Hosea 13

 Så ofta Efraim tog till orda, uppstod skräck;  högt tronade han i Israel.  Men han ådrog sig skuld genom Baal och måste så dö.
در گذشته، وقتی طایفهٔ افرایم سخن می‌گفت، طایفه‌های دیگر اسرائیل از ترس می‌لرزیدند و با احترام به افرایم نگاه می‌کردند، امّا حالا به‌خاطر پرستش بت بعل محکوم به مرگ شده است.
 Och ännu fortgå de i sin synd;  av sitt silver göra de sig gjutna beläten,  avgudar efter sitt eget förstånd,  alltsammans konstarbetares verk.  Till sådana ställa de sina böner;  under det att de slakta människor,      giva de sin hyllningskyss åt kalvar.Hos. 2,8. 8,4.
آن مردم بیشتر از پیش گناه می‌کنند و از نقرهٔ خود بُتهای ریختگی می‌سازند، بُتهایی که نتیجهٔ فکر و ساختهٔ دست بشر است و می‌گویند: «برای این بُتها قربانی کنید و گوساله‌ها را ببوسید!»
 Därför skola de bliva lika morgonskyn,  lika daggen som tidigt försvinner,  lika agnar som blåsa bort ifrån tröskplatsen  och lika rök som flyr hän ur ett rökfång.Ps. 1,4. Dan. 2,35. Hos. 6,4.
بنابراین آنها مثل غبار و شبنم صبحگاهی بزودی محو می‌شوند. مانند کاه که از خرمن جدا می‌شود و همچون دود که از روزن برمی‌آید، بزودی نابود می‌گردند.
 Men jag är HERREN, din Gud,      alltsedan du var i Egyptens land;  utom mig vet du ej av någon Gud,      och ingen annan frälsare finnes än jag.2 Sam. 22,32. Ps. 18,32. Jes. 43,11. 45,18. Hos. 12,9.
خداوند می‌فرماید: «من خداوند، خدای شما هستم، همان خدایی که شما را از مصر بیرون آورد. به غیراز من خدای دیگری ندارید و من یگانه نجات‌دهندهٔ شما هستم.
 Det var jag som lät mig vårda om dig i öknen,      i den brännande torkans land.5 Mos. 8,15. 32,10 f.
من بودم که در بیابان خشک و بی‌آب به شما خوراک دادم.
 Men ju bättre bete de fingo, dess mättare blevo de,  och när de voro mätta till fyllest, blevo deras hjärtan högmodiga;      och så glömde de mig.5 Mos. 8,12 f. 32,15.
امّا وقتی خوردید و شکمتان سیر شد، مغرور شدید و مرا فراموش کردید.
 Då blev jag mot dem såsom ett lejon;  lik en panter lurar jag nu vid vägen.Klag. 3,10 f. Hos. 5,14.
پس من مثل شیری بر شما هجوم می‌آورم و مانند پلنگی بر سر راهتان در کمین می‌نشینم.
 Jag kommer över dem såsom en björninna  från vilken man har tagit ungarna,  jag river sönder deras hjärtans hölje;  jag uppslukar dem på stället, lik en lejoninna,  lik ett vilddjur som söndersliter dem.2 Sam. 17,8. Ords. 17,12. Jer. 5,6.
همچون خرسی که بچّه‌هایش را ربوده باشند، بر شما حمله خواهم کرد و سینهٔ شما را خواهم درید و آنگاه همچون شیر، شما را خواهم بلعید و چون حیوانات وحشی، شما را پاره خواهم کرد.
 Det har blivit ditt fördärv, o Israel,      att du satte dig upp mot mig som var din hjälp.
«ای اسرائیل، اگر تو را از بین ببرم، آیا کسی می‌تواند به تو کمک کند؟
 Var är nu din konung,      som skulle bereda dig frälsning i alla dina städer?  Och var har du dina domare, du som sade:  »Låt mig få konung och furstar»?1 Sam. 8,5 f.
تو خواستی که پادشاه و رهبرانی داشته باشی، پس حالا آنها کجا هستند؟ آیا آنها می‌توانند تو را نجات بدهند؟
 Ja, en konung skall jag giva dig i min vrede,  och i min förgrymmelse skall jag åter taga honom bort.1 Sam. 8,7.
در خشم خود به تو پادشاه دادم و در غصب خود او را پس گرفتم.
 Efraims missgärning är samlad såsom i en pung,      och hans synd är i förvar.5 Mos. 32,34.
«خطاها و گناهان افرایم ثبت شده و همه در دفتر محفوظ می‌باشند.
 En barnaföderskas vånda      skall komma över honom.  Han är ett oförnuftigt foster,      som icke kommer fram i födseln.      när tiden är inne.2 Kon. 19,3. Jes. 37,3.
او فرصتی برای زنده ماندن دارد، ولی مانند کودکِ لجوج و نادانی است که نمی‌خواهد از رحم مادر خود بیرون بیاید.
 Skulle jag förlossa sådana ur dödsrikets våld,      köpa dem fria ifrån döden?  -- Var har du dina hemsökelser, du död?  Var har du din pest, du dödsrike?  Ånger må vara fördold för mina ögon.
آیا او را از دنیای مردگان و از چنگال مرگ نجات بدهم؟ ای مرگ بلاهایت را نشان بده و ای دنیای مردگان نابودی و هلاکت را بیاور، زیرا دیگر رحم نمی‌کنم.
 Bäst han står där frodig bland sina bröder      skall en östanvind komma,  ett HERRENS väder,      som stiger upp från öknen;  då skall hans brunn komma på skam      och hans källa sina ut.  Den vinden rycker bort de skatter han har samlat      av alla slags dyrbara håvor.Hes. 19,12.
هرچند اسرائیل در بین علفها ثمر بیاورد، امّا من باد سوزان شرقی را از بیابان می‌فرستم تا منابع آب و چشمه‌هایش را خشک سازد و ثروت و اشیای نفیس و گرانبهایش را به تاراج ببرد.
سامره باید سزای گناهان خود را ببیند، زیرا در مقابل من سرکشی کرده است. اهالی آن با دَم شمشیر به قتل می‌رسند، اطفال آنها تکه‌تکه و شکم زنان حامله‌‌شان دریده می‌شود.»