Psalms 120

Hodočasnička pjesma Kad bijah u nevolji, Jahvi zavapih i on me usliša.

En vallfartssång.  Jag ropar till HERREN i min nöd,  och han svarar mig.

Jahve, izbavi dušu moju od usana prijevarnih, od zlobna jezika!

 HERRE, rädda min själ      från lögnaktiga läppar,      från en falsk tunga.

Kojim zlom da te prokunem, zlobni jeziče?

 Varmed bliver du lönad,      både nu och allt framgent,      du falska tunga?

Strelicama oštrim iz ratničke ruke i ugljevljem žarkim.

 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar      och med glödande ginstkol.

Jao meni što mi je boraviti u Mešeku i stanovati u šatorima kedarskim!

 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land  och bo ibland Kedars hyddor!

Predugo mi duša mora živjeti s mrziteljima mira.

 Länge nog har min själ måst bo      ibland dem som hata friden.

Kada o miru govorim, oni sile na rat.

 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord,      äro de redo till strid.