Exodus 15

Da sang Moses og Israels barn denne sang for Herren: Jeg vil lovsynge Herren, for han er høit ophøiet; hest og mann styrtet han i havet.

Då sjöngo Mose och Israels barn denna lovsång till HERRENS ära; de sade:  »Jag vill sjunga till HERRENS ära,      ty högt är han upphöjd.  Häst och man      störtade han i havet.Vish. 10,19.

Herren er min styrke og lovsang, og han blev mig til frelse; han er min Gud, og jeg vil prise ham, min fars Gud, og jeg vil ophøie ham.

 HERREN är min starkhet och min lovsång,  Och han blev mig till frälsning.  Han är min Gud, jag vill ära honom,  min faders Gud, jag vill upphöja honom.Ps. 118,14 f. Jes. 12,2 f.

Herren er en stridsmann, Herren er hans navn.

 HERREN är en stridsman,      'HERREN' är hans namn.Hos. 12,6.

Faraos vogner og hans hær kastet han i havet, og hans utvalgte vognkjempere druknet i det Røde Hav.

 Faraos vagnar och härsmakt      kastade han i havet,  hans utvalda kämpar      dränktes i Röda havet.

Avgrunner skjulte dem, de sank som sten i dype vann.

 De övertäcktes av vattenmassor,      sjönko i djupet såsom stenar.

Din høire hånd, Herre, er herliggjort i kraft, din høire hånd, Herre, knuser fiender.

 Din högra hand, HERRE,      du härlige och starke,  din högra hand, HERRE,      krossar fienden.

Og i din høihets velde slår du dine motstandere ned; du slipper din vrede løs, den fortærer dem som strå.

 Genom din stora höghet      slår du ned dina motståndare;  du släpper lös din förgrymmelse,      den förtär dem såsom strå.

Og ved ditt åndepust hopet vannene sig sammen, bølgene stod som voller, dype vann stivnet i havets hjerte.

 För en fnysning av din näsa      uppdämdes vattnen,  böljorna reste sig och samlades hög,  vattenmassorna stelnade i havets djup.

Fienden sa: Jeg vil forfølge dem, jeg vil innhente dem, jeg vil dele ut hærfang, jeg vil mette min sjel med dem; jeg vil dra mitt sverd, min hånd skal utrydde dem.

 Fienden sade:      'Jag vill förfölja dem, hinna upp dem,  jag vill utskifta byte,      släcka min hämnd på dem;  jag vill draga ut mitt svärd,      min hand skall förgöra dem.'

Du blåste med din ånde, havet skjulte dem; de sank som bly i de veldige vann.

 Du andades på dem,      då övertäckte dem havet;  de sjönko såsom bly      i de väldiga vattnen.

Herre, hvem er som du blandt gudene? Hvem er som du herliggjort i hellighet, forferdelig å love, underfull i gjerning?

 Vilken bland gudar      liknar dig, HERRE?  Vem är dig lik,      du härlige och helige,  du fruktansvärde och högtlovade,      du som gör under?1 Krön. 16,25. Ps. 96,4. Jes. 40,18.

Du rakte ut din høire hånd, jorden slukte dem.

 Du räckte ut din högra hand,      då uppslukades de av jorden.

Du fører ved din miskunnhet det folk som du forløste; du leder dem ved din kraft til din hellige bolig.

 Men du ledde med din nåd      det folk du hade förlossat,  du förde dem med din makt      till din heliga boning.

Folkene hører det, de skjelver; angst griper dem som bor i Filisterland.

 Folken hörde det      och måste då darra,  av ångest grepos      Filisteens inbyggare.Jos. 2,9 f.

Da forferdes Edoms stammefyrster, redsel griper Moabs høvdinger, alle Kana'ans innbyggere forgår av angst.

 Då förskräcktes      Edoms furstar,  Moabs hövdingar      grepos av bävan,  alla Kanaans inbyggare      försmälte av ångest.

Forferdelse og redsel faller over dem, ved din arms velde blir de målløse som sten, mens ditt folk drar frem, Herre, mens det folk drar frem som du har vunnet dig.

 Ja, över dem faller      förskräckelse och fruktan;  för din arms väldighet      stå de såsom förstenade,  medan ditt folk      tågar fram, o HERRE  medan det tågar fram,      det folk du har förvärvat.

Du fører dem inn og planter dem på din arvs berg, det sted du har skapt dig til bolig, Herre, den helligdom, Herre, som dine hender har grunnlagt.

 Du för dem in och planterar dem      på din arvedels berg,  på den plats, o HERRE,      som du har gjort till din boning,  i den helgedom, Herre,      som dina händer hava berett.Ps. 44,3. 78,54. 80,9. 2 Mack. 1,29.

Herren skal være konge i all evighet.

 HERREN är konung      alltid och evinnerligen!»Ps. 93,1.

For da Faraos hester med hans vogner og menn for ut i havet, da lot Herren havets vann vende tilbake over dem, mens Israels barn gikk på det tørre midt igjennem havet.

Ty när Faraos hästar med hans vagnar och ryttare hade kommit ned i havet, lät HERREN havets vatten vända tillbaka och komma över dem, sedan Israels barn på torr mark hade gått mitt igenom havet.

Og profetinnen Mirjam, Arons søster, tok en tromme i sin hånd, og alle kvinnene gikk efter henne med trommer og dans.

Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en puka i sin hand, och alla kvinnorna följde efter henne med pukor och dans.

Og Mirjam sang fore: Lovsyng Herren, for han er høit ophøiet; hest og mann styrtet han i havet.

Och Mirjam sjöng för dem: »Sjungen till HERRENS ära, ty högt är han upphöjd. Häst och man störtade han i havet.»

Så lot Moses Israel bryte op fra det Røde Hav, og de drog ut i ørkenen Sur; og tre dager drog de frem i ørkenen uten å finne vann.

Därefter lät Mose israeliterna bryta upp från Röda havet, och de drogo ut i öknen Sur; och tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten.4 Mos. 33,8.

Så kom de til Mara; men de kunde ikke drikke vannet i Mara fordi det var beskt; derfor blev stedet kalt Mara.

Så kommo de till Mara; men de kunde icke dricka vattnet i Mara, ty det var bittert. Därav fick stället namnet Mara.

Da knurret folket mot Moses og sa: Hvad skal vi drikke?

Då knorrade folket emot Mose och sade: »Vad skola vi dricka?»

Og han ropte til Herren, og Herren viste ham et tre; det kastet han i vannet, og vannet blev godt. Der satte han dem lov og rett, og der prøvde han dem;

Men han ropade till HERREN; och HERREN visade honom ett visst slags trä, som han kastade i vattnet, och så blev vattnet sött. Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov.Syr. 38,5.

og han sa: Dersom du hører på Herren din Guds røst, og gjør det som er rett i hans øine, og gir akt på hans bud, og holder alle hans forskrifter, da vil jeg ikke legge på dig nogen av de sykdommer som jeg la på egypterne; for jeg er Herren, din læge.

Han sade: »Om du hör HERRENS, din Guds, röst och gör vad rätt är i hans ögon och lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, så skall jag icke lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, ty jag är HERREN, din läkare.»2 Mos. 23,25.

Så kom de til Elim; der var tolv vannkilder og sytti palmetrær; og de slo leir der ved vannet.

Sedan kommo de till Elim; där funnos tolv vattenkällor och sjuttio palmträd. Och de lägrade sig där vid vattnet.4 Mos. 33,9. Ps. 23,2.