Song of Solomon 5

veniat dilectus meus in hortum suum et comedat fructum pomorum suorum veni in hortum meum soror mea sponsa messui murram meam cum aromatibus meis comedi favum cum melle meo bibi vinum meum cum lacte meo comedite amici bibite et inebriamini carissimi

 »Ja, jag kommer till min lustgård,      du min syster, min brud;  jag hämtar min myrra och mina välluktande kryddor,  jag äter min honungskaka och min honung,  jag dricker mitt vin och min mjölk.»               ----  Äten, I kära, och dricken,  ja, berusen eder av kärlek.                  Höga Visan, 5 Kapitlet          Bruden talar v.  2a, anför brudgummens           ord v.  2b och sitt svar v.  3, talar         vidare v.  4--8.  Jerusalems döttrar tala          v.  9, bruden svarar och beskriver sin            brudgum för Jerusalems döttrar v.         10--16, Jerusalems döttrar fråga v.  17,                  bruden svarar 6:1--2.

ego dormio et cor meum vigilat vox dilecti mei pulsantis aperi mihi soror mea amica mea columba mea inmaculata mea quia caput meum plenum est rore et cincinni mei guttis noctium

 Jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta.  Hör, då klappar min vän på dörren:  »Öppna för mig, du min syster,  min älskade, min duva, min fromma;  ty mitt huvud är fullt av dagg,  mina lockar av nattens droppar.»

expoliavi me tunica mea quomodo induar illa lavi pedes meos quomodo inquinabo illos

 »Jag har lagt av mina kläder;      skulle jag nu åter taga dem på mig?  Jag har tvagit mina fötter;      skulle jag nu orena dem?»

dilectus meus misit manum suam per foramen et venter meus intremuit ad tactum eius

 Min vän räckte in sin hand genom luckan;  då rördes mitt hjärta över honom.

surrexi ut aperirem dilecto meo manus meae stillaverunt murra digiti mei pleni murra probatissima

 Jag stod upp för att öppna för min vän,  och mina händer dröpo av myrra,  mina fingrar av flytande myrra,  som fuktade rigelns handtag.

pessulum ostii aperui dilecto meo at ille declinaverat atque transierat anima mea liquefacta est ut locutus est quaesivi et non inveni illum vocavi et non respondit mihi

 Så öppnade jag för min vän,  men min vän var borta och försvunnen.  Min själ blev utom sig vid tanken på hans ord.  Jag sökte honom, men fann honom icke;  jag ropade på honom, men han svarade mig icke.

invenerunt me custodes qui circumeunt civitatem percusserunt me vulneraverunt me tulerunt pallium meum mihi custodes murorum

 Väktarna mötte mig,      där de gingo omkring i staden,      de slogo mig, de sårade mig;  de ryckte av mig min mantel,      väktarna på murarna.

adiuro vos filiae Hierusalem si inveneritis dilectum meum ut nuntietis ei quia amore langueo

 »Jag besvär eder,      I Jerusalems döttrar,  om I finnen min vän,      så sägen -- ja, vad skolen I säga honom?  Att jag är sjuk av kärlek!»

qualis est dilectus tuus ex dilecto o pulcherrima mulierum qualis est dilectus tuus ex dilecto quia sic adiurasti nos

 »Vad är då din vän förmer än andra vänner,      du skönaste bland kvinnor?  Vad är din vän förmer än andra vänner,      eftersom du så besvär oss?»

dilectus meus candidus et rubicundus electus ex milibus

 »Min vän är strålande vit och röd,      härlig framför tio tusen.

caput eius aurum optimum comae eius sicut elatae palmarum nigrae quasi corvus

 Hans huvud är finaste guld,      hans lockar palmträdsvippor,      och svarta såsom korpen.

oculi eius sicut columbae super rivulos aquarum quae lacte sunt lotae et resident iuxta fluenta plenissima

 Hans ögon likna duvor      invid vattenbäckar,  duvor som bada sig i mjölk      och sitta invid bräddfull rand.

genae illius sicut areolae aromatum consitae a pigmentariis labia eius lilia distillantia murram primam

 Hans kinder liknar välluktrika blomstersängar,      skrin med doftande kryddor.  Hans läppar äro röda liljor;      de drypa av flytande myrra.

manus illius tornatiles aureae plenae hyacinthis venter eius eburneus distinctus sapphyris

 Hans händer äro tenar av guld,      besatta med krysoliter.  Hans midja är formad av elfenben,      övertäckt med safirer.

crura illius columnae marmoreae quae fundatae sunt super bases aureas species eius ut Libani electus ut cedri

 Hans ben äro pelare av vitaste marmor,      som vila på fotstycken av finaste guld.  Att se honom är såsom att se Libanon;      ståtlig är han såsom en ceder.

guttur illius suavissimum et totus desiderabilis talis est dilectus meus et iste est amicus meus filiae Hierusalem

 Hans mun är idel sötma,      hela hans väsende är ljuvlighet.  Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade,      I Jerusalems döttrar.» [ (Song of Solomon 5:17)  »Vart har han då gått, din vän,      du skönaste bland kvinnor?  Vart har din vän tagit vägen?      Låt oss hjälpa dig att söka honom.» ]