Joel 1

قَوْلُ الرَّبِّ الَّذِي صَارَ إِلَى يُوئِيلَ بْنِ فَثُوئِيلَ:

Detta är HERRENS ord som kom till Joel, Petuels son.

اِسْمَعُوا هذَا أَيُّهَا الشُّيُوخُ، وَأَصْغُوا يَا جَمِيعَ سُكَّانِ الأَرْضِ! هَلْ حَدَثَ هذَا فِي أَيَّامِكُمْ، أَوْ فِي أَيَّامِ آبَائِكُمْ؟

 Hören detta, I gamle,  och lyssnen härtill, I landets alla inbyggare.  Har något sådant skett förut i edra dagar  eller i edra fäders dagar?

أَخْبِرُوا بَنِيكُمْ عَنْهُ، وَبَنُوكُمْ بَنِيهِمْ، وَبَنُوهُمْ دَوْرًا آخَرَ.

 Nej, om detta mån I förtälja för edra barn,  och edra barn må förtälja därom för sina barn,  och deras barn för ett kommande släkte.

فَضْلَةُ الْقَمَصِ أَكَلَهَا الزَّحَّافُ، وَفَضْلَةُ الزَّحَّافِ أَكَلَهَا الْغَوْغَاءُ، وَفَضْلَةُ الْغَوْغَاءِ أَكَلَهَا الطَّيَّارُ.

 Vad som blev kvar efter gräsgnagarna,      det åto gräshopporna upp;  och vad som blev kvar efter gräshopporna,      det åto gräsbitarna upp;  och vad som blev kvar efter gräsbitarna      det åto gräsfrätarna upp.

اِصْحُوا أَيُّهَا السَّكَارَى، وَابْكُوا وَوَلْوِلُوا يَا جَمِيعَ شَارِبِي الْخَمْرِ عَلَى الْعَصِيرِ لأَنَّهُ انْقَطَعَ عَنْ أَفْوَاهِكُمْ.

 Vaknen upp, I druckne, och gråten;  ja, jämren eder, alla I som dricken vin,  över att druvsaften är ryckt undan eder mun.

إِذْ قَدْ صَعِدَتْ عَلَى أَرْضِي أُمَّةٌ قَوِيَّةٌ بِلاَ عَدَدٍ، أَسْنَانُهَا أَسْنَانُ الأَسَدِ، وَلَهَا أَضْرَاسُ اللَّبْوَةِ.

 Ty ett folk har dragit upp över mitt land,      ett mäktigt, ett som ingen kan räkna;  det har tänder likasom lejon,  och dess kindtänder likna lejoninnors.

جَعَلَتْ كَرْمَتِي خَرِبَةً وَتِينَتِي مُتَهَشَّمَةً. قَدْ قَشَرَتْهَا وَطَرَحَتْهَا فَابْيَضَّتْ قُضْبَانُهَا.

 Mina vinträd har det förött,      och mina fikonträd har det brutit ned  det har skalat dem nakna och kastat dem undan;      vitnade äro deras rankor.

نُوحِي يَا أَرْضِي كَعَرُوسٍ مُؤْتَزِرَةٍ بِمَسْحٍ مِنْ أَجْلِ بَعْلِ صِبَاهَا.

 Klaga likasom en jungfru som bär sorgdräkt      efter sin ungdoms brudgum

انْقَطَعَتِ التَّقْدِمَةُ وَالسَّكِيبُ عَنْ بَيْتِ الرَّبِّ. نَاحَتِ الْكَهَنَةُ خُدَّامُ الرَّبِّ.

 Spisoffer och drickoffer äro försvunna      ifrån HERRENS hus;  prästerna sörja,      HERRENS tjänare.2 Mos. 29,41.

تَلِفَ الْحَقْلُ، نَاحَتِ الأَرْضُ لأَنَّهُ قَدْ تَلِفَ الْقَمْحُ، جَفَّ الْمِسْطَارُ، ذَبُلَ الزَّيْتُ.

 Fälten äro förödda,      marken ligger sörjande,  ty säden är förödd,      vinet borttorkat,      oljan utsinad.

خَجِلَ الْفَلاَّحُونَ، وَلْوَلَ الْكَرَّامُونَ عَلَى الْحِنْطَةِ وَعَلَى الشَّعِيرِ، لأَنَّهُ قَدْ تَلِفَ حَصِيدُ الْحَقْلِ.

 Åkermännen stå med skam,      vingårdsmännen jämra sig,  över vetet och över kornet;  ty skörden på marken är förstörd.Jes. 16,10. Jer. 48,33.

اَلْجَفْنَةُ يَبِسَتْ، وَالتِّينَةُ ذَبُلَتْ. اَلرُّمَّانَةُ وَالنَّخْلَةُ وَالتُّفَّاحَةُ، كُلُّ أَشْجَارِ الْحَقْلِ يَبِسَتْ. إِنَّهُ قَدْ يَبِسَتِ الْبَهْجَةُ مِنْ بَنِي الْبَشَرِ.

 Vinträden äro förtorkade      och fikonträden försmäkta;  granatträden och palmerna och äppelträden  och alla andra träd på marken hava torkat bort.  Ja, all fröjd har vissnat      och flytt ifrån människors barn.

تَنَطَّقُوا وَنُوحُوا أَيُّهَا الْكَهَنَةُ. وَلْوِلُوا يَا خُدَّامَ الْمَذْبَحِ. ادْخُلُوا بِيتُوا بِالْمُسُوحِ يَا خُدَّامَ إِلهِي، لأَنَّهُ قَدِ امْتَنَعَ عَنْ بَيْتِ إِلهِكُمُ التَّقْدِمَةُ وَالسَّكِيبُ.

 Kläden eder i sorgdräkt och klagen, I präster;  jämren eder, I som tjänen vid altaret;  gån in och sitten i sorgdräkt natten igenom,      I min Guds tjänare,  eftersom eder Gud hus måste sakna      spisoffer och drickoffer

قَدِّسُوا صَوْمًا. نَادُوا بِاعْتِكَافٍ. اجْمَعُوا الشُّيُوخَ، جَمِيعَ سُكَّانِ الأَرْضِ إِلَى بَيْتِ الرَّبِّ إِلَهِكُمْ وَاصْرُخُوا إِلَى الرَّبِّ.

 Pålysen en helig fasta,      lysen ut en högtidsförsamling;  församlen de gamla,      ja, alla landets inbyggare,  till HERRENS, eder Guds, hus;      och ropen så till HERREN.Joel 2,15.

آهِ عَلَى الْيَوْمِ! لأَنَّ يَوْمَ الرَّبِّ قَرِيبٌ. يَأْتِي كَخَرَابٍ مِنَ الْقَادِرِ عَلَى كُلِّ شَيْءٍ.

 Ve oss, vilken dag!  ty HERRENS dag är nära,  och såsom våld från den Allsvåldige kommer den.Jes. 13,6, 9. Joel 2,1.

أَمَا انْقَطَعَ الطَّعَامُ تُجَاهَ عُيُونِنَا؟ الْفَرَحُ وَالابْتِهَاجُ عَنْ بَيْتِ إِلهِنَا؟

 Har icke vår bärgning blivit förstörd      mitt för våra ögon?  har icke glädje och fröjd försvunnit      ifrån var Guds hus?

عَفَّنَتِ الْحُبُوبُ تَحْتَ مَدَرِهَا. خَلَتِ الأَهْرَاءُ. انْهَدَمَتِ الْمَخَازِنُ لأَنَّهُ قَدْ يَبِسَ الْقَمْحُ.

 Utsädet ligger förtorkat      under mullen,  förrådshusen stå öde,      ladorna få förfalla,      ty säden är borttorkad.

كَمْ تَئِنُّ الْبَهَائِمُ! هَامَتْ قُطْعَانُ الْبَقَرِ لأَنْ لَيْسَ لَهَا مَرْعًى. حَتَّى قُطْعَانُ الْغَنَمِ تَفْنَى.

 Huru stönar icke boskapen!  Huru ängslas ej fäkreaturens hjordar!  De finna ju intet bete.  Ja, också fårhjordarna få lida under skulden.

إِلَيْكَ يَا رَبُّ أَصْرُخُ، لأَنَّ نَارًا قَدْ أَكَلَتْ مَرَاعِيَ الْبَرِّيَّةِ، وَلَهِيبًا أَحْرَقَ جَمِيعَ أَشْجَارِ الْحَقْلِ.

 Till dig, HERRE, ropar jag,      nu då en eld har förtärt      betesmarkerna i öknen  och en eldslåga har förbränt      alla träd på marken.

حَتَّى بَهَائِمُ الصَّحْرَاءِ تَنْظُرُ إِلَيْكَ، لأَنَّ جَدَاوِلَ الْمِيَاهِ قَدْ جَفَّتْ، وَالنَّارَ أَكَلَتْ مَرَاعِيَ الْبَرِّيَّةِ.

 Ja, också markens djur      ropa med trängtan till dig,  eftersom vattenbäckarna äro uttorkade      och betesmarkerna i öknen      äro förtärda av eld.Job 39,3. Ps. 104,27. 147,9. Jon. 3,8.