Psalms 120

En vallfartssång.  Jag ropar till HERREN i min nöd,  och han svarar mig.

canticum graduum ad Dominum in tribulatione mea clamavi et exaudivit me

 HERRE, rädda min själ      från lögnaktiga läppar,      från en falsk tunga.

Domine libera animam meam a labio mendacii a lingua dolosa

 Varmed bliver du lönad,      både nu och allt framgent,      du falska tunga?

quid detur tibi aut quid adponatur tibi ad linguam dolosam

 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar      och med glödande ginstkol.

sagittae potentis acutae cum carbonibus iuniperorum

 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land  och bo ibland Kedars hyddor!

heu mihi quia peregrinatio mea prolongata est habitavi cum tabernaculis Cedar

 Länge nog har min själ måst bo      ibland dem som hata friden.

multum peregrinata est anima mea

 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord,      äro de redo till strid.

cum odientibus pacem ego pacifica loquebar et illi bellantia