Isaiah 31

Ve dem, som går ned til Ægypten om hjælp og slår Lid til heste, som stoler på Vognenes mængde, på Rytternes store Tal, men ikke ser hen til Israels Hellige, ej rådspørger HERREN.

 Ve dem som draga åstad  ned till Egypten för att få hjälp,  i det de förlita sig på hästar,  dem som sätta sin förtröstan på vagnar,      därför att där finnas så många,  och på ryttare,      därför att mängden är så stor,  men som ej vända sin blick      till Israels Helige  och icke fråga efter HERREN!

Men viis er og han, lader Ulykke komme og går ej fra sit Ord. Han står op mod de ondes Hus og mod Udådsmændenes Hjælp.

 Också han är ju vis;      han låter olyckan komma,  och han ryggar icke sina ord.  Han reser sig upp mot de ondas hus  och mot den hjälp som ogärningsmännen sända.

Ægypterne er Mennesker, ikke Gud, deres Heste er Kød, ikke Ånd. Når HERREN udrækker Hånden, snubler Hjælperen, den hjulpne falder, de omkommer alle til Hobe.

 Ty egyptierna äro människor och äro icke Gud,  deras hästar äro kött och icke ande.  Och HERREN skall räcka ut sin hand,  och då skall hjälparen vackla      och den hjälpte falla,  och båda skola tillhopa förgås.

Thi så sagde HERREN til mig: Som en Løve knurrer, en Ungløve over sit Rov, og ikke, når Hyrdernes Flok kaldes hid imod den, skræmmes af Skriget eller viger for Larmen, så stiger Hærskarers HERRE ned til Kamp på Zions Bjerg og Høj.

 Ty så har HERREN sagt till mig:  Såsom ett lejon ryter,      ett ungt lejon över sitt rov,  och icke skrämmes bort      av herdarnas rop  eller rädes för deras larm,      när de i mängd samlas dit,  så skall HERREN Sebaot fara ned      för att strida på Sions berg      och uppe på dess höjd.

Som svævende Fugle så skærmer Hærskarers HERRE Jerusalem, skærmer og frier, skåner og redder.

 Såsom fågeln breder ut sina vingar,  så skall HERREN Sebaot      beskärma Jerusalem;  han skall beskärma och hjälpa,      han skall skona och rädda.

Vend om til ham, hvem Israels Børn faldt fra så dybt!

Så vänden nu om till honom, från vilken I haven avfallit genom ett så djupt fall, I Israels barn.

Thi på hin Dag vrager enhver sine Guder af Sølv sine Guder af Guld, eders Hænders syndige Værk.

Ty på den tiden skall var och en av eder kasta bort de avgudar av silver och de avgudar av guld, som edra händer hava gjort åt eder till synd.

Assur falder for Sværd, men ikke en Mands, et Sværd fortærer det, ikke et Menneskes. Og han skal fly for Sværdet, til Hoveriarbejde tvinges hans Stridsmænd;

Och Assur skall falla, men icke för en mans svärd; ett svärd, som icke är en människas, skall förtära honom. Han skall fly för svärd, och hans unga män skola bliva trälar.

hans Klippe viger bort af Rædsel, hans Fyrster skræmmes fra Fanen. Så lyder det fra HERREN, hvis Ild er i Zion, som har sin Ovn i Jerusalem.

Och hans klippa skall förgås av skräck, och hans furstar skola i förfäran fly ifrån baneret. Så säger HERREN, han som har sin eld på Sion och sin ugn i Jerusalem.