Isaiah 63

Kilès sa a k'ap vini sot lavil Bozra nan peyi Edon an, ak yon rad tou wouj sou li a? L'ap mache byen bwòdè ak bèl rad li sou li. L'ap mache tèt li byen wo, l'ap pile tè a byen fò. Se mwen menm, Seyè a, ki gen pouvwa pou delivre moun lan, k'ap pale sou koze delivrans lan.

 Vem är han som kommer från Edom,  från Bosra i högröda kläder,  så präktig i sin dräkt,  så stolt i sin stora kraft?  »Det är jag, som talar i rättfärdighet,  jag, som är en mästare till att frälsa.»

Poukisa rad sou ou yo wouj konsa, tankou rad moun k'ap kraze rezen anba pye yo pou fè diven nan basen?

 Varför är din dräkt så röd?  Varför likna dina kläder en vintrampares?

Seyè a reponn: -Mwen te pou kont mwen ap kraze nasyon yo anba pye m', tankou rezen nan basen. Pa t' gen yon moun nan pèp mwen an ki te la avè m'. Mwen fè kòlè, mwen mache sou yo, m' pilonnen yo anba pye m' sitèlman mwen te fache. San yo benyen tout rad mwen, li tache yo byen tache.

 »Jo, en vinpress har jag trampat, jag själv allena,  och ingen i folken bistod mig.  Jag trampade dem i min vrede,  trampade sönder dem i min förtörnelse.  Då stänkte deras blod på mina kläder,  och så fick jag hela min dräkt nedfläckad.

Mwen te chwazi nan kè m' jou pou m' te tire revanj pou pèp mwen an. Lè pou m' te pini lènmi l' yo te rive.

 Ty en hämndedag hade jag beslutit,  och mitt förlossningsår hade kommit.

Lè m' gade, mwen te sezi. Pa t' gen yon moun pou ban m' yon koutmen. Pa t' gen pesonn pou ban m' konkou. Men, mwen te sitèlman an kòlè, mwen jwenn kont fòs nan ponyèt mwen, mwen kenbe jouk mwen fin delivre yo.

 Och jag skådade omkring mig, men ingen hjälpare fanns;  jag stod där i förundran, men ingen fanns, som understödde mig.  Då hjälpte mig min egen arm,  och min förtörnelse understödde mig.

Mwen fè yon sèl kòlè, mwen kraze yon bann pèp. Mwen dechèpiye yo sitèlman mwen te fache. Mwen fè dlo kò yo benyen kò yo.

 Jag trampade ned folken i min vrede  och gjorde dem druckna i min förtörnelse,  och jag lät deras blod rinna ned på jorden.»

M'a chante pou m' fè konnen tout bèl bagay Seyè a fè pou nou. M'a fè lwanj li pou tou sa li fè pou nou, pou jan li bon pou moun fanmi Izrayèl yo. Li moutre nou jan li gen kè sansib pou nou, jan li renmen nou anpil.

 HERRENS nådegärningar vill jag förkunna,      ja, HERRENS lov,  efter allt vad HERREN har gjort mot oss,      den nåderike mot Israels hus,  vad han har gjort mot dem efter sin barmhärtighet      och sin stora nåd.

Seyè a te di se pèp mwen yo ye, m' sèten yo p'ap fè m' wont. Se konsa, li delivre yo

 Ty han sade: »De äro ju mitt folk,      barn, som ej svika.»  Och så blev han deras frälsare.

nan tout tèt chaje yo. Se pa t' yon moun ni yon zanj li te voye fè travay la pou li. Se limenm menm ki te vin delivre yo. Li sitèlman renmen yo, kè l' sitèlman fè l' mal pou yo, se limenm menm ki te vin delivre yo. Nan tan lontan, li te toujou pran swen yo.

 I all deras nöd var ingen verklig nöd,      ty hans ansiktes ängel frälste dem.  Därför att han älskade dem och ville skona dem,      förlossade han dem.  Han lyfte dem upp och bar dem alltjämt,      i forna tider.

Men, yo te fè wòklò avè l', yo te fè l' lapenn anpil. Se konsa Seyè a te tounen yon lènmi pou yo, li fè yo lagè.

 Men de voro gensträviga, och de bedrövade      hans heliga Ande;  därför förvandlades han till deras fiende,      han själv stridde mot dem.

Men, yo chonje tan lontan, yo vin chonje Moyiz. Yo mande koulye a: Kote Bondye ki te rale yo sot nan lanmè a, Bondye ki te mete Moyiz mache devan yo tankou yon gadò pou bann mouton l' yo? Kote Bondye ki te bay Moyiz pouvwa lespri li a?

 Då tänkte hans folk på forna tider,      de tänkte på Mose:  Var är nu han som förde dem upp ur havet,      jämte herdarna för hans hjord?  Var är han som lade i deras bröst      sin helige Ande,

Kote Bondye ki te kanpe sou bò dwat Moyiz la pou fè gwo mèvèy ak fòs ponyèt li, lè li te fann dlo a devan yo pou tout moun te ka toujou chonje sa l' te fè a?

 var är han som lät sin härliga arm gå fram      vid Moses högra sida,  han som klöv vattnet framför dem  och så gjorde sig ett evigt namn,

Lè Bondye te fè yo mache nan fon lanmè a tankou chwal nan sab dezè, san yo pa janm bite,

 han som lät dem färdas genom djupen,  såsom hästar färdas genom öknen, utan att stappla?

tankou bèf k'ap desann nan plenn pou y' al manje, lespri Seyè a te mennen yo kote pou yo poze. Wi, se konsa Seyè a te mache devan pèp li a, pou tout moun te ka toujou nonmen non l' pou jan li gen pouvwa.

 Likasom när boskapen går ned i dalen  så fördes de av HERRENS Ande till ro.  Ja, så ledde du ditt folk  och gjorde dig ett härligt namn.

Seyè, antan ou nan syèl la, nan bèl kay ki apa pou ou a, tanpri, voye je ou gade nou non! Jan ou te fè jalouzi pou nou sa a! Jan ou te kanpe pou nou ak kouraj ou sa a! Jan ou te renmen nou sa a! Jan ou te konn gen pitye pou nou sa a! Kote ou kite tou sa? Gen lè ou fèmen kè ou!

 Skåda ned från himmelen och se härtill  från din heliga och härliga boning.  Var äro nu din nitälskan och dina väldiga gärningar,  var är ditt hjärtas varkunnsamhet och din barmhärtighet?  De hålla sig tillbaka från mig.

Se ou menm ki papa nou. Abraram pa konnen nou. Izrayèl pa rekonèt nou! Se ou menm, Seyè, ki papa nou. Se ou menm ki toujou delivre nou!

 Du är ju dock vår fader;  ty Abraham vet icke av oss,  och Israel känner oss icke.  Men du, HERRE, är vår fader;  »vår förlossare av evighet», det är ditt namn.

Poukisa atò ou kite nou pèdi chemen ou te mete devan nou an, ou kite nou lage kò nou nan raje? Poukisa ou kite nou fè tèt di, ou kite nou pèdi krentif nou te gen pou ou a? Tanpri, tounen vin jwenn nou non, poutèt moun k'ap sèvi ou yo, poutèt pèp ki toujou moun pa ou la!

 Varför, o HERRE, låter du oss då gå vilse från dina vägar  och förhärdar våra hjärtan, så att vi ej frukta dig?  Vänd tillbaka för dina tjänares skull,  för din arvedels stammars skull.

Nou poko chita, lènmi nou yo te gen tan pran peyi a nan men nou, yo derespekte tanp ou a.

 Allenast helt kort fick ditt heliga folk behålla sin besittning;  våra ovänner trampade ned din helgedom.

Depi kèk tan ou sèvi ak nou tankou si se pa ou ki chèf nou ankò, tankou si nou pa pèp ou a ankò.

 Det är oss nu så, som om du aldrig hade varit herre över oss,  om om vi ej hade blivit uppkallade efter ditt namn.