Jeremiah 8

"U ono vrijeme - riječ je Jahvina - povadit će iz grobova kosti kraljeva judejskih, kosti knezova njezinih, kosti svećenika, kosti proroka i kosti žitelja jeruzalemskih.

på den tiden, säger HERREN, skall man kasta Juda konungars och furstars ben, och prästernas och profeternas ben, och Jerusalems invånares ben ut ur deras gravarBar. 2,24.

I razasut će ih prema suncu, prema mjesecu i prema svoj vojsci nebeskoj, koje ljubljahu, kojima služahu, koje slijeđahu, koje za savjet pitahu i kojima se klanjahu. I neće ih pokupiti i sahraniti; ostat će kao gnoj po zemlji.

och kringströ dem inför solen och månen och himmelens hela härskara, som de hava älskat, tjänat och efterföljt, sökt och tillbett; man skall icke sedan samla dem tillhopa eller begrava dem, utan de skola bliva gödsel på marken.5 Mos. 4,19. 17,3. 2 Kon. 21,3.

Tada će svima onima što preostanu od tih zlih plemena, po svim mjestima kuda ih rasprših, smrt biti milija od života" - riječ je Jahve nad Vojskama.

Och alla kvarblivna, de som lämnas kvar av detta onda släkte, skola hellre vilja dö än leva, vilka än de orter må vara, dit dessa kvarlämnade bliva fördrivna av mig, säger HERREN Sebaot.

"Reci im: Ovako govori Jahve: 'Padne li tko, neće li opet ustati, zaluta li, neće li se opet vratiti?

Du skall ock säga till dem: Så säger HERREN:  Om någon faller, står han ju upp igen;      om någon går bort, vänder han ju tillbaka.

Zašto onda taj narod luta uporno i neprekidno? Čvrsto se drže laži, neće da se obrate.

 Varför går det då bort      i beständig avfällighet,      detta folk i Jerusalem?  Varför hålla de fast vid sitt svek      och vilja icke vända tillbaka?

Pazio sam i osluškivao: Ne govore kako valja. Nitko se ne kaje zbog pakosti svoje, i ne govori 'Što učinih?' Svatko je skrenuo trku svoju kao konj kad u boj nagne.

 Jag har givit akt och hört      huru de tala vad orätt är;  ingen enda finnes,      som ångrar sin ondska,      ingen säger: »Vad har jag gjort!»  Alla löpa de bort, lika hästar  som rusa åstad i striden.

Čak i roda pod nebom zna svoje vrijeme, grlica, lastavica i ždral drže se vremena kad se moraju vratiti. A moj narod ne poznaje suda Jahvina.

 Till och med hägern under himmelen      känner ju sin bestämda tid,  och turturduvan, svalan och tranan      taga i akt tiden för sin återkomst;  mitt folk däremot      känner ej HERRENS rätter.Jes. 1,3.

Kako možete tvrditi: 'Mi smo mudri, u nas je Zakon Jahvin!' Zaista, u laž ga je pretvorila lažljiva pisaljka pisara!

 Huru kunnen I då säga: »Vi äro visa  och hava HERRENS lag ibland oss»?  Icke så, de skriftlärdes lögnpenna  har förvandlat den i lögn.

Mudraci će biti osramoćeni, prestravljeni i uhvaćeni u zamku. Gle, oni prezreše riječ Jahvinu! A njihova mudrost - što im koristi?

 Sådana visa skola komma på skam,  komma till korta och bliva snärjda.  De hava ju förkastat HERRENS ord,      vari äro de då visa?5 Mos. 4,6. Job 5,16. 1 Kor. 3,19.

Zato ću žene njihove dati strancima, a vaša polja osvajačima. Jer od najmanjeg do najvećega svi gramze za plijenom, od proroka do svećenika svi su varalice.

 Så skall jag nu giva deras hustrur åt andra      och deras åkrar åt erövrare  Ty alla, både små och stora,      söka orätt vinning;  både profeter och präster  fara allasammans med lögn,Jes. 56,11. Jer. 6,12 f.

I olako liječe ranu naroda mojega vičući: 'Mir! Mir!' Ali mira nema.

 de taga det lätt med helandet      av dottern mitt folks skada;  de säga: »Allt står väl till, allt står väl till»,      och dock står icke allt välHes. 13,10.

Neka se postide što gnusobu počiniše, no oni više ne znaju što je stid, ne umiju se više crvenjeti. Zato će popadati s onima što padaju, srušit će se kad stanem kažnjavati" - govori Jahve.

 De skola komma på skam, övade styggelse.  Likväl känna de alls icke skam  och veta icke av att blygas.  Därför skola de falla bland de andra;  när hemsökelsen träffar dem,  skola de komma på fall, säger HERREN.

"Htjedoh u berbu k njima - riječ je Jahvina - a ono ni grozda na trsu, ni smokve na smokvi; čak je i lišće uvelo. Zato ih predah onima što prolaze kraj njih.

 Jag skall bortrycka och förgöra dem, säger HERREN.  Inga druvor växa på vinträden,  och inga fikon på fikonträden,  utan till och med löven äro vissnade:  De bud jag gav dem överträda de.Jes. 5,5 f. Matt. 21,19. Luk. 13,6 f.

'Zašto još čekamo? Na okup! Zavucimo se u tvrde gradove da ondje izginemo, jer nas Jahve, Bog naš, zatire, napaja nas vodom otrovanom, jer zgriješismo protiv Jahve.

 Varför sitta vi här stilla?  Församlen eder och låt oss fly      in i de befästa städerna      och förgås där;  ty HERREN, vår Gud, vill förgöra oss,      han giver oss gift att dricka      därför att vi syndade mot HERREN.Jer. 4,5. 9,15. 23,15,

Nadasmo se miru, ali dobra nema, čekasmo vrijeme ozdravljenja, al' evo užasa!

 V bida efter frid,      men intet gott kommer,  efter en tid då vi skulle bliva helade,      men se, förskräckelse kommer.Jer. 14,19.

Iz Dana dopire njištanje konja njegovih, od rzanja njegovih pastuha dršće zemlja sva. Dolaze da proždru zemlju i što je napunja, grad i žitelje u njemu.'

 Från Dan hör man      frustandet av hans hästar;  för hans hingstars gnäggande      bävar hela landet.  De komma och förtära      landet med allt vad däri är,      staden med dem som bo däri.Jer. 4,15.

I gle, puštam na vas otrovnice protiv kojih nema čarolija; ujedat će vas - riječ je Jahvina -

 Ty se, jag sänder emot eder      ormar, basilisker,  mot vilka ingen besvärjelse hjälper,      och de skola stinga eder,      säger HERREN.

lijeka biti neće." Bol me spopada, srce mi iznemoglo.

 Var skall jag finna vederkvickelse i min sorg?      Mitt hjärta är sjukt i mig.

Evo zapomažu kćeri naroda moga iz zemlje daleke: "Zar Jahve nije više na Sionu? Kralj njegov? Zašto me razjariše svojim kipovima, ništavilima tuđinskim?

 Hör, dottern mitt folk ropar      i fjärran land:  »Finnes då icke HERREN i Sion?  Är dennes konung icke mer där?»  Ja, varför hava de förtörnat mig med sina beläten,      med sina främmande avgudar?Mik. 4,9.

Žetva prođe, minu ljeto, a mi nismo spašeni!"

 Skördetiden är förbi,      sommaren är till ända,  och ingen frälsning har kommit oss till del.

Satrven sam što je kći naroda mojega satrvena, žalostan sam, stravom obuzet.

 Jag är förkrossad,      därför att dottern mitt folk så krossas,  jag går sörjande,      häpnad har gripit mig.

Zar u Gileadu nema balzama? Nema li ondje liječnika? TÓa zašto ne dolazi ozdravljenje kćeri naroda mojega? [ (Jeremiah 8:23) O, tko bi glavu moju pretvorio u vrelo, a oči moje u vrutak suza, danju i noću da plačem nad poginulima kćeri svoje, naroda svojega! ]

 Finnes då ingen balsam i Gilead,      finnes ingen läkare där?  Eller varför bliver dottern mitt folk      icke helad från sina sår?Jer. 46,11.