Song of Solomon 5

 »Ja, jag kommer till min lustgård,      du min syster, min brud;  jag hämtar min myrra och mina välluktande kryddor,  jag äter min honungskaka och min honung,  jag dricker mitt vin och min mjölk.»               ----  Äten, I kära, och dricken,  ja, berusen eder av kärlek.                  Höga Visan, 5 Kapitlet          Bruden talar v.  2a, anför brudgummens           ord v.  2b och sitt svar v.  3, talar         vidare v.  4--8.  Jerusalems döttrar tala          v.  9, bruden svarar och beskriver sin            brudgum för Jerusalems döttrar v.         10--16, Jerusalems döttrar fråga v.  17,                  bruden svarar 6:1--2.

YO vine á mi huerto, oh hermana, esposa mía: Cogido he mi mirra y mis aromas; He comido mi panal y mi miel, Mi vino y mi leche he bebido. Comed, amigos; Babed, amados, y embriagaos.

 Jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta.  Hör, då klappar min vän på dörren:  »Öppna för mig, du min syster,  min älskade, min duva, min fromma;  ty mitt huvud är fullt av dagg,  mina lockar av nattens droppar.»

Yo dormía, pero mi corazón velaba: La voz de mi amado que llamaba: Ábreme, hermana mía, amiga mía, paloma mía, perfecta mía; Porque mi cabeza está llena de rocío, Mis cabellos de las gotas de la noche.

 »Jag har lagt av mina kläder;      skulle jag nu åter taga dem på mig?  Jag har tvagit mina fötter;      skulle jag nu orena dem?»

Heme desnudado mi ropa; ¿cómo la tengo de vestir? He lavado mis pies; ¿cómo los tengo de ensuciar?

 Min vän räckte in sin hand genom luckan;  då rördes mitt hjärta över honom.

Mi amado metió su mano por el agujero, Y mis entrañas se conmovieron dentro de mí.

 Jag stod upp för att öppna för min vän,  och mina händer dröpo av myrra,  mina fingrar av flytande myrra,  som fuktade rigelns handtag.

Yo me levanté para abrir á mi amado, Y mis manos gotearon mirra, Y mis dedos mirra que corría Sobre las aldabas del candado.

 Så öppnade jag för min vän,  men min vän var borta och försvunnen.  Min själ blev utom sig vid tanken på hans ord.  Jag sökte honom, men fann honom icke;  jag ropade på honom, men han svarade mig icke.

Abrí yo á mi amado; Mas mi amado se había ido, había ya pasado: Y tras su hablar salió mi alma: Busquélo, y no lo hallé; Llamélo, y no me respondió.

 Väktarna mötte mig,      där de gingo omkring i staden,      de slogo mig, de sårade mig;  de ryckte av mig min mantel,      väktarna på murarna.

Halláronme los guardas que rondan la ciudad: Hiriéronme, llagáronme, Quitáronme mi manto de encima los guardas de los muros.

 »Jag besvär eder,      I Jerusalems döttrar,  om I finnen min vän,      så sägen -- ja, vad skolen I säga honom?  Att jag är sjuk av kärlek!»

Yo os conjuro, oh doncellas de Jerusalem, si hallareis á mi amado, Que le hagáis saber cómo de amor estoy enferma.

 »Vad är då din vän förmer än andra vänner,      du skönaste bland kvinnor?  Vad är din vän förmer än andra vänner,      eftersom du så besvär oss?»

¿Qué es tu amado más que otro amado, Oh la más hermosa de todas las mujeres? ¿Qué es tu amado más que otro amado, Que así nos conjuras?

 »Min vän är strålande vit och röd,      härlig framför tio tusen.

Mi amado es blanco y rubio, Señalado entre diez mil.

 Hans huvud är finaste guld,      hans lockar palmträdsvippor,      och svarta såsom korpen.

Su cabeza, como, oro finísimo; Sus cabellos crespos, negros como el cuervo.

 Hans ögon likna duvor      invid vattenbäckar,  duvor som bada sig i mjölk      och sitta invid bräddfull rand.

Sus ojos, como palomas junto á los arroyos de las aguas, Que se lavan con leche, y á la perfección colocados.

 Hans kinder liknar välluktrika blomstersängar,      skrin med doftande kryddor.  Hans läppar äro röda liljor;      de drypa av flytande myrra.

Sus mejillas, como una era de especias aromáticas, como fragantes flores: Sus labios, como lirios que destilan mirra que trasciende.

 Hans händer äro tenar av guld,      besatta med krysoliter.  Hans midja är formad av elfenben,      övertäckt med safirer.

Sus manos, como anillos de oro engastados de jacintos: Su vientre, como claro marfil cubierto de zafiros.

 Hans ben äro pelare av vitaste marmor,      som vila på fotstycken av finaste guld.  Att se honom är såsom att se Libanon;      ståtlig är han såsom en ceder.

Sus piernas, como columnas de mármol fundadas sobre basas de fino oro: Su aspecto como el Líbano, escogido como los cedros.

 Hans mun är idel sötma,      hela hans väsende är ljuvlighet.  Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade,      I Jerusalems döttrar.» [ (Song of Solomon 5:17)  »Vart har han då gått, din vän,      du skönaste bland kvinnor?  Vart har din vän tagit vägen?      Låt oss hjälpa dig att söka honom.» ]

Su paladar, dulcísimo: y todo él codiciable. Tal es mi amado, tal es mi amigo, Oh doncellas de Jerusalem.