Isaiah 45

هكَذَا يَقُولُ الرَّبُّ لِمَسِيحِهِ، لِكُورَشَ الَّذِي أَمْسَكْتُ بِيَمِينِهِ لأَدُوسَ أَمَامَهُ أُمَمًا، وَأَحْقَاءَ مُلُوكٍ أَحُلُّ، لأَفْتَحَ أَمَامَهُ الْمِصْرَاعَيْنِ، وَالأَبْوَابُ لاَ تُغْلَقُ:

 Så säger HERREN till sin smorde,  till Kores som jag har fattat vid hans högra hand,  då jag nu vill slå ned folken inför honom  och lösa svärdet från konungarnas länd,  då jag vill öppna dörrarna för honom  så att inga portar mer äro stängda:

«أَنَا أَسِيرُ قُدَّامَكَ وَالْهِضَابَ أُمَهِّدُ. أُكَسِّرُ مِصْرَاعَيِ النُّحَاسِ، وَمَغَالِيقَ الْحَدِيدِ أَقْصِفُ.

 Själv skall jag gå framför dig,  backarna skall jag jämna ut;  kopparportarna skall jag krossa,  och järnbommarna skall jag bryta sönder.

وَأُعْطِيكَ ذَخَائِرَ الظُّلْمَةِ وَكُنُوزَ الْمَخَابِئِ، لِكَيْ تَعْرِفَ أَنِّي أَنَا الرَّبُّ الَّذِي يَدْعُوكَ بِاسْمِكَ، إِلهُ إِسْرَائِيلَ.

 Och jag skall giva dig dolda skatter  och bortgömda rikedomar,  för att du må förnimma, att jag, HERREN, är den  som har kallat dig vid ditt namn, jag, Israels Gud.

لأَجْلِ عَبْدِي يَعْقُوبَ، وَإِسْرَائِيلَ مُخْتَارِي، دَعَوْتُكَ بِاسْمِكَ. لَقَّبْتُكَ وَأَنْتَ لَسْتَ تَعْرِفُنِي.

 För min tjänare Jakobs skull,  för Israels, min utkorades, skull  kallade jag dig vid ditt namn  och gav dig ärenamn, innan du kände mig.

أَنَا الرَّبُّ وَلَيْسَ آخَرُ. لاَ إِلهَ سِوَايَ. نَطَّقْتُكَ وَأَنْتَ لَمْ تَعْرِفْنِي.

 Jag är HERREN och eljest ingen,  utom mig finnes ingen Gud;  innan du kände mig, omgjordade jag dig,

لِكَيْ يَعْلَمُوا مِنْ مَشْرِقِ الشَّمْسِ وَمِنْ مَغْرِبِهَا أَنْ لَيْسَ غَيْرِي. أَنَا الرَّبُّ وَلَيْسَ آخَرُ.

 för att man skulle förnimma både i öster och i väster,  att alls ingen finnes förutom mig,  att jag är HERREN och eljest ingen,

مُصَوِّرُ النُّورِ وَخَالِقُ الظُّلْمَةِ، صَانِعُ السَّلاَمِ وَخَالِقُ الشَّرِّ. أَنَا الرَّبُّ صَانِعُ كُلِّ هذِهِ.

 jag som danar ljuset och skapar mörkret,  jag som giver lyckan och skapar olyckan.  Jag, HERREN, är den som gör allt detta.

اُقْطُرِي أَيَّتُهَا السَّمَاوَاتُ مِنْ فَوْقُ، وَلْيُنْزِلُ الْجَوُّ بِرًّا. لِتَنْفَتِحِ الأَرْضُ فَيُثْمِرَ الْخَلاَصُ، وَلْتُنْبِتْ بِرًّا مَعًا. أَنَا الرَّبَّ قَدْ خَلَقْتُهُ.

 Drypen, I himlar därovan,  och må skyarna låta rättfärdighet strömma ned.  Må jorden öppna sig,  och må dess frukt bliva frälsning;  rättfärdighet låte den ock växa upp.  Jag, HERREN, skapar detta.

«وَيْلٌ لِمَنْ يُخَاصِمُ جَابِلَهُ. خَزَفٌ بَيْنَ أَخْزَافِ الأَرْضِ. هَلْ يَقُولُ الطِّينُ لِجَابِلِهِ: مَاذَا تَصْنَعُ؟ أَوْ يَقُولُ: عَمَلُكَ لَيْسَ لَهُ يَدَانِ؟

 Ve dig som vill gå till rätta med din Skapare,  ja, ve dig, du skärva bland andra skärvor av jord!  Skall väl leret säga till krukmakaren: »Vad kan du göra?»  Och skall ditt verk säga om dig: »Han har inga händer»?

وَيْلٌ لِلَّذِي يَقُولُ لأَبِيهِ: مَاذَا تَلِدُ؟ وَلِلْمَرْأَةِ: مَاذَا تَلِدِينَ؟».

 Ve dig som säger till din fader: »Icke kan du avla barn»  och till hans hustru: »Icke kan du föda barn»!

هكَذَا يَقُولُ الرَّبُّ قُدُّوسُ إِسْرَائِيلَ وَجَابِلُهُ: «اِسْأَلُونِي عَنِ الآتِيَاتِ! مِنْ جِهَةِ بَنِيَّ وَمِنْ جِهَةِ عَمَلِ يَدِي أَوْصُونِي!

 Så säger HERREN,  Israels Helige, som ock är hans skapare:  Frågen mig om det tillkommande;  lämnen åt mig omsorgen om mina söner, mina händer verk.

أَنَا صَنَعْتُ الأَرْضَ وَخَلَقْتُ الإِنْسَانَ عَلَيْهَا. يَدَايَ أَنَا نَشَرَتَا السَّمَاوَاتِ، وَكُلَّ جُنْدِهَا أَنَا أَمَرْتُ.

 Det är jag, som har gjort jorden och skapat människorna därpå;  det är mina händer, som hava utspänt himmelen,  och hela dess härskara har jag bådat upp.

أَنَا قَدْ أَنْهَضْتُهُ بِالنَّصْرِ، وَكُلَّ طُرُقِهِ أُسَهِّلُ. هُوَ يَبْنِي مَدِينَتِي وَيُطْلِقُ سَبْيِي، لاَ بِثَمَنٍ وَلاَ بِهَدِيَّةٍ، قَالَ رَبُّ الْجُنُودِ».

 Det är ock jag, som har låtit denne uppstå i rättfärdighet,  och alla hans vägar skall jag göra jämna.  Han skall bygga upp min stad  och släppa mina fångar lösa,  och det icke för betalning eller för gåvor,  säger HERREN Sebaot.

هكَذَا قَالَ الرَّبُّ: «تَعَبُ مِصْرَ وَتِجَارَةُ كُوشٍ وَالسَّبَئِيُّونَ ذَوُو الْقَامَةِ إِلَيْكِ يَعْبُرُونَ وَلَكِ يَكُونُونَ. خَلْفَكِ يَمْشُونَ. بِالْقُيُودِ يَمُرُّونَ وَلَكِ يَسْجُدُونَ. إِلَيْكِ يَتَضَرَّعُونَ قَائِلِينَ: فِيكِ وَحْدَكِ اللهُ وَلَيْسَ آخَرُ. لَيْسَ إِلهٌ».

 Så säger HERREN:  Vad egyptierna hava förvärvat med sitt arbete  och etiopiernas och Sebas resliga folk med sin handel,  det skall allt övergå i din hand och höra dig till.  De skola följa bakom dig,      i kedjor skola de gå.  Och de skola falla ned inför dig      och ställa sin bön till dig:  »Allenast i dig är Gud,  och eljest finnes ingen,      alls ingen annan Gud.»

حَقًّا أَنْتَ إِلهٌ مُحْتَجِبٌ يَا إِلهَ إِسْرَائِيلَ الْمُخَلِّصَ.

 Ja, du är sannerligen en outgrundlig Gud,  du Israels Gud, du frälsare

قَدْ خَزُوا وَخَجِلُوا كُلُّهُمْ. مَضَوْا بِالْخَجَلِ جَمِيعًا، الصَّانِعُونَ التَّمَاثِيلَ.

 De komma alla på skam och varda till blygd,  de måste allasammans gå där med blygd,  alla avgudamakarna.

أَمَّا إِسْرَائِيلُ فَيَخْلُصُ بِالرَّبِّ خَلاَصًا أَبَدِيًّا. لاَ تَخْزَوْنَ وَلاَ تَخْجَلُونَ إِلَى دُهُورِ الأَبَدِ.

 Men Israel bliver frälst genom HERREN      med en evig frälsning;  aldrig i evighet skolen I komma på skam      och varda till blygd.

لأَنَّهُ هكَذَا قَالَ الرَّبُّ: «خَالِقُ السَّمَاوَاتِ هُوَ اللهُ. مُصَوِّرُ الأَرْضِ وَصَانِعُهَا. هُوَ قَرَّرَهَا. لَمْ يَخْلُقْهَا بَاطِلاً. لِلسَّكَنِ صَوَّرَهَا. أَنَا الرَّبُّ وَلَيْسَ آخَرُ.

 Ty så säger HERREN,  han som har skapat himmelen,      han som är Gud,  han som har danat jorden och gjort den,      han som har berett den  och som icke har skapat den till att vara öde,      utan danat den till att bebos:  Jag är HERREN      och eljest ingen.

لَمْ أَتَكَلَّمْ بِالْخِفَاءِ فِي مَكَانٍ مِنَ الأَرْضِ مُظْلِمٍ. لَمْ أَقُلْ لِنَسْلِ يَعْقُوبَ: بَاطِلاً اطْلُبُونِي. أَنَا الرَّبُّ مُتَكَلِّمٌ بِالصِّدْقِ، مُخْبِرٌ بِالاسْتِقَامَةِ.

 Jag har icke talat i det fördolda,  någonstädes i ett mörkt land;  jag har icke sagt till Jakobs släkt:      Förgäves skolen I söka mig.  Jag är HERREN, som talar sanning,      som förkunnar, vad rätt är.

«اِجْتَمِعُوا وَهَلُمُّوا تَقَدَّمُوا مَعًا أَيُّهَا النَّاجُونَ مِنَ الأُمَمِ. لاَ يَعْلَمُ الْحَامِلُونَ خَشَبَ صَنَمِهِمْ، وَالْمُصَلُّونَ إِلَى إِلهٍ لاَ يُخَلِّصُ.

 Så församlen eder nu och kommen hit,  träden fram allasammans,      I räddade, som ären kvar av folken.  Ty de hava intet förstånd,      de som föra sina träbeläten omkring i högtidståg  och bedja till en gud      som icke kan frälsa.

أَخْبِرُوا. قَدِّمُوا. وَلْيَتَشَاوَرُوا مَعًا. مَنْ أَعْلَمَ بِهذِهِ مُنْذُ الْقَدِيمِ، أَخْبَرَ بِهَا مُنْذُ زَمَانٍ؟ أَلَيْسَ أَنَا الرَّبُّ وَلاَ إِلهَ آخَرَ غَيْرِي؟ إِلهٌ بَارٌّ وَمُخَلِّصٌ. لَيْسَ سِوَايَ.

 Förkunnen något och läggen fram det;      alla tillhopa må rådslå därom.  Vem har långt förut låtit eder höra detta      och för länge sedan förkunnat det?  Har icke jag, HERREN, gjort det  jag, förutom vilken ingen Gud mer finnes,  ingen Gud, som är rättfärdig och som frälsar,      nej, ingen finnes jämte mig.

اِلْتَفِتُوا إِلَيَّ وَاخْلُصُوا يَا جَمِيعَ أَقَاصِي الأَرْضِ، لأَنِّي أَنَا اللهُ وَلَيْسَ آخَرَ.

 Vänden eder till mig, så varden I frälsta,      I jordens alla ändar;  ty jag är Gud      och eljest ingen.

بِذَاتِي أَقْسَمْتُ، خَرَجَ مِنْ فَمِي الصِّدْقُ كَلِمَةٌ لاَ تَرْجعُ: إِنَّهُ لِي تَجْثُو كُلُّ رُكْبَةٍ، يَحْلِفُ كُلُّ لِسَانٍ.

 Jag har svurit vid mig själv,  från min mun har utgått ett sanningsord,      ett ord, som icke skall ryggas:  För mig skola alla knän böja sig,      och mig skola alla tungor giva sin ed.

قَالَ لِي: إِنَّمَا بِالرَّبِّ الْبِرُّ وَالْقُوَّةُ. إِلَيْهِ يَأْتِي، وَيَخْزَى جَمِيعُ الْمُغْتَاظِينَ عَلَيْهِ.

 Så har man betygat om mig:      Allenast hos HERREN finnes rättfärdighet och makt.  Till honom skola komma med blygd      alla de som hava varit honom hätska.

بِالرَّبِّ يَتَبَرَّرُ وَيَفْتَخِرُ كُلُّ نَسْلِ إِسْرَائِيلَ».

 Ja, genom HERREN får all Israels släkt sin rätt,      och av honom skola de berömma sig.