Isaiah 41

«اُنْصُتِي إِلَيَّ أَيَّتُهَا الْجَزَائِرُ وَلْتُجَدِّدِ الْقَبَائِلُ قُوَّةً. لِيَقْتَرِبُوا ثُمَّ يَتَكَلَّمُوا. لِنَتَقَدَّمْ مَعًا إِلَى الْمُحَاكَمَةِ.

 Tigen, I havsländer, och lyssnen till mig,  och må folken hämta ny kraft;  må de så komma fram och tala,  ja, låt oss med varandra träda inför rätta.

مَنْ أَنْهَضَ مِنَ الْمَشْرِقِ الَّذِي يُلاَقِيهِ النَّصْرُ عِنْدَ رِجْلَيْهِ؟ دَفَعَ أَمَامَهُ أُمَمًا وَعَلَى مُلُوكٍ سَلَّطَهُ. جَعَلَهُمْ كَالتُّرَابِ بِسَيْفِهِ، وَكَالْقَشِّ الْمُنْذَرِي بِقَوْسِهِ.

 Vem har i öster låtit denne uppstå,  som mötes av seger, var han går fram?  Vem giver folkslag i hans våld  och gör honom till härskare över konungar?  Vem gör deras svärd till stoft  och deras bågar till strå som föres bort av vinden?

طَرَدَهُمْ. مَرَّ سَالِمًا فِي طَرِيق لَمْ يَسْلُكْهُ بِرِجْلَيْهِ.

 Han förjagar dem, där han går lyckosam fram,  vanliga vägar trampar icke hans fot.

مَنْ فَعَلَ وَصَنَعَ دَاعِيًا الأَجْيَالَ مِنَ الْبَدْءِ؟ أَنَا الرَّبُّ الأَوَّلُ، وَمَعَ الآخِرِينَ أَنَا هُوَ».

 Vem har verkat och utfört detta?  Det har han som från begynnelsen  kallade människors släkten fram:  jag, HERREN, som är den förste  och som intill det sista är densamme.

نَظَرَتِ الْجَزَائِرُ فَخَافَتْ. أَطْرَافُ الأَرْضِ ارْتَعَدَتِ. اقْتَرَبَتْ وَجَاءَتْ.

 Havsländerna se det och frukta,  och jordens ändar förskräckas.  Man närmar sig till varandra och kommer tillhopa.

كُلُّ وَاحِدٍ يُسَاعِدُ صَاحِبَهُ وَيَقُولُ لأَخِيهِ: «تَشَدَّدْ».

 Den ene vill hjälpa den andre;  han säger till den andre: »Fatta mod!»

فَشَدَّدَ النَّجَّارُ الصَّائِغَ. الصَّاقِلُ بِالْمِطْرَقَةِ الضَّارِبَ عَلَى السَّنْدَانِ، قَائِلاً عَنِ الإِلْحَامِ: «هُوَ جَيِّدٌ». فَمَكَّنَهُ بِمَسَامِيرَ حَتَّى لاَ يَتَقَلْقَلَ.

 Träsnidaren sätter mod i guldsmeden,  bleckslagaren i den som hamrar på städ.  Han säger om lödningen: »Den är god»  och fäster bilden med spikar, så att den ej faller omkull.

«وَأَمَّا أَنْتَ يَا إِسْرَائِيلُ عَبْدِي، يَا يَعْقُوبُ الَّذِي اخْتَرْتُهُ، نَسْلَ إِبْرَاهِيمَ خَلِيلِي،

 Men du Israel, min tjänare,  du Jakob, som jag har utvalt,  du ättling av Abraham, min vän,

الَّذِي أَمْسَكْتُهُ مِنْ أَطْرَافِ الأَرْضِ، وَمِنْ أَقْطَارِهَا دَعَوْتُهُ، وَقُلْتُ لَكَ: أَنْتَ عَبْدِيَ. اخْتَرْتُكَ وَلَمْ أَرْفُضْكَ.

 du som jag har hämtat från jordens ändar  och kallat hit från dess yttersta hörn  och till vilken jag har sagt: »Du är min tjänare,  dig har jag utvalt och icke försmått»,

لاَ تَخَفْ لأَنِّي مَعَكَ. لاَ تَتَلَفَّتْ لأَنِّي إِلهُكَ. قَدْ أَيَّدْتُكَ وَأَعَنْتُكَ وَعَضَدْتُكَ بِيَمِينِ بِرِّي.

 frukta icke, ty jag är med dig;  var ej försagd, ty jag är din Gud.  Jag styrker dig, jag hjälper dig ock,  jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.

إِنَّهُ سَيَخْزَى وَيَخْجَلُ جَمِيعُ الْمُغْتَاظِينَ عَلَيْكَ. يَكُونُ كَلاَ شَيْءٍ مُخَاصِمُوكَ وَيَبِيدُونَ.

 Se, alla som äro dig hätska      skola komma på skam och blygas;  dina motståndare skola bliva till intet      och skola förgås.

تُفَتِّشُ عَلَى مُنَازِعِيكَ وَلاَ تَجِدُهُمْ. يَكُونُ مُحَارِبُوكَ كَلاَ شَيْءٍ وَكَالْعَدَمِ.

 Du skall söka efter dina vedersakare,      men icke finna dem;  ja, de som strida mot dig skola bliva till intet      och få en ände.

لأَنِّي أَنَا الرَّبُّ إِلهُكَ الْمُمْسِكُ بِيَمِينِكَ، الْقَائِلُ لَكَ: لاَ تَخَفْ. أَنَا أُعِينُكَ.

 Ty jag är HERREN, din Gud, som håller dig      vid din högra hand  och som säger till dig: Frukta icke,      jag hjälper dig.

«لاَ تَخَفْ يَا دُودَةَ يَعْقُوبَ، يَا شِرْذِمَةَ إِسْرَائِيلَ. أَنَا أُعِينُكَ، يَقُولُ الرَّبُّ، وَفَادِيكَ قُدُّوسُ إِسْرَائِيلَ.

 Så frukta nu icke, du mask Jakob,  du Israels lilla hop.  Jag hjälper dig, säger HERREN;  din förlossare är Israels Helige.

هأَنَذَا قَدْ جَعَلْتُكَ نَوْرَجًا مُحَدَّدًا جَدِيدًا ذَا أَسْنَانٍ. تَدْرُسُ الْجِبَالَ وَتَسْحَقُهَا، وَتَجْعَلُ الآكَامَ كَالْعُصَافَةِ.

 Se, jag gör dig till en tröskvagn,  ny och med skarpa taggar,  så att du skall söndertröska berg och krossa dem till stoft  och göra höjder lika agnar.

تُذَرِّيهَا فَالرِّيحُ تَحْمِلُهَا وَالْعَاصِفُ تُبَدِّدُهَا، وَأَنْتَ تَبْتَهِجُ بِالرَّبِّ. بِقُدُّوسِ إِسْرَائِيلَ تَفْتَخِرُ.

 Du skall kasta dem med kastskovel,  och vinden skall föra dem bort  och stormen förskingra dem;  men du själv skall fröjda dig i HERREN  och berömma dig av Israels Helige.

«اَلْبَائِسُونَ وَالْمَسَاكِينُ طَالِبُونَ مَاءً وَلاَ يُوجَدُ. لِسَانُهُمْ مِنَ الْعَطَشِ قَدْ يَبِسَ. أَنَا الرَّبُّ أَسْتَجِيبُ لَهُمْ. أَنَا إِلهَ إِسْرَائِيلَ لاَ أَتْرُكُهُمْ.

 De betryckta och fattiga  söka förgäves efter vatten,  deras tunga försmäktar av törst;  men jag, HERREN, skall bönhöra dem,  jag, Israels Gud, skall icke övergiva dem.

أَفْتَحُ عَلَى الْهِضَابِ أَنْهَارًا، وَفِي وَسَطِ الْبِقَاعِ يَنَابِيعَ. أَجْعَلُ الْقَفْرَ أَجَمَةَ مَاءٍ، وَالأَرْضَ الْيَابِسَةَ مَفَاجِرَ مِيَاهٍ.

 Jag skall låta strömmar rinna upp på höjderna  och källor i dalarna;  jag skall göra öknen till en vattenrik sjö  och torrt land till källsprång.

أَجْعَلُ فِي الْبَرِّيَّةِ الأَرْزَ وَالسَّنْطَ وَالآسَ وَشَجَرَةَ الزَّيْتِ. أَضَعُ فِي الْبَادِيَةِ السَّرْوَ وَالسِّنْدِيَانَ وَالشَّرْبِينَ مَعًا.

 Och jag skall låta cedrar och akacieträd växa upp i öknen  jämte myrten och olivträd  och skall på hedmarken plantera cypress  tillsammans med alm och buxbom,

لِكَيْ يَنْظُرُوا وَيَعْرِفُوا وَيَتَنَبَّهُوا وَيَتَأَمَّلُوا مَعًا أَنَّ يَدَ الرَّبِّ فَعَلَتْ هذَا وَقُدُّوسَ إِسْرَائِيلَ أَبْدَعَهُ.

 för att man skall både se och veta  och akta på och förstå,  att HERRENS hand har gjort detta,  att Israels Helige har skapat det.

«قَدِّمُوا دَعْوَاكُمْ، يَقُولُ الرَّبُّ. أَحْضِرُوا حُجَجَكُمْ، يَقُولُ مَلِكُ يَعْقُوبَ.

 Så träden nu fram med eder sak,      säger HERREN;  kommen med edra bevis,      säger Jakobs konung.

لِيُقَدِّمُوهَا وَيُخْبِرُونَا بِمَا سَيَعْرِضُ. مَا هِيَ الأَوَّلِيَّاتُ؟ أَخْبِرُوا فَنَجْعَلَ عَلَيْهَا قُلُوبَنَا وَنَعْرِفَ آخِرَتَهَا، أَوْ أَعْلِمُونَا الْمُسْتَقْبِلاَتِ.

 Ja, må man komma med dem  och förkunna för oss, vad som skall ske.  Var äro edra forna utsagor?  Läggen fram dem, för att vi må akta på dem  och se till, huru de hava gått i fullbordan.  Eller låten oss höra, vad som nu skall komma,

أَخْبِرُوا بِالآتِيَاتِ فِيمَا بَعْدُ فَنَعْرِفَ أَنَّكُمْ آلِهَةٌ، وَافْعَلُوا خَيْرًا أَوْ شَرًّا فَنَلْتَفِتَ وَنَنْظُرَ مَعًا.

 förkunnen, vad framdeles skall hända,  för att vi må se, att I ären gudar.  Ja, gören någonting, vad det nu vara må,  så att vi alla häpna, när vi se det.

هَا أَنْتُمْ مِنْ لاَ شَيْءٍ، وَعَمَلُكُمْ مِنَ الْعَدَمِ. رِجْسٌ هُوَ الَّذِي يَخْتَارُكُمْ.

 Men se, I ären ett intet,  och edert verk är alls intet;  den som utväljer eder är en styggelse.

«قَدْ أَنْهَضْتُهُ مِنَ الشَّمَالِ فَأَتَى. مِنْ مَشْرِقِ الشَّمْسِ يَدْعُو بِاسْمِي. يَأْتِي عَلَى الْوُلاَةِ كَمَا عَلَى الْمِلاَطِ، وَكَخَزَّافٍ يَدُوسُ الطِّينَ.

 Jag lät i norr en man uppstå, och han kom,  ja, i öster en som skulle åkalla mitt namn;  och han skulle gå fram över landsherrarna, såsom vore de lerjord,  lik en krukmakare, som trampar lera.

مَنْ أَخْبَرَ مِنَ الْبَدْءِ حَتَّى نَعْرِفَ، وَمِنْ قَبْل حَتَّى نَقُولَ: هُوَ صَادِقٌ؟ لاَ مُخْبِرٌ وَلاَ مُسْمِعٌ وَلاَ سَامِعٌ أَقْوَالَكُمْ.

 Vem förkunnade detta förut, så att vi fingo veta det,  eller i förväg, så att vi kunde säga: »Du hade rätt»?  Ingen fanns, som förkunnade det,  ingen, som lät oss höra det,  ingen, som hörde eder tala därom.

أَنَا أَوَّلاً قُلْتُ لِصِهْيَوْنَ: هَا! هَا هُمْ. وَلأُورُشَلِيمَ جَعَلْتُ مُبَشِّرًا.

 Jag är den förste, som säger till Sion: »Se, se där äro de»,  den förste, som bringar Jerusalem detta glädjens budskap.

وَنَظَرْتُ فَلَيْسَ إِنْسَانٌ، وَمِنْ هؤُلاَءِ فَلَيْسَ مُشِيرٌ حَتَّى أَسْأَلَهُمْ فَيَرُدُّونَ كَلِمَةً.

 Jag ser mig om, men här finnes ingen,  ingen bland dessa, som kan giva besked;  ingen som kan giva ett svar på min fråga.

هَا كُلُّهُمْ بَاطِلٌ، وَأَعْمَالُهُمْ عَدَمٌ، وَمَسْبُوكَاتُهُمْ رِيحٌ وَخَلاَءٌ.

 Se, de äro allasammans fåfänglighet,  deras verk äro ett intet,  deras beläten vind och tomhet.