Psalms 142

משכיל לדוד בהיותו במערה תפלה קולי אל יהוה אזעק קולי אל יהוה אתחנן׃

En sång av David; en bön, när han var i grottan.

אשפך לפניו שיחי צרתי לפניו אגיד׃

 Jag höjer min röst och ropar till HERREN,  jag höjer min röst och beder till HERREN.

בהתעטף עלי רוחי ואתה ידעת נתיבתי בארח זו אהלך טמנו פח לי׃

 Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer,  min nöd kungör jag för honom.

הביט ימין וראה ואין לי מכיר אבד מנוס ממני אין דורש לנפשי׃

 När min ande försmäktar i mig,  är du den som känner min stig.  På den väg där jag skall gå  hava de lagt ut snaror för mig.

זעקתי אליך יהוה אמרתי אתה מחסי חלקי בארץ החיים׃

 Skåda på min högra sida och se:  där finnes ingen som kännes vid mig.  Ingen tillflykt återstår för mig,  ingen finnes, som frågar efter min själ.

הקשיבה אל רנתי כי דלותי מאד הצילני מרדפי כי אמצו ממני׃

 Jag ropar till dig, o HERRE,  jag säger: »Du är min tillflykt,  min del i de levandes land.»

הוציאה ממסגר נפשי להודות את שמך בי יכתרו צדיקים כי תגמל עלי׃

 Akta på mitt rop,  ty jag är i stort elände;  rädda mig från mina förföljare,  ty de äro mig övermäktiga. [ (Psalms 142:8)  För min själ ut ur fängelset,  så att jag får prisa ditt namn.  Omkring mig skola de rättfärdiga församlas,  när du gör väl mot mig. ]