Hosea 13

لَمَّا تَكَلَّمَ أَفْرَايِمُ بِرَعْدَةٍ، تَرَفَّعَ فِي إِسْرَائِيلَ. وَلَمَّا أَثِمَ بِبَعْل مَاتَ.

 Så ofta Efraim tog till orda, uppstod skräck;  högt tronade han i Israel.  Men han ådrog sig skuld genom Baal och måste så dö.

وَالآنَ يَزْدَادُونَ خَطِيَّةً، وَيَصْنَعُونَ لأَنْفُسِهِمْ تَمَاثِيلَ مَسْبُوكَةً مِنْ فِضَّتِهِمْ، أَصْنَامًا بِحَذَاقَتِهِمْ، كُلُّهَا عَمَلُ الصُّنَّاعِ. عَنْهَا هُمْ يَقُولُونَ: «ذَابِحُو النَّاسِ يُقَبِّلُونَ الْعُجُولَ».

 Och ännu fortgå de i sin synd;  av sitt silver göra de sig gjutna beläten,  avgudar efter sitt eget förstånd,  alltsammans konstarbetares verk.  Till sådana ställa de sina böner;  under det att de slakta människor,      giva de sin hyllningskyss åt kalvar.Hos. 2,8. 8,4.

لِذلِكَ يَكُونُونَ كَسَحَابِ الصُّبْحِ، وَكَالنَّدَى الْمَاضِي بَاكِرًا. كَعُصَافَةٍ تُخْطَفُ مِنَ الْبَيْدَرِ، وَكَدُخَانٍ مِنَ الْكُوَّةِ.

 Därför skola de bliva lika morgonskyn,  lika daggen som tidigt försvinner,  lika agnar som blåsa bort ifrån tröskplatsen  och lika rök som flyr hän ur ett rökfång.Ps. 1,4. Dan. 2,35. Hos. 6,4.

«وَأَنَا الرَّبُّ إِلهُكَ مِنْ أَرْضِ مِصْرَ، وَإِلهًا سُِوَايَ لَسْتَ تَعْرِفُ، وَلاَ مُخَلِّصَ غَيْرِي.

 Men jag är HERREN, din Gud,      alltsedan du var i Egyptens land;  utom mig vet du ej av någon Gud,      och ingen annan frälsare finnes än jag.2 Sam. 22,32. Ps. 18,32. Jes. 43,11. 45,18. Hos. 12,9.

أَنَا عَرَفْتُكَ فِي الْبَرِّيَّةِ فِي أَرْضِ الْعَطَشِ.

 Det var jag som lät mig vårda om dig i öknen,      i den brännande torkans land.5 Mos. 8,15. 32,10 f.

لَمَّا رَعَوْا شَبِعُوا. شَبِعُوا وَارْتَفَعَتْ قُلُوبُهُمْ، لِذلِكَ نَسُونِي.

 Men ju bättre bete de fingo, dess mättare blevo de,  och när de voro mätta till fyllest, blevo deras hjärtan högmodiga;      och så glömde de mig.5 Mos. 8,12 f. 32,15.

«فَأَكُونُ لَهُمْ كَأَسَدٍ. أَرْصُدُ عَلَى الطَّرِيقِ كَنَمِرٍ.

 Då blev jag mot dem såsom ett lejon;  lik en panter lurar jag nu vid vägen.Klag. 3,10 f. Hos. 5,14.

أَصْدِمُهُمْ كَدُبَّةٍ مُثْكِل، وَأَشُقُّ شَغَافَ قَلْبِهِمْ، وَآكُلُهُمْ هُنَاكَ كَلَبْوَةٍ. يُمَزِّقُهُمْ وَحْشُ الْبَرِّيَّةِ.

 Jag kommer över dem såsom en björninna  från vilken man har tagit ungarna,  jag river sönder deras hjärtans hölje;  jag uppslukar dem på stället, lik en lejoninna,  lik ett vilddjur som söndersliter dem.2 Sam. 17,8. Ords. 17,12. Jer. 5,6.

«هَلاَكُكَ يَا إِسْرَائِيلُ أَنَّكَ عَلَيَّ، عَلَى عَوْنِكَ.

 Det har blivit ditt fördärv, o Israel,      att du satte dig upp mot mig som var din hjälp.

فَأَيْنَ هُوَ مَلِكُكَ حَتَّى يُخَلِّصَكَ فِي جَمِيعِ مُدُنِكَ؟ وَقُضَاتُكَ حَيْثُ قُلْتَ: أَعْطِنِي مَلِكًا وَرُؤَسَاءَ؟

 Var är nu din konung,      som skulle bereda dig frälsning i alla dina städer?  Och var har du dina domare, du som sade:  »Låt mig få konung och furstar»?1 Sam. 8,5 f.

أَنَا أَعْطَيْتُكَ مَلِكًا بِغَضَبِي وَأَخَذْتُهُ بِسَخَطِي.

 Ja, en konung skall jag giva dig i min vrede,  och i min förgrymmelse skall jag åter taga honom bort.1 Sam. 8,7.

«إِثْمُ أَفْرَايِمَ مَصْرُورٌ. خَطِيَّتُهُ مَكْنُوزَةٌ.

 Efraims missgärning är samlad såsom i en pung,      och hans synd är i förvar.5 Mos. 32,34.

مَخَاضُ الْوَالِدَةِ يَأْتِي عَلَيْهِ. هُوَ ابْنٌ غَيْرُ حَكِيمٍ، إِذْ لَمْ يَقِفْ فِي الْوَقْتِ فِي مَوْلِدِ الْبَنِينَ.

 En barnaföderskas vånda      skall komma över honom.  Han är ett oförnuftigt foster,      som icke kommer fram i födseln.      när tiden är inne.2 Kon. 19,3. Jes. 37,3.

«مِنْ يَدِ الْهَاوِيَةِ أَفْدِيهِمْ. مِنَ الْمَوْتِ أُخَلِّصُهُمْ. أَيْنَ أَوْبَاؤُكَ يَا مَوْتُ؟ أَيْنَ شَوْكَتُكِ يَا هَاوِيَةُ؟ تَخْتَفِي النَّدَامَةُ عَنْ عَيْنَيَّ».

 Skulle jag förlossa sådana ur dödsrikets våld,      köpa dem fria ifrån döden?  -- Var har du dina hemsökelser, du död?  Var har du din pest, du dödsrike?  Ånger må vara fördold för mina ögon.

وَإِنْ كَانَ مُثْمِرًا بَيْنَ إِخْوَةٍ، تَأْتِي رِيحٌ شَرْقِيَّةٌ، رِيحُ الرَّبِّ طَالِعَةً مِنَ الْقَفْرِ فَتَجِفُّ عَيْنُهُ وَيَيْبَسُ يَنْبُوعُهُ. هِيَ تَنْهَبُ كَنْزَ كُلِّ مَتَاعٍ شَهِيٍّ.

 Bäst han står där frodig bland sina bröder      skall en östanvind komma,  ett HERRENS väder,      som stiger upp från öknen;  då skall hans brunn komma på skam      och hans källa sina ut.  Den vinden rycker bort de skatter han har samlat      av alla slags dyrbara håvor.Hes. 19,12.

تُجَازَى السَّامِرَةُ لأَنَّهَا قَدْ تَمَرَّدَتْ عَلَى إِلهِهَا. بِالسَّيْفِ يَسْقُطُونَ. تُحَطَّمُ أَطْفَالُهُمْ، وَالْحَوَامِلُ تُشَقُّ.