Isaiah 63

 Vem är han som kommer från Edom,  från Bosra i högröda kläder,  så präktig i sin dräkt,  så stolt i sin stora kraft?  »Det är jag, som talar i rättfärdighet,  jag, som är en mästare till att frälsa.»

Hvem er han som kommer fra Edom, i røde klær fra Bosra, så prektig i sin klædning, kneisende i sin store kraft? - Det er jeg, jeg som taler rettferdighet, som er mektig til å frelse.

 Varför är din dräkt så röd?  Varför likna dina kläder en vintrampares?

Hvorfor er din klædning så rød, og dine klær lik hans som treder vinpersen?

 »Jo, en vinpress har jag trampat, jag själv allena,  och ingen i folken bistod mig.  Jag trampade dem i min vrede,  trampade sönder dem i min förtörnelse.  Då stänkte deras blod på mina kläder,  och så fick jag hela min dräkt nedfläckad.

Persekaret har jeg trådt, jeg alene, og av folkene var ingen med mig: så trådte jeg på dem i min vrede og trampet dem sønder i min harme; da sprøitet deres blod på mine klær, og hele min klædning fikk jeg tilsølt.

 Ty en hämndedag hade jag beslutit,  och mitt förlossningsår hade kommit.

For hevnens dag var i mitt hjerte, og mitt gjenløsnings-år var kommet;

 Och jag skådade omkring mig, men ingen hjälpare fanns;  jag stod där i förundran, men ingen fanns, som understödde mig.  Då hjälpte mig min egen arm,  och min förtörnelse understödde mig.

og jeg så mig om, men det var ingen som hjalp; jeg undret mig, men det var ingen som støttet mig; da hjalp min arm mig, og min harme støttet mig,

 Jag trampade ned folken i min vrede  och gjorde dem druckna i min förtörnelse,  och jag lät deras blod rinna ned på jorden.»

og jeg trådte ned folkeslag i min vrede og gjorde dem drukne i min harme, og jeg lot deres blod rinne ned på jorden.

 HERRENS nådegärningar vill jag förkunna,      ja, HERRENS lov,  efter allt vad HERREN har gjort mot oss,      den nåderike mot Israels hus,  vad han har gjort mot dem efter sin barmhärtighet      och sin stora nåd.

Herrens miskunnhet vil jeg forkynne, Herrens pris efter alt det Herren har gjort mot oss, og hans store godhet mot Israels hus, fordi han gjorde imot dem efter sin barmhjertighet og efter sin store miskunnhet.

 Ty han sade: »De äro ju mitt folk,      barn, som ej svika.»  Och så blev han deras frälsare.

Han sa: Ja, de er mitt folk, de er barn som ikke vil svike. Og han blev en frelser for dem.

 I all deras nöd var ingen verklig nöd,      ty hans ansiktes ängel frälste dem.  Därför att han älskade dem och ville skona dem,      förlossade han dem.  Han lyfte dem upp och bar dem alltjämt,      i forna tider.

I all deres trengsel var det ingen trengsel, og hans åsyns engel frelste dem; i sin kjærlighet og sin store mildhet gjenløste han dem, og han tok dem op og bar dem alle den gamle tids dager.

 Men de voro gensträviga, och de bedrövade      hans heliga Ande;  därför förvandlades han till deras fiende,      han själv stridde mot dem.

Men de, de var gjenstridige og gjorde hans Hellige Ånd sorg; da skiftet han hu og blev deres fiende, han selv stred imot dem.

 Då tänkte hans folk på forna tider,      de tänkte på Mose:  Var är nu han som förde dem upp ur havet,      jämte herdarna för hans hjord?  Var är han som lade i deras bröst      sin helige Ande,

Da tenkte hans folk på de gamle dager, på Moses: Hvor er han som førte dem op av havet med sin hjords hyrde? Hvor er han som gav sin Hellige Ånd midt iblandt dem,

 var är han som lät sin härliga arm gå fram      vid Moses högra sida,  han som klöv vattnet framför dem  och så gjorde sig ett evigt namn,

han som lot sin herlige arm gå frem ved Moses' høire side, som kløvde vannene for deres åsyn for å gjøre sig et evig navn,

 han som lät dem färdas genom djupen,  såsom hästar färdas genom öknen, utan att stappla?

han som førte dem gjennem dypene som en hest gjennem ørkenen, så de ikke snublet?

 Likasom när boskapen går ned i dalen  så fördes de av HERRENS Ande till ro.  Ja, så ledde du ditt folk  och gjorde dig ett härligt namn.

Likesom feet som går ned i dalen, førte Herrens Ånd dem til hvile; således ledet du ditt folk for å gjøre dig et herlig navn.

 Skåda ned från himmelen och se härtill  från din heliga och härliga boning.  Var äro nu din nitälskan och dina väldiga gärningar,  var är ditt hjärtas varkunnsamhet och din barmhärtighet?  De hålla sig tillbaka från mig.

Sku ned fra himmelen og se, fra din hellige og herlige bolig! Hvor er din nidkjærhet og ditt velde? Ditt hjertes medynk og din miskunnhet holder sig tilbake fra mig.

 Du är ju dock vår fader;  ty Abraham vet icke av oss,  och Israel känner oss icke.  Men du, HERRE, är vår fader;  »vår förlossare av evighet», det är ditt namn.

For du er vår far; Abraham vet jo ikke om oss, og Israel kjenner oss ikke; du Herre er vår far, vår gjenløser fra eldgammel tid er ditt navn.

 Varför, o HERRE, låter du oss då gå vilse från dina vägar  och förhärdar våra hjärtan, så att vi ej frukta dig?  Vänd tillbaka för dina tjänares skull,  för din arvedels stammars skull.

Hvorfor lar du oss fare vill fra dine veier, Herre? Hvorfor forherder du vårt hjerte, så det ikke frykter dig? Vend om for dine tjeneres skyld, for de stammers skyld som er din arv!

 Allenast helt kort fick ditt heliga folk behålla sin besittning;  våra ovänner trampade ned din helgedom.

En liten stund har ditt hellige folk hatt landet i eie; våre motstandere har trådt ned din helligdom.

 Det är oss nu så, som om du aldrig hade varit herre över oss,  om om vi ej hade blivit uppkallade efter ditt namn.

Vi er blitt som de du aldri har hersket over, som de ditt navn ikke har vært nevnt over.