Isaiah 63

Hvem kommer der fra Edom, i Højrøde Klæder fra Bozra, han i det bølgende Klædebon, stolt i sin vældige Kraft?"Det er mig, som taler i Retfærd, vældig til at frelse!"

 Vem är han som kommer från Edom,  från Bosra i högröda kläder,  så präktig i sin dräkt,  så stolt i sin stora kraft?  »Det är jag, som talar i rättfärdighet,  jag, som är en mästare till att frälsa.»

Hvorfor er dit Klædebon rødt, dine Klæder som en Persetræders?

 Varför är din dräkt så röd?  Varför likna dina kläder en vintrampares?

"Jeg trådte Vinpersen ene, af Folkeslagene var ingen med mig; jeg trådte dem i min Vrede, tramped dem i min Harme; da sprøjted deres Blod på mine Klæder, jeg tilsøled hele min Klædning.

 »Jo, en vinpress har jag trampat, jag själv allena,  och ingen i folken bistod mig.  Jag trampade dem i min vrede,  trampade sönder dem i min förtörnelse.  Då stänkte deras blod på mina kläder,  och så fick jag hela min dräkt nedfläckad.

Thi til Hævnens Dag stod min Hu, mit Genløsningsår var kommet.

 Ty en hämndedag hade jag beslutit,  och mitt förlossningsår hade kommit.

Jeg spejded, men ingen hjalp til, jeg studsed, men ingen stod mig bi. Da kom min Arm mig til Hjælp, og min Harme, den stod mig bi;

 Och jag skådade omkring mig, men ingen hjälpare fanns;  jag stod där i förundran, men ingen fanns, som understödde mig.  Då hjälpte mig min egen arm,  och min förtörnelse understödde mig.

jeg søndertrådte Folkeslag i Vrede, i Harme knuste jeg dem, deres Blod lod jeg strømme til Jorden."

 Jag trampade ned folken i min vrede  och gjorde dem druckna i min förtörnelse,  och jag lät deras blod rinna ned på jorden.»

Jeg vil synge om HERRENs Nåde, kvæde hans Pris, efter alt, hvad HERREN har gjort os, huld imod Israels Hus, gjort os efter sin Miskundhed, sin Nådes Fylde.

 HERRENS nådegärningar vill jag förkunna,      ja, HERRENS lov,  efter allt vad HERREN har gjort mot oss,      den nåderike mot Israels hus,  vad han har gjort mot dem efter sin barmhärtighet      och sin stora nåd.

Han sagde: "De er jo mit Folk, de er Børn, som ej sviger." Og en Frelser blev han for dem

 Ty han sade: »De äro ju mitt folk,      barn, som ej svika.»  Och så blev han deras frälsare.

i al deres Trængsel; intet Bud, ingen Engel, hans Åsyn frelste dem. I sin Kærlighed og Skånsel genløste han dem, han løfted og bar dem alle Fortidens Dage.

 I all deras nöd var ingen verklig nöd,      ty hans ansiktes ängel frälste dem.  Därför att han älskade dem och ville skona dem,      förlossade han dem.  Han lyfte dem upp och bar dem alltjämt,      i forna tider.

Men de stred imod og bedrøved hans hellige Ånd; så blev han deres Fjende, han kæmped imod dem.

 Men de voro gensträviga, och de bedrövade      hans heliga Ande;  därför förvandlades han till deras fiende,      han själv stridde mot dem.

Da tænkte hans Folk på gamle Dage, på Moses: "Hvor er han, som drog sit Småkvægs Hyrde op af Vandet? Hvor er han, som lagde sin hellige Ånd i hans Hjerte,

 Då tänkte hans folk på forna tider,      de tänkte på Mose:  Var är nu han som förde dem upp ur havet,      jämte herdarna för hans hjord?  Var är han som lade i deras bröst      sin helige Ande,

lod vandre sin herlige Arm ved Moses's højre, kløvede Vandet for dem og vandt et evigt Navn,

 var är han som lät sin härliga arm gå fram      vid Moses högra sida,  han som klöv vattnet framför dem  och så gjorde sig ett evigt namn,

førte dem gennem Dybet som en Hest på Steppen?

 han som lät dem färdas genom djupen,  såsom hästar färdas genom öknen, utan att stappla?

Som Kvæg, der går ned i dalen, snubled de ikke. Dem ledte HERRENs Ånd. Således ledte du dit Folk for at vinde dig et herligt Navn."

 Likasom när boskapen går ned i dalen  så fördes de av HERRENS Ande till ro.  Ja, så ledde du ditt folk  och gjorde dig ett härligt namn.

Sku ned fra Himlen, se ud fra din hellige, herlige Bolig! Hvor er din Nidkærhed og Vælde, dit svulmende Hjerte, din Medynk? Hold dig ikke tilbage,

 Skåda ned från himmelen och se härtill  från din heliga och härliga boning.  Var äro nu din nitälskan och dina väldiga gärningar,  var är ditt hjärtas varkunnsamhet och din barmhärtighet?  De hålla sig tillbaka från mig.

du, som dog er vor Fader. Thi Abraham ved ej af os, Israel kendes ej ved os, men du er vor Fader, HERRE, "vor Genløser" hed du fra Evighed.

 Du är ju dock vår fader;  ty Abraham vet icke av oss,  och Israel känner oss icke.  Men du, HERRE, är vår fader;  »vår förlossare av evighet», det är ditt namn.

Hvi leder du os vild fra dine Veje, HERRE, forhærder vort Hjerte mod din Frygt? Vend tilbage for dine Tjeneres, din Arvelods Stammers Skyld!

 Varför, o HERRE, låter du oss då gå vilse från dina vägar  och förhärdar våra hjärtan, så att vi ej frukta dig?  Vänd tillbaka för dina tjänares skull,  för din arvedels stammars skull.

Hvi har gudløse trådt i din Helligdom, vore Fjender nedtrampet dit Tempel?

 Allenast helt kort fick ditt heliga folk behålla sin besittning;  våra ovänner trampade ned din helgedom.

Vi er som dem, du aldrig har styret, over hvem dit Navn ej er nævnt.

 Det är oss nu så, som om du aldrig hade varit herre över oss,  om om vi ej hade blivit uppkallade efter ditt namn.