Isaiah 46

Bel kallistuu kovin, Nebo on pudonnut; heidän epäjumalansa ovat joutuneet eläinten ja juhtain päälle, että he väsyvät teidän kuormianne kantaissansa.

 Bel sjunker ned,      Nebo måste böja sig,  deras bilder lämnas      åt djur och fänad;  de som I förden omkring i högtidståg,      de lastas nu på ök      som bära sig trötta av bördan.

Ja ne notkistuvat ja kallistuvat kaikki tyynni, ja ei taida kantaa pois kuormaa; vaan heidän sielunsa pitää käymän vankeudessa.

 Ja, de måste båda böja sig och sjunka ned;  de kunna icke rädda någon börda,  själva vandra de bort i fångenskap.

Kuulkaat minua, te Jakobin huone, ja kaikki Israelin huoneen tähteet, jotka kohdussa kannetaan ja äidistänne olette.

 Så hören nu på mig, I av Jakobs hus,  I alla som ären kvar av Israels hus,  I som haven varit lastade på mig allt ifrån moderlivet  och burna av mig allt ifrån modersskötet.

Minä, minä tahdon teitä kantaa hamaan vanhuuteen, ja siihenasti kuin te harmaaksi tulette; minä sen teen, minä nostan, kannan ja pelastan.

 Ända till eder ålderdom är jag densamme,  och intill dess I varden grå, skall jag bära eder;  så har jag hittills gjort,  och jag skall också framgent hålla eder uppe,  jag skall bära och rädda eder.

Keneenkä te vertaatte minun, ja kenenkä kaltaiseksi te teette minun? ja kenen verraksi te minua mittaatte, jonka kaltainen minä olisin?

 Med vem viljen I likna och jämföra mig,  och med vem viljen I sammanställa mig,  så att jag skulle vara honom lik?

He kaatavat kultaa säkistä, ja hopian painolla punnitsevat; ja hopiasepän palkkaavat, että hän jumalan tekis, jonka eteen he polvillensa lankeevat ja sitä kumartavat.

 Man skakar ut guld ur pungen  och väger upp silver på vågen,  och så lejer man en guldsmed att göra det till en gud,  för vilken man kan falla ned och tillbedja.

He nostavat sen hartioillensa ja kantavat sitä, ja panevat sen siallensa, siinä se seisoo ja ei liiku siastansa. Jos joku häntä huutaa, niin ei hän vastaa, ja ei auta häntä hänen tuskastansa.

 Den lyfter man på axeln och bär den bort  och sätter ned den på dess plats,  för att den skall stå där och ej vika från stället.  Men ropar någon till den, så svarar den icke  och frälsar honom icke ur hans nöd.

Muistakaat tätä, ja olkaat vahvat: te väärintekiät, menkäät sydämiinne.

 Tänken härpå och kommen till förnuft;  besinnen eder, I överträdare.

Muistakaat entisiä, jotka vanhasta ovat olleet; sillä minä olen Jumala ja ei ole muuta Jumalaa, eikä minun vertaistani ole,

 Tänken på vad förr var, redan i forntiden;  ty jag är Gud och eljest ingen,  en Gud, vilkens like icke finnes;

Joka edellä ennustan, mitä vasta tuleva on, ja ennenkuin se tapahtuu, sanon minä. Minun aivoitukseni pysyvät, ja minä teen kaikki mieleni perään.

 jag som i förväg förkunnar, vad komma skall,  och långt förut, vad ännu ej har skett;  jag som säger: »Mitt rådslut skall gå i fullbordan,  och allt vad jag vill, det gör jag»;

Minä kutsun linnun idästä, ja kaukaiselta maalta miehen, joka minun aivoitukseni tekee; minä olen sen puhunut, minä tahdon myös sen tuoda; minä olen sen aikonut ja tahdon myös sen tehdä.

 jag som kallar på örnen från öster  och ifrån fjärran land på mitt rådsluts man.  Vad jag har bestämt, det sätter jag ock i verket.

Kuulkaat minua, te ylpiät sydämet, te jotka olette kaukana vanhurskaudesta:

 Så hören nu på mig, I stormodige,  I som menen, att hjälpen är långt borta.

Minä olen vanhurskauteni antanut lähestyä, ei se ole kaukana, ja ei minun autuuteni viivy; sillä minä annan autuuden Zionissa, ja kunniani Israelissa.

 Se, jag låter min hjälp nalkas, den är ej långt borta,  och min frälsning dröjer icke;  jag giver frälsning i Sion  och min härlighet åt Israel.