Song of Solomon 3

 Där jag låg på mitt läger om natten,  sökte jag honom som min själ har kär;  jag sökte honom, men fann honom icke.

فِي اللَّيْلِ عَلَى فِرَاشِي طَلَبْتُ مَنْ تُحِبُّهُ نَفْسِي. طَلَبْتُهُ فَمَا وَجَدْتُهُ.

 »Jag vill stå upp och gå omkring i staden,  på gatorna och på torgen;  jag vill söka honom som min själ har kär.»  Jag sökte honom, men fann honom icke.

إِنِّي أَقُومُ وَأَطُوفُ فِي الْمَدِينَةِ، فِي الأَسْوَاقِ وَفِي الشَّوَارِعِ، أَطْلُبُ مَنْ تُحِبُّهُ نَفْسِي. طَلَبْتُهُ فَمَا وَجَدْتُهُ.

 Väktarna mötte mig,      där de gingo omkring i staden.  »Haven I sett honom som min själ har kär?»

وَجَدَنِي الْحَرَسُ الطَّائِفُ فِي الْمَدِينَةِ، فَقُلْتُ: «أَرَأَيْتُمْ مَنْ تُحِبُّهُ نَفْسِي؟»

 Knappt hade jag kommit förbi dem,  så fann jag honom som min själ har kär.  Jag tog honom fatt, och jag släppte honom icke,  förrän jag hade fört honom in i min moders hus,      in i min fostrarinnas kammare.               ----

فَمَا جَاوَزْتُهُمْ إِلاَّ قَلِيلاً حَتَّى وَجَدْتُ مَنْ تُحِبُّهُ نَفْسِي، فَأَمْسَكْتُهُ وَلَمْ أَرْخِهِ، حَتَّى أَدْخَلْتُهُ بَيْتَ أُمِّي وَحُجْرَةَ مَنْ حَبِلَتْ بِي.

 Jag besvär eder,      I Jerusalems döttrar,  vid gaseller och hindar på marken:  Oroen icke kärleken, stören den icke,      förrän den själv så vill.               ----

أُحَلِّفُكُنَّ يَا بَنَاتِ أُورُشَلِيمَ بِالظِّبَاءِ وَبِأَيَائِلِ الْحَقْلِ، أَلاَّ تُيَقِّظْنَ وَلاَ تُنَبِّهْنَ الْحَبِيبَ حَتَّى يَشَاءَ.

 Vem är hon som kommer hitupp från öknen      såsom i stoder av rök,  kringdoftad av myrra och rökelse      och alla slags köpmannakryddor?

مَنْ هذِهِ الطَّالِعَةُ مِنَ الْبَرِّيَّةِ كَأَعْمِدَةٍ مِنْ دُخَانٍ، مُعَطَّرَةً بِالْمُرِّ وَاللُّبَانِ وَبِكُلِّ أَذِرَّةِ التَّاجِرِ؟

 Se, det är Salomos bärstol!  Sextio hjältar omgiva den,      utvalda bland Israels hjältar.

هُوَذَا تَخْتُ سُلَيْمَانَ حَوْلَهُ سِتُّونَ جَبَّارًا مِنْ جَبَابِرَةِ إِسْرَائِيلَ.

 Alla bära de svärd      och äro väl förfarna i strid.  Var och en har sitt svärd vid sin länd,      till värn mot nattens faror.

كُلُّهُمْ قَابِضُونَ سُيُوفًا وَمُتَعَلِّمُونَ الْحَرْبَ. كُلُّ رَجُل سَيْفُهُ عَلَى فَخْذِهِ مِنْ هَوْلِ اللَّيْلِ.

 En praktbår är det som konung Salomo      har låtit göra åt sig      av virke från Libanon.

اَلْمَلِكُ سُلَيْمَانُ عَمِلَ لِنَفْسِهِ تَخْتًا مِنْ خَشَبِ لُبْنَانَ.

 Dess sidostöd äro gjorda av silver,      ryggstödet av guld,      sätet belagt med purpurrött tyg.  Innantill är den prydd i kärlek      av Jerusalems döttrar.

عَمِلَ أَعْمِدَتَهُ فِضَّةً، وَرَوَافِدَهُ ذَهَبًا، وَمَقْعَدَهُ أُرْجُوانًا، وَوَسَطَهُ مَرْصُوفًا مَحَبَّةً مِنْ بَنَاتِ أُورُشَلِيمَ.

 I Sions döttrar,      gån ut och skåden      konung Salomo med lust,  skåden kransen som hans moder har krönt honom med      på hans bröllopsdag,      på hans hjärtefröjds dag.         Brudgummen beskriver bruden v.  1--7.  --         Brudgummen vill hämta bruden från bergen         v.  8.  -- Brudgummen talar till bruden v.          9--11.  -- Brudgummen talar v.  12--15,          bruden svarar v.  16, brudgummen svarar          åter 5:1a.  -- Lyckönskan till brud och                      brudgum 5:1b.

اُخْرُجْنَ يَا بَنَاتِ صِهْيَوْنَ، وَانْظُرْنَ الْمَلِكَ سُلَيْمَانَ بِالتَّاجِ الَّذِي تَوَّجَتْهُ بِهِ أُمُّهُ فِي يَوْمِ عُرْسِهِ، وَفِي يَوْمِ فَرَحِ قَلْبِهِ.