Isaiah 26

På den tiden skall man sjunga denna sång i Juda land:  »Vår stad giver oss styrka;  murar och värn      bereda oss frälsning.

O gün Yahuda’da şu ilahi söylenecek: Güçlü bir kentimiz var. Çünkü Tanrı’nın kurtarışı Kente sur ve duvar gibidir.

 Låten upp portarna,  så att ett rättfärdigt folk      får draga därin,      ett som håller tro.

Açın kentin kapılarını, Sadık kalan doğru ulus içeri girsin.

 Den som är fast i sitt sinne  bevarar du i frid, i frid;      ty på dig förtröstar han.

Sana güvendiği için Düşüncelerinde sarsılmaz olanı Tam bir esenlik içinde korursun.

 Förtrösten då på HERREN      till evig tid;  ty HERREN, HERREN      är en evig klippa.

RAB’be sonsuza dek güvenin, Çünkü RAB, evet RAB sonsuza dek kalıcı kayadır.

 Ty dem som trona i höjden,      dem störtar han ned,      ja, den höga staden;  han ödmjukar den,      ödmjukar den till jorden,  han slår den ned i stoftet.

Yüksekte oturanı alçaltır, Yüce kenti yıkar, Yerle bir eder.

 Den trampas under fötterna,      under de förtrycktas fötter,      under de armas steg.»

O kent ayak altında, Mazlumların ayakları, Yoksulların adımları altında çiğnenecek.

 Men den rättfärdiges väg är jämn;  åt den rättfärdige bereder du      en jämnad stig.

Doğru adamın yolu düzdür, Ey Dürüst Olan, doğru adamın yolunu sen düzlersin.

 Ja, på dina domars väg,      HERRE, förbida vi dig;  till ditt namn och ditt pris      står vår själs trängtan.

Evet, ya RAB, ilkelerinin çizdiği yolda sana umut bağladık, Adın ve ünündür yüreğimizin dileği,

 Min själ trängtar efter dig om natten,  och anden i mig söker dig bittida;  ty när dina domar drabbar jorden,  lära sig jordkretsens      inbyggare rättfärdighet.

Geceleri canım sana susar, Evet, içimde ruhum seni özler; Çünkü senin ilkelerin yeryüzünde oldukça, Orada oturanlar doğruluğu öğrenir.

 Om nåd bevisas mot den ogudaktige,      så lär han sig icke rättfärdighet;  i det land, där rätt skulle övas,      gör han då vad orätt är  och ser icke HERRENS höghet.

Kötüler lütfedilse bile doğruluğu öğrenmez. Dürüstlüğün egemen olduğu diyarda haksızlık eder, RAB’bin büyüklüğünü görmezler.

 HERRE, din hand är upplyft,      men de se det icke;  må de nu med blygsel      se din nitälskan för folket;  ja, må eld förtära      dina ovänner.

[] Ya RAB, elin yükseldi, ama görmüyorlar, Halkın için gösterdiğin gayreti görüp utansınlar. Evet, düşmanların için yaktığın ateş onları yiyip bitirecek.

 HERRE, du skall skaffa      frid åt oss,  ty allt vad vi hava uträttat      har du utfört åt oss.

Ya RAB, bizi esenliğe çıkaracak sensin, Çünkü ne yaptıysak hepsi senin başarındır.

 HERREN, vår Gud,  andra herrar än du      hava härskat över oss,  men allenast dig prisa vi,      allenast ditt namn.

Ey Tanrımız RAB, senden başka efendiler bizi yönetti, Ama yalnız sana, senin adına yakaracağız.

 De döda få icke liv igen,      skuggorna stå ej åter upp;  därför hemsökte och förgjorde du dem  och utrotade all deras åminnelse.

O efendiler öldü, artık yaşamıyorlar, Dirilmeyecek onlar. Çünkü onları cezalandırıp yok ettin, Anılmalarına son verdin.

 Du förökade en gång folket, HERRE;  du förökade folket och bevisade dig härlig;  du utvidgade landets alla gränser.

Ulusu çoğalttın, ya RAB, Evet, ulusu çoğalttın ve yüceltildin. Her yönde ülkenin sınırlarını genişlettin.

 HERRE, i nöden hava de nu sökt dig,  de hava utgjutit tysta böner,      när din tuktan kom över dem.

Ya RAB, sıkıntıdayken seni aradılar. Onları terbiye ettiğinde sessizce yakararak içlerini döktüler.

 Såsom en havande kvinna,      då hon är nära att föda,  våndas och ropar      i sina kval,  så var det med oss      inför ditt ansikte, o HERRE.

Doğum vakti yaklaşan gebe kadın Çektiği sancıdan ötürü nasıl kıvranır, feryat ederse, Senin önünde biz de öyle olduk, ya RAB.

 Vi voro också havande och våndades;      men när vi födde, var det vind.  Vi kunde icke bereda      frälsning åt landet;  inga människor födas mer      till att bo på jordens krets.

Gebe kaldık, kıvrandık, Rüzgardan başka bir şey doğurmadık sanki. Ne dünyaya kurtuluş sağlayabildik, Ne de dünyada yaşayanları yaşama kavuşturabildik.

 Men dina döda må få liv igen;      mina dödas kroppar må åter stå upp.  Vaknen upp och jublen,      I som liggen i graven;  ty din dagg är en ljusets dagg,  och jorden skall giva igen de avsomnade.

Ama senin ölülerin yaşayacak, Bedenleri dirilecek. Ey sizler, toprak altında yatanlar, Uyanın, ezgiler söyleyin. Çünkü senin çiyin sabah çiyine benzer, Toprak ölülerini yaşama kavuşturacak.

 Välan då, mitt folk,      gå in i dina kamrar  och stäng igen dörrarna om dig;  göm dig ett litet ögonblick,  till dess att vreden har gått förbi.

Haydi halkım, iç odalarınıza girip Ardınızdan kapılarınızı kapatın, RAB’bin öfkesi geçene dek kısa süre gizlenin.

 Ty se, HERREN      träder ut ur sin boning,  för att hemsöka jordens inbyggare      för deras missgärning;  och jorden skall låta komma i dagen      allt blod som där har blivit utgjutet,  och skall icke längre betäcka      dem som där hava blivit dräpta.

Çünkü dünyada yaşayanları Suçlarından ötürü cezalandırmak için RAB bulunduğu yerden geliyor. Dünya üzerine dökülen kanı açığa vuracak, Öldürülenleri artık saklamayacak.