James 4

Varav uppkomma strider, och varav tvister bland eder? Månne icke av de lustar som föra krig i eder lemmar?Rom. 7:23. 1 Petr. 2:11.
Звідки війни та свари між вами? Чи не звідси, від ваших пожадливостей, які в ваших членах воюють?
I ären fulla av begärelser, men haven dock intet; I dräpen och hysen avund, men kunnen dock intet vinna; och så tvisten och striden I. I haven intet, därför att I icke bedjen.Ps. 66:18.
Бажаєте ви та й не маєте, убиваєте й заздрите та досягнути не можете, сваритеся та воюєте та не маєте, бо не прохаєте,
Dock, I bedjen, men I fån intet, ty I bedjen illa, nämligen för att kunna i edra lustar förslösa vad I fån.Job 27:8 f. 35:12 f. Ords. 1:28 f. Jes. 1:15. Joh. 15:7.1 Joh. 5:14.
прохаєте та не одержуєте, бо прохаєте на зле, щоб ужити на розкоші свої.
I trolösa avfällingar, veten I då icke att världens vänskap är Guds ovänskap? Den som vill vara världens vän, han bliver alltså Guds ovän.Matt. 6:24. Joh. 15:19. 17:14. 2 Kor. 11:2. 1 Joh. 2:15.
Перелюбники та перелюбниці, чи ж ви не знаєте, що дружба зо світом то ворожнеча супроти Бога? Бо хто хоче бути світові приятелем, той ворогом Божим стається.
Eller menen I att detta är ett tomt ord i skriften: »Med svartsjuk kärlek trängtar den Ande som han har låtit taga sin boning i oss»?2 Mos. 34:14.
Чи ви думаєте, що даремно Писання говорить: Жадає аж до заздрости дух, що в нас пробуває?
Men så mycket större är den nåd han giver; därför heter det: »Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka giver han nåd.»Job 22:29. Ords. 3:34. 29:23. Syr. 3:18. 1 Petr. 5:5 f.
Та ще більшу благодать дає, через що й промовляє: Бог противиться гордим, а смиренним дає благодать.
Så varen nu Gud underdåniga, men stån emot djävulen, så skall han fly bort ifrån eder.Ef. 4:27. 6:11 f. 1 Petr. 5:8 f. 1 Joh. 5:18.
Тож підкоріться Богові та спротивляйтесь дияволові, то й утече він від вас.
Nalkens Gud, så skall han nalkas eder. Renen edra händer, I syndare, och gören edra hjärtan rena, I människor med delad håg.Jes. 1:18 f. Sak. 1:3.
Наблизьтесь до Бога, то й Бог наблизиться до вас. Очистьте руки, грішні, та серця освятіть, двоєдушні!
Kännen edert elände och sörjen och gråten. Edert löje vände sig i sorg och eder glädje i bedrövelse.Luk. 6:25.
Журіться, сумуйте та плачте! Хай обернеться сміх ваш у плач, а радість у сум!
Ödmjuken eder inför Herren, så skall han upphöja eder.Luk. 14:11.
Упокоріться перед Господнім лицем, і Він вас підійме!
Förtalen icke varandra, mina bröder. Den som förtalar en broder eller dömer sin broder, han förtalar lagen och dömer lagen. Men dömer du lagen, så är du icke en lagens görare, utan dess domare.3 Mos. 19:16. Ps. 15:3. Matt. 7:1. Rom. 2:1. 14:4. 1 Kor. 4:5. 1 Petr. 2:1.
Не обмовляйте, брати, один одного! Бо хто брата свого обмовляє або судить брата, той Закона обмовляє та судить Закона. А коли ти Закона осуджуєш, то ти не виконавець Закона, але суддя.
En är lagstiftaren och domaren, han som kan frälsa och kan förgöra. Vem är då du som dömer din nästa?
Один Законодавець і Суддя, що може спасти й погубити. А ти хто такий, що осуджуєш ближнього?
Hören nu, I som sägen: »I dag eller i morgon vilja vi begiva oss till den och den staden, och där vilja vi uppehålla oss ett år och driva handel och skaffa oss vinning» --Ords. 27:1. Luk. 12:16 f.
А ну тепер ви, що говорите: Сьогодні чи взавтра ми підем у те чи те місто, і там рік проживемо, та будемо торгувати й заробляти,
I veten ju icke vad som kan ske i morgon. Ty vad är edert liv? En rök ären I, som synes en liten stund, men sedan försvinner.Ps. 39:6 f. Jes. 40:6.
ви, що не відаєте, що трапиться взавтра, яке ваше життя? Бо це пара, що на хвильку з'являється, а потім зникає!...
I borden fastmera säga: »Om Herren vill, och vi får leva, skola vi göra det, eller det.»Apg. 18:21.
Замість того, щоб вам говорити: Як схоче Господь та будемо живі, то зробимо це або те.
Men nu talen I stora ord i eder förmätenhet. All sådan stortalighet är ond.1 Kor. 5:6.
А тепер ви хвалитеся в своїх гордощах, лиха всяка подібна хвальба!
Alltså, den som förstår att göra vad gott är, men icke gör det, för honom bliver detta till synd.Luk. 12:47. Rom. 14:23.
Отож, хто знає, як чинити добро, та не чинить, той має гріх!