Isaiah 27

 På den tiden skall HERREN  med sitt svärd, det hårda,      det stora och starka,  hemsöka Leviatan,      den snabba ormen,  och Leviatan,      den ringlande ormen,  och skall dräpa draken,      som ligger i havet.

فِي ذلِكَ الْيَوْمِ يُعَاقِبُ الرَّبُّ بِسَيْفِهِ الْقَاسِي الْعَظِيمِ الشَّدِيدِ لَوِيَاثَانَ، الْحَيَّةَ الْهَارِبَةَ. لَوِيَاثَانَ الْحَيَّةَ الْمُتَحَوِّيَةَ، وَيَقْتُلُ التِّنِّينَ الَّذِي فِي الْبَحْرِ.

 På den tiden skall finnas      en vingård, rik på vin,  och man skall sjunga om den:

فِي ذلِكَ الْيَوْمِ غَنُّوا لِلْكَرْمَةِ الْمُشَتَهَاةِ:

 Jag, HERREN, är dess vaktar,      åter och åter vattnar jag den.  För att ingen skall skada den,      vaktar jag den natt och dag.

«أَنَا الرَّبُّ حَارِسُهَا. أَسْقِيهَا كُلَّ لَحْظَةٍ. لِئَلاَّ يُوقَعَ بِهَا أَحْرُسُهَا لَيْلاً وَنَهَارًا.

 Jag vredgas icke på den;  nej, om tistel och törne      ville begynna strid,  så skulle jag gå löst därpå      och bränna upp alltsammans.

لَيْسَ لِي غَيْظٌ. لَيْتَ عَلَيَّ الشَّوْكَ وَالْحَسَكَ فِي الْقِتَالِ فَأَهْجُمَ عَلَيْهَا وَأَحْرِقَهَا مَعًا.

 Eller ock måste man söka skydd hos mig      och göra fred med mig;  ja, fred måste man göra med mig.

أَوْ يَتَمَسَّكُ بِحِصْنِي فَيَصْنَعُ صُلْحًا مَعِي. صُلْحًا يَصْنَعُ مَعِي».

 I tider som komma skall Jakob skjuta rötter  och Israel grönska och blomstra;  jordkretsen skola de uppfylla med sin frukt.

فِي الْمُسْتَقْبِلِ يَتَأَصَّلُ يَعْقُوبُ. يُزْهِرُ وَيُفْرِعُ إِسْرَائِيلُ، وَيَمْلأُونَ وَجْهَ الْمَسْكُونَةِ ثِمَارًا.

 Har man väl plågat dem så, som han plågade deras plågare?  Eller dräptes de så, som deras dräpta fiender blevo dräpta?

هَلْ ضَرَبَهُ كَضَرْبَةِ ضَارِبِيهِ، أَوْ قُتِلَ كَقَتْلِ قَتْلاَهُ؟

 Nej, väl näpste han folket, när han förkastade och försköt det,  väl ryckte han bort det med sin hårda vind,      på östanstormens dag;

بِزَجْرٍ إِذْ طَلَّقْتَهَا خَاصَمْتَهَا. أَزَالَهَا بِرِيحِهِ الْعَاصِفَةِ فِي يَوْمِ الشَّرْقِيَّةِ.

 men därför kan ock Jakobs missgärning      då bliva försonad  och deras synds borttagande      då giva fullmogen frukt,  när alla stenar i deras altaren äro förstörda  -- såsom då man krossar sönder kalkstycken --  och när Aseror och solstoder ej mer resas upp.

لِذلِكَ بِهذَا يُكَفَّرُ إِثْمُ يَعْقُوبَ. وَهذَا كُلُّ الثَّمَرِ نَزْعُ خَطِيَّتِهِ: فِي جَعْلِهِ كُلَّ حِجَارَةِ الْمَذْبَحِ كَحِجَارَةِ كِلْسٍ مُكَسَّرَةٍ. لاَ تَقُومُ السَّوَارِي وَلاَ الشَّمْسَاتُ.

 Se, den fasta staden ligger öde,  den har blivit en folktom plats,      övergiven såsom en öken,  kalvar gå där i bet  och lägra sig där      och avbita de kvistar där finnas.

لأَنَّ الْمَدِينَةَ الْحَصِينَةَ مُتَوَحِّدَةٌ. الْمَسْكَنُ مَهْجُورٌ وَمَتْرُوكٌ كَالْقَفْرِ. هُنَاكَ يَرْعَى الْعِجْلُ، وَهُنَاكَ يَرْبِضُ وَيُتْلِفُ أَغْصَانَهَا.

 Och när grenarna äro torra, bryter man av dem,  och kvinnor komma      och göra upp eld med dem.  Ty detta är icke ett folk med förstånd;  därför visar deras skapare dem intet förbarmande,  och deras danare dem ingen misskund.

حِينَمَا تَيْبَسُ أَغْصَانُهَا تَتَكَسَّرُ، فَتَأْتِي نِسَاءٌ وَتُوقِدُهَا. لأَنَّهُ لَيْسَ شَعْبًا ذَا فَهْمٍ، لِذلِكَ لاَ يَرْحَمُهُ صَانِعُهُ وَلاَ يَتَرَأَّفُ عَلَيْهِ جَابِلُهُ.

 Och det skall ske på den tiden  att HERREN anställer en inbärgning,  från den strida floden intill Egyptens bäck;  och I skolen varda insamlade,  en och en, I Israels barn.

وَيَكُونُ فِي ذلِكَ الْيَوْمِ أَنَّ الرَّبَّ يَجْنِي مِنْ مَجْرَى النَّهْرِ إِلَى وَادِي مِصْرَ، وَأَنْتُمْ تُلْقَطُونَ وَاحِدًا وَاحِدًا يَا بَنِي إِسْرَائِيلَ.

 Och det skall ske på den tiden  att man stöter i en stor basun;  och de som hava varit borttappade i Assyriens land  och fördrivna till Egyptens land,      de skola då komma;  och de skola tillbedja HERREN  på det heliga berget i Jerusalem.

وَيَكُونُ فِي ذلِكَ الْيَوْمِ أَنَّهُ يُضْرَبُ بِبُوق عَظِيمٍ، فَيَأْتِي التَّائِهُونَ فِي أَرْضِ أَشُّورَ، وَالْمَنْفِيُّونَ فِي أَرْضِ مِصْرَ، وَيَسْجُدُونَ لِلرَّبِّ فِي الْجَبَلِ الْمُقَدَّسِ فِي أُورُشَلِيمَ.