Psalms 82

اَللهُ قَائِمٌ فِي مَجْمَعِ اللهِ. فِي وَسْطِ الآلِهَةِ يَقْضِي:

En psalm av Asaf.  Gud står i gudaförsamlingen,  mitt ibland gudarna håller han dom:

«حَتَّى مَتَى تَقْضُونَ جَوْرًا وَتَرْفَعُونَ وُجُوهَ الأَشْرَارِ؟ سِلاَهْ.

 »Huru länge skolen I döma orätt  och vara partiska för de ogudaktiga?  Sela.

اِقْضُوا لِلذَّلِيلِ وَلِلْيَتِيمِ. أَنْصِفُوا الْمَِسْكِينَ وَالْبَائِسَ.

 Skaffen den arme och faderlöse rätt,  given den betryckte och torftige rättvisa.

نَجُّوا الْمَِسْكِينَ وَالْفَقِيرَ. مِنْ يَدِ الأَشْرَارِ أَنْقِذُوا.

 Befrien den arme och fattige,  rädden honom från de ogudaktigas hand.

«لاَ يَعْلَمُونَ وَلاَ يَفْهَمُونَ. فِي الظُّلْمَةِ يَتَمَشَّوْنَ. تَتَزَعْزَعُ كُلُّ أُسُسِ الأَرْضِ.

 Men de veta intet och hava intet förstånd,  de vandra i mörker;  jordens alla grundvalar vackla.

أَنَا قُلْتُ: إِنَّكُمْ آلِهَةٌ وَبَنُو الْعَلِيِّ كُلُّكُمْ.

 Jag har väl sagt att I ären gudar  och allasammans den Högstes söner;

لكِنْ مِثْلَ النَّاسِ تَمُوتُونَ وَكَأَحَدِ الرُّؤَسَاءِ تَسْقُطُونَ».

 men I måsten dock dö, såsom människor dö,  och falla, likaväl som var furste faller.»

قُمْ يَا اَللهُ. دِنِ الأَرْضَ، لأَنَّكَ أَنْتَ تَمْتَلِكُ كُلَّ الأُمَمِ.

 Ja, stå upp, o Gud;      håll dom över jorden,  ty med arvsrätt råder du      över alla folk.