Psalms 137

我们曾在巴比伦的河边坐下，一追想锡安就哭了。

 Vid Babels floder,      där sutto vi och gräto,  när vi tänkte på Sion.

我们把琴挂在那里的柳树上；

 I pilträden som där voro      hängde vi upp våra harpor.

因为在那里，掳掠我们的要我们唱歌，抢夺我们的要我们作乐，说：给我们唱一首锡安歌吧！

 Ty de som höllo oss fångna      bådo oss där att sjunga,  och våra plågare      bådo oss vara glada:  »Sjungen för oss      en av Sions sånger.»

我们怎能在外邦唱耶和华的歌呢？

 Huru skulle vi kunna sjunga      HERRENS sång      i främmande land?

耶路撒冷啊，我若忘记你，情愿我的右手忘记技巧！

 Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem,      så förgäte min högra hand sin tjänst.

我若不记念你，若不看耶路撒冷过于我所最喜乐的，情愿我的舌头贴于上膛！

 Min tunga låde vid min gom,      om jag upphör att tänka på dig,  om jag icke låter Jerusalem      vara min allra högsta glädje.

耶路撒冷遭难的日子，以东人说：拆毁！拆毁！直拆到根基！耶和华啊，求你记念这仇！

 Tänk, HERRE, på Jerusalems dag,      och straffa Edoms barn,  dem som ropade: »Riven ned, riven ned det      ända till grunden.»

将要被灭的巴比伦城啊（城：原文是女子），报复你像你待我们的，那人便为有福！

 Dotter Babel, du ödeläggelsens stad,  säll är den som får vedergälla dig  allt vad du har gjort oss.

拿你的婴孩摔在磐石上的，那人便为有福！

 Säll är den som får gripa dina späda barn  och krossa dem mot klippan.