Jeremiah 10

Slyšte slovo toto, kteréž mluví k vám Hospodin, ó dome Izraelský.

Hören det ord som HERREN talar till eder, I av Israels hus. Så säger HERREN:

Takto praví Hospodin: Cestě pohanů neučte se, aniž se znamení nebeských děste, neboť se jich děsí pohané.

 I skolen icke vänja eder vid hedningarnas sätt  och icke förfäras för himmelens tecken,  därför att hedningarna förfäras för dem.3 Mos. 18,3. Jes. 47,13.

Ustanovení zajisté těch národů jsou pouhá marnost. Nebo setna dřevo sekerou v lese, dílo rukou řemeslníka,

 Ty vad folken predika är fåfängliga avgudar.  Se, av ett stycke trä från skogen hugger man ut dem,  och konstnärens händer tillyxa dem;Jes. 40,19 f. 41,29. 44,9 f. Bar. 6,23 f.

Stříbrem a zlatem ozdobí je, hřebíky a kladivy utvrzují je, aby se neviklalo.

 med silver och guld pryder man dem  och fäster dem med spikar och hammare,  för att de icke skola falla omkull.

Jsou jako palmový špalek tvrdý, ani nemluví; nošeni býti musejí, nebo choditi nemohou. Nebojtež se jich, nebo zle učiniti nemohou, aniž také dobře učiniti mohou.

 Lika fågelskrämmor på ett gurkfält      stå de där och kunna ej tala;  man måste bära dem,      ty de kunna ej gå.  Frukten då icke för dem,      ty de kunna ej göra något ont;  och att göra något gott,      det förmå de ej heller.Ps. 115,6 f. Jes. 46,1, 7. Bar. 6,69.

Z nichž není žádného tobě podobného, ó Hospodine; veliký jsi, i jméno tvé veliké jest v moci.

 Men dig, HERRE,      är ingen lik;  du är stor,      ditt namn är stort i makt.Ps. 86,8. Jer. 32,19.

Kdož by se nebál tebe, králi národů? Na tebeť zajisté to sluší, poněvadž mezi všemi mudrci národů, i ve všem království jejich nikdá nebylo podobného tobě.

 Vem skulle icke frukta dig,      du folkens konung?      Sådant tillkommer ju dig.  Ty bland folkens alla vise      och i alla deras riken      finnes ingen som är dig lik.Upp. 15,3 f.

A však ze spolka zhlupěli, a blázni jsou; z dřeva učiti se jest pouhá marnost.

 Nej, allasammans äro de oförnuftiga och dårar.  Avgudadyrkan är att dyrka trä,Hab. 2,18. Sak. 10,2.

Stříbro tažené z zámoří přivážíno bývá, a zlato z Ufaz, dílo řemeslníka a rukou zlatníka; z postavce modrého a šarlatový jest oděv jejich, všecko to jest dílo umělých.

 silverplåt, hämtad från Tarsis,  guld, fört ifrån Ufas,  arbetat av en konstnär, av en guldsmeds händer.  I blått och rött purpurtyg stå de klädda,  allasammans blott verk av konstförfarna män.1 Kon. 10,22. Bar. 6,10 f.

Ale Hospodin jest Bůh pravý, jest Bůh živý a král věčný, před jehož prchlivostí země se třese, aniž mohou snésti národové rozhněvání jeho.

 Men HERREN är en sann Gud,  han är en levande Gud  och en evig konung;  för hans förtörnelse bävar jorden,  och folken kunna icke uthärda hans vrede.Nah. 1,5.

(Takto říkejte jim: Bohové ti, kteříž nebe ani země neučinili, nechť zahynou z země, a nechť jich není pod nebem.)

 Så skolen I säga till dem:  De gudar som icke hava gjort himmel och jord,  de skola utrotas från jorden och ej få finnas under himmelen.

Kterýž učinil zemi mocí svou, kterýž utvrdil okršlek světa moudrostí svou, a opatrností svou roztáhl nebesa.

 Han har gjort jorden genom sin kraft,  han har berett jordens krets genom sin vishet,  och genom sitt förstånd har han utspänt himmelen.1 Mos 1,1. Jes. 45,12. Jer. 51,15 f.

Kterýžto když vydává hlas, ječení vod bývá na nebi, a kterýž působí to, aby vystupovaly páry od kraje země, blýskání s deštěm přivodí, a vyvodí vítr z pokladů svých.

 När han vill låta höra sin röst,  då brusa himmelens vatten,  då låter han regnskyar stiga upp från jordens ända;  han låter ljungeldar komma med regn  och för vinden ut ur dess förvaringsrum.Ps. 135,7.

Tak zhlupěl každý člověk, že nezná toho, že zahanben bývá každý zlatník pro rytinu; nebo slitina jeho jest faleš, a není ducha v nich.

 Såsom dårar stå då alla människor där och begripa intet;  guldsmederna komma då alla på skam med sina beläten,  ty deras gjutna beläten äro lögn,  och ingen ande är i dem.Jes. 42,17 f. 45,16.

Marnost jsou a dílo podvodů; v čas, v němž je navštívím, zahynou.

 De äro fåfänglighet, en tillverkning att le åt;  när hemsökelsen kommer över dem, måste de förgås.

Neníť podobný těmto díl Jákobův, nebo on jest stvořitel všeho; Izrael tolikéž jest pokolení dědictví toho, jehož jméno jest Hospodin zástupů.

 Men sådan är icke han som är Jakobs del;  nej, det är han som har skapat allt,  och Israel är hans arvedels stam.  HERREN Sebaot är hans namn.5 Mos. 4,10 f. 32,9.

Sbeř z země koupi svou, ty kteráž bydlíš v pevnosti této.

 Samlen edert gods och fören det bort ur landet,      I som sitten under belägring.

Nebo takto praví Hospodin: Aj, já vyhodím z praku obyvatele země této pojednou, a ssoužím je, aby shledali toto:

 Ty så säger HERREN:  Se, denna gång skall jag slunga bort      landets inbyggare;  jag skall bereda dem ångest,      så att de förnimma det.

Běda mně pro setření mé, přebolestná jest rána má, ješto jsem já byl řekl: Jistě tuto nemoc budu moci snésti.

 Ve mig, jag är sönderkrossad!      Oläkligt är mitt sår.  Men jag säger: Ja, detta är min plåga,      jag måste bära den!Jer. 14,17. Mik. 7,8.

Stan můj popléněn jest, a všickni provazové moji potrháni jsou. Synové moji odebrali se ode mne, a není žádného; není žádného, kdo by více rozbíjel stan můj, a roztáhl kortýny mé.

 Mitt tält är förstört,      och mina tältstreck äro alla avslitna.  Mina barn äro borta,      de finnas icke mer;  ingen är kvar, som kan slå upp mitt tält      och sätta upp mina tältdukar.

Nebo zhlupěli pastýři, a Hospodina se nedotazovali; protož nevede se jim šťastně, a všecko stádo pastvy jejich rozptýleno jest.

 Ty herdarna voro oförnuftiga,      de frågade icke efter HERREN;  därför hade de ingen framgång,      och hela deras hjord blev förskingrad.Jer. 23,1.

Aj, pověst jistá přichází, a pohnutí veliké z země půlnoční, aby obrácena byla města Judská v pustinu a v příbytek draků.

 Lyssna, något höres!      Se, det nalkas!  Ett stort dån kommer      från nordlandet  för att göra Juda städer      till en ödemark,      till en boning för schakaler.Jer. 1,14. 9,11.

Vím, Hospodine, že není v moci člověka cesta jeho, aniž jest v moci muže toho, kterýž chodí, aby spravoval krok svůj.

 Jag vet det, HERRE:      människans väg beror ej av henne,  det står icke i vandrarens makt      att rätt styra sina steg.Ords. 16,9.

Kárej mne, Hospodine, však milostivě, ne v hněvě svém, abys nesetřel mne.

 Så tukta mig, HERRE      likväl med måtta;  icke i din vrede,      på det att du ej må göra mig till intet.Ps. 6,2. 38,2. Jer. 30,11. Vish. 11,9.

Vylí hněv svůj na ty národy, kteříž tebe neznají, a na rodiny, kteréž jména tvého nevzývají; nebo zžírají Jákoba, a tak zžírají jej, aby jej všeho sežrali, a obydlí jeho v poustku obrátili.

 Utgjut din förtörnelse över hedningarna,      som icke känna dig,  och över de släkter      som ej åkalla ditt namn.  ty de hava uppätit Jakob,      ja, uppätit och gjort ände på honom,  och hans boning hava de förött.Ps. 79,6 f. Jes. 64,10.