Vi vilja icke akta därpå.»Jes. 21,6, 11. Hes. 3,17. 33,7.

Protož slyšte, ó národové, a poznej, ó shromáždění, co se děje mezi nimi.

Hören därför, I hednafolk, och märk, du menighet, vad som sker bland dem.

Slyš, ó země: Aj, já uvedu zlé na lid tento, ovoce myšlení jejich, proto že nepozorují slov mých, ani zákona mého, ale jím pohrdají.

Ja hör, du jord: Se, jag skall låta olycka komma över detta folk, såsom en frukt av deras anslag, eftersom de icke akta på mina ord, utan förkasta min lag.

K čemuž mi kadidlo z Sáby přichází, a vonná třtina výborná z země daleké? Zápalů vašich nelibuji sobě, aniž oběti vaše jsou mi příjemné.

Vad frågar jag efter rökelse, komme den ock från Saba, eller efter bästa kalmus ifrån fjärran land? Edra brännoffer täckas mig icke, och edra slaktoffer behaga mig icke.Jes. 1,11. Jer. 7,22. 14,12. Am. 5,21 f. Mik. 6,6.

Protož takto praví Hospodin: Aj, já nakladu lidu tomuto úrazů, a zurážejí se o ně otcové, tolikéž i synové, soused i bližní jeho, a zahynou.

Därför säger HERREN så: Se, jag skall lägga stötestenar för detta folk; och genom dem skola både fader och söner komma på fall, den ene borgaren skall förgås med den andre.

Takto praví Hospodin: Aj, lid přitáhne z země půlnoční, a národ veliký povstane od končin země.

Så säger HERREN:  Se, ett folk kommer      från nordlandet,  ett stort folk reser sig      vid jordens yttersta ända.5 Mos. 28,49 f. Jes. 5,26. Jer. 5,15. 10,22. 50,41 f.

Lučiště i kopí pochytí, každý ukrutný bude, a neslitují se. Hlas jejich jako moře zvučeti bude, a na koních jezditi budou, zšikovaní jako muž k boji, proti tobě, ó dcero Sionská.

 De föra båge och lans,  de äro grymma och utan förbarmande.  Dånet av dem är såsom havets brus,      och på sina hästar rida de fram,  rustade såsom kämpar till strid,      mot dig, du dotter Sion.

Jakž uslyšíme pověst o něm, opadnou ruce naše; ssoužení zachvátí nás, a bolest jako rodičku.

 När vi höra ryktet om dem,      sjunka våra händer ned,  ängslan griper oss,      ångest lik en barnaföderskas.Jer. 4,31. 49,24.

Nevycházejte na pole, a na cestu nechoďte; nebo meč nepřítele a strach jest vůkol.

 Gå icke ut på marken,      och vandra ej på vägen,  ty fienden bär svärd;      skräck från alla sidor!

Ó dcero lidu mého, přepaš se žíní, a válej se v popele. Vydej se v kvílení, jako po synu jednorozeném, v kvílení přehořké; nebo náhle přitáhne zhoubce na nás.

 Du dotter mitt folk, höll dig i sorgdräkt,      vältra dig i aska,  höj sorgelåt likasom efter ende sonen,      och håll bitter dödsklagan;  ty plötsligt kommer förhärjaren över oss.Jer. 4,8.

Dal jsem tě za věži v lidu tvém, a za baštu, abys spatřoval a zkušoval cesty jejich.

Jag har satt dig till en proberare i mitt folk -- såväl som till ett fäste -- på det att du må lära känna och pröva deras väg.Jer. 1,18. 15,20.

Všickni jsou z zarputilých nejzarputilejší, chodí jako utrhač, jsou ocel a železo, všickni napořád zhoubcové jsou.

De äro allasammans avfälliga och gensträviga, de gå med förtal, de äro koppar och järn, allasammans äro de fördärvliga människor.Hes. 22,18.

Prahnou měchy, od ohně mizí olovo, nadarmo ustavičně přepaluje zlatník; nebo zlé věci nemohou býti odděleny.

Blåsbälgen pustar, men ur elden kommer allenast bly fram; allt luttrande är förgäves, slagget bliver ändå icke frånskilt.

Stříbrem falešným nazovou je, nebo Hospodin zavrhl je.

»Ett silver som må kastas bort», så kan man kalla dem, ty HERREN har förkastat dem.